Men, hur tänker man?

Tjej och kille, i Danmark men det saknar egentligen betydelse, blir överfallna och misshandlade till synes oprovocerat. Hemskt, fruktansvärt, tragiskt, allt på en gång. Tjejen skriver om händelsen i inlägg på facebook som sedan sprids vidare. Så fort gärningsmännen omtalas nämns att de är andra generationens invandrare, flera gånger om, och vad de tror är nationaliteten på den ena nämns också. Det inte bara omnämns utan upprepas och förs verkligen fram som betydande i berättelsen. Tjejen undrar "vad händer i huvudet på dessa invandrare?". Inte på dessa personer eller killar, utan dessa invandrare. Givetvis får berättelsen fäste även hos de som inte går miste om ett enda tillfälle att sprida invandrarfientlighet och rasism. Nästa dag vädjar tjejen, återigen på facebook, om att man ska fokusera på handlingen och inte på att personerna hade annat ursprung än danskt. Det ska inte alls handla om rasism. "Hade killarna haft danskt ursprung hade jag nämnt det också" påstår hon. Jag är ledsen, men jag har svårt att tro det. Mycket svårt. Hur många skulle skriva om liknande händelse på det sättet, "plötsligt blev vi överfallna av två killar utan utländskt påbrå" t ex? Men oavsett om det vore sant... så undrar jag om man verkligen kan vara förvånad över vilken vinkling saken fått. Är det inte minst sagt naivt att tro att fokus ska läggas på gärningen och inte vem som utförde den när man själv lyfter fram multipla gånger i texten att killarna hade annat ursprung? Kommer det verkligen som en överraskning att berättelsen används i invandrarfientliga och rasistiska syften? Och vilken sten har man i så fall bott under de senaste 10 åren?

Det är en lite intressant tanke hur reaktionerna blivit om jag delat min berättelse om att ha blivit misshandlad och gång efter annan tryckt på att gärningsmannen var en blond blåögd svensson?

Och så snabbt som en anka bajsar byter jag ämne. För idag har vi fått tillökning i familjen. En Samsung. Nej inte en telefon, utan en diskmaskin. En tystgående sägs det... Och OK, under tiden den diskar rent är den ganska tystlåten, men när den sedan är klar så är det slut på lugnet. Då spelar den en envis och pipig trudelutt. Skitstörigt!!! Men, om alternativet är att fortsätta diska för hand så... så ska jag ge den en chans. Och INTE sätta igång maskinen på kvällen.

Annars fortsätter julledigheten och flera kvällar har ägnats åt något mycket viktigt: filmkultur! Till stor del svensk sådan. Vi tar vårt föräldraansvar på stort allvar och försöker ge sonen en inblick i det svenska filmundret.


Du glömde sparken Hedlund!