Gott nytt år och så vidare.

It's been three weeks since my last confession... 2013 har slutat och 2014 börjat. 2013 slutade med massor av huvudvärk och illamående, 2014 började med yrselanfall och konstaterat lågt blodtryck. Nu är dock balansen återställd och efter några dagars semester känner jag mig ganska fit for fight igen.

Julen har kastats ut och det känns tomt. Mysighetsfaktorn har drastiskt sjunkit och inte blir det bättre av att en massa nederbörd fallit i form av regn i stället för snö. Jag vill ha vinter!! RIKTIG vinter! VIT vinter! Vilket rimmar lite illa med att jag absolut vill bo kvar här nere längst söderut, jag är medveten om det.

Nyår ja. Vi körde första delen av nyårsfirandet här i hemmets lugna vrå med en trerätters middag bara vi 3. Sen när sena kvällen närmade sig tog vi oss ut på landet och firade in det nya året hos Sandra och Kalle. Det tog ett gäng år innan vi firade nyår ihop men nu har det blivit två år på raken minsann. Rena ketchupeffekten.

Julfestat har vi också här hemma första lördagen i januari. Ja julen varar ju till 20:edag Knut så... En del gäster var gamla i gamet och några var helt nya, en trevlig blandning!

Jag ska nog inte skriva så mycket mer för det blir nog mest gnälligt, den här blodtryckshistorien har tagit på humöret. Men jag vill verkligen inte gnälla, i synnerhet som jag har närstående som har betydligt allvarligare krämpor att kämpa emot och rehabilitera sig från utan att gnälla så mycket. Jag är rätt kass på att s det positiva i det negativa så att säga, att svära och muttra en liten stund och sen ta nya tag, men en målsättning för 2014 är att bli bättre på det! Påminn mig gärna när jag halkar av banan!

Men några julfestbilder kan jag väl bjuda på innan jag ger handbollen min fulla uppmärksamhet!

Klappleken - alltid lika kul!

Det börjar bli en utmaning att variera julkluringen år från år ;)

Dagens ungdom....

Näreva inget särskilt...

Pyssliga barn.

Imorgon är en annandag.

Annandag jul alltså, för många synonymt med rea. Men numera fuskstartar ju många affärer med sin rea redan på juldagen, eller t o m lille julafton. Ja se dagens ungdom.... det är ingen ordning alls!!

Om det blir någon tur på rean för mig? Jag vet inte, kanske. Jag behöver egentligen inget, men kan en kvinna ö h t ha för mycket kläder eller skor eller för många iPhone-högtalare t ex? I don't think so.

Julafton då? Jo här kommer ett urval av dagen i bilder.

På juldagen leker barnen enligt tradition med sina julklappar, och så gjorde även jag idag. Jag fick en platt- och locktång som jag testat... Mer övning behövs men det kan nog bli bra.

 I övrigt har juldagen för min del bestått av julotta, gnällande över störiga och "onda" munsår, städning och alltför mycket choklad. Skärpning!

Jag har fått en julklapp.

Jag fick den av mig själv. Som tur är har den där mig själv bra smak ;-) 

Jag har sneglat på den hela veckan och nu fick jag den alltså. Toppen!

Mina egna julklappar till andra är i stort sett inslagna, eller de flesta är ju våra som i "mina och Peters". Den som är kvar att slå in, och delegerad till Peter, är den som är svårast att få till ett snyggt paket av. Vilken slump!

Traditioner är ju viktiga för folk såhär runt jul, och min kropp håller också hårt på sådant. Så nu har de ursnygga jättebekväma duckface-framkallande munsåren dykt upp och följer en megaförkylning i dess spår är allt som det brukar. Det känns tryggt...

Sonen är spänd inför morgondagen, åtminstone inför en viss del av morgondagen, den del som har med julklappar att göra. Jag är också spänd men av andra orsaker. Spänningen för min del består i frågan om hurvida min tryffelsmet ska stelna eller ej. Jag har testat en helt ny variant (vit fireball-tryffel) och en nygammal (mörk chokladtryffel med nougat i annorlunda variant) och än så länge ser det högst tveksamt ut. Jag får kanske hälla upp det i glas och kalla det för... julig chokladmousse?! 

Jag får väl passa på att önska alla (moahahaha) mina läsare en riktigt God och Fröjdefull Jul, utan en massa ofrivilliga måsten och i sällskap ni trivs och känner er trygga med. Vi ses på andra sidan :-)

Det är lördagen före julafton...

... och absolut inget intressant på TV. Det är nästan så man skulle kunna tro att folk har annat för sig...

OK, ska sanningen fram så har jag också annat att göra. Men jag ORKAR INTE! Luften har gått ur mig, som ett fång ballonger som varit i närkamp med en igelkott ungefär. Fast eftersom jag slipper åka till jobbet på måndag, för det är inga barn där, och eftersom det inte är vi som står för julaftonsfirandet i år så ska vi nog hinna med det som behövs göras ändå. Fixa min julmat, slå in klapparna, och inte minst rimma på dem. Granen kläddes igår och hemmet julpyntades sparsamt. 

Jag bannade mig själv för att jag inte ökat dosen av allergimedicin innan granen togs in, huvudvärk och kli på kroppen kom som ett brev på posten, men nu läste jag bakåt i bloggen och påmindes om att jag själv googlat om saken för någon jul sedan... och lärt mig att vanliga allergimediciner i form av antihistamin inte hjälper mot granallergi på det sätt de hjälper mot t ex pollenallergi, så jag kanske är hård mot mig själv i onödan. Vi får väl se, kanske blir det till slut högst motvilligt en plastgran nästa år. Kanske. 

Jag har också gjort pepparkakshus. Av eget mönster, av egen deg, på egen hand, för första gången i mitt liv. Bygget har krävt sina svordomar kan man säga, och härom kvällen såg det såhär katastrofalt ut:

Med tanke på det är det nästan imponerande att jag m h a rätt belysning, rätt vinkel och en massa pynt har fått det att se såhär ut:

Vad är det det står i husannonserna? "Personlig charm" och "För den händige"?

Något färre svordomar hoppas jag det blev när Simon och kusin Albin bakade pepparkakor hemma hos mormor och morfar idag.

Åh vad är klockan? Kvart i nio? Hmmm, får man gå och lägga sig nu??

Ta ert ansvar!

Jag är besviken på er! Det verkar bara vara Marlene som ö h t bryr sig om mig tillräckligt för att spela Ruzzle med mig, ingen annan verkar inse hur viktigt det är för mig att ha några omgångar att t ex spela innan sänggåendet eller när jag sitter i bilen eller väntar på nån som sprungit in i affären. Nu är det hög tid för er att ta er i kragen och agera som medmänniskor och SPELA RUZZLE MED MIG!

Så. Bra. Nu lite humor från skyltat.se.

Alltså nog för att jag vet att det finns många olika sorters genrer inom vuxenfilmsindustrin, om man säger, och även diverse hjälpmedel. Men detta var något nytt. helt nytt. Eller nej förresten, troligen begagnat med tanke på att den säljs på blocket. Men nytt för mig, kan man säga...

Och lite samhällsnyttig information, åtminstone för tyskar eller kanske svenska dryckesturister:

Bra att veta.

Annars på julfronten intet mycket nytt. Idag skulle julgranen inköpts men eftersom Peter hade den dåliga smaken att bli sjuk och jag p g a allergi helst inte ska peta mer än nödvändigt på de stickiga gröna tingesterna så blev det inget av med det. Simon och jag kom dock iväg för de sista julklappsinköpen, jag hade sedan tidigare köpa alla mina men han hade inte haft samma framförhållning. Dålig uppfostran, i guess...

Ja just det, vi bakade faktiskt lussekatter igen igår. Det blev bara halv sats med tanke på att förra gången resulterade i typ 40 bullar rakt ned i soporna (nästan) eftersom de var så torra att de troligen haft bättre uppsugningsförmåga än Lambi. Men nu gick det finemang efter att kvargen gjort sin återkomst. Experterna kan säga vad de vill, I'm keeping my kvarg!

På tal om shopping förresten så är det toppen att jobba i Trelleborg, men en liten nackdel är att jag inte har lika naturlig tillgång till det större affärsutbudet som finns i Malmö. Det tar emot att köra den extra vägen in dit, men snart måste jag nog. Mina vardags- och jobbkängor är nämligen kaputtski i dragkedjan och de är både för gamla och för slitna för att fixa ny sådan till. Och här i hollan har jag inte hittat några värdiga ersättare.

Nu ska jag se om envise sonen har släckt lampan och TVn än... innan han gjort det och kommit till ro är det knappt lönt att jag gör det för egen del, för då lär jag ändå få gå upp igen och fixa med ditten och datten. Stackars mig...

Ni känner mig va?

Bra. Eller kanske inte så bra för er men trevligt för mig. I alla fall, eftersom ni känner mig vet ni att jag inte gillar att baka, eller hur?! Då förstår ni också, mot bakgrund av att lussekattsbaket härom veckan dessutom slutade med snustorra värdelösa bullar, vilken prestation det var av mig att dels göra pepparkaksdegen igår på jobbet och dels baka med ungarna idag. Ja jag skulle nästan vilja kalla mig själv för hjältinna, så som Bingo Rimnér kallar Katrin som fött ännu ett av hans barn. Ett barn som i rimlighetens namn bör få (läs: tvingas att ha) namnet Zingo, eller möjligtvis Dingo, förresten...

Degen blev... ovanligt ljus. Och kakorna smakade... ovanligt. Inte illa på något sätt, men inte helt rätt. Jag måste ha haft för lite av någon krydda. Men bakat blev det, barnen fick vara delaktiga, och det är ju huvudsaken ändå. Hoppas jag. Dessutom jobbar jag lite efter devisen "det ska synas att det är barnen som gjort det" och det efterlevs verkligen, om man säger så ;-)

Men ni som då känner mig vet också att jag är envis. Så i kväll, här hemma, har jag gjort pepparkaksdeg. Gånger två. En liten laddning lågkolhydratpepparkaksdeg och en lite större laddning av en helt vanlig variant. Skam den som ger sig! När jag/vi ska hinna baka kakorna är dock en bra men svår fråga.

Förra veckan var det förresten dags för andra steget av sagopedagogutbildningen. Bland annat lärde vi oss en del om att arbeta med handddockor, och om hur viktigt det är hur och vart man tittar när man berättar och gestaltar en saga. Sista dagen blev en heldag av skapande arbete och i min ägo finns nu Imse Vimse Spindel och hans kusin Rock-Spindeln, Sagoberätterskan Selma, Bosse Bus (de två senare är pinndockor) samt barn- och lekvänliga versioner av Spökmamman och spökbarnen som bytte färg. 

Fredagskvällen bjöd sen på både julfest här hemma med kollegorna och säsongens första snö-yra. Snö-yra med tillhörande åska, som extra finess liksom. På lördagen passade vi på att njuta av snön, innan vi firade pappa som fyllt år, vilket var rätt val för dagen därpå byttes den mot halvfruset slask och på måndagen fanns inga spårat något vitt. Men det var fint så länge det varade!

Lussekatt + Pepsi Max =

... täta saffransdoftande rapningar. Bara så ni vet. Jag antar att det var straffet för att jag åt ett dylikt bakverk innan det ens är 1 advent, men jag känner att det faktum att jag skulle spela jultävling på bowlingen skulle kunna vara en godtagbar ursäkt.

Bowlingen ja, det var första gången sedan den skadade stortån. Och den höll. Den sitter åtminstone kvar och hindrade inte mitt spel särskilt mycket. Men på söndag när det är matchdags ska jag ta smärtstillande innan jag börjar spela och inte vänta tills efter det börjat göra ont. Om jag kommer ihåg det. Påminn mig! 

Här hemma har något märkligt hänt. Någon har, trots larmet, tagit sig in i vårt hus och stulit... två par svarta thermobyxor med hängslen! Inget annat, tjuvarna har riktat in sig just på varma vinterytterplagg. Ja så måste det ha varit, för de är puts väck. Mina vita brallor hittade jag, tog med till jobbet i måndags, och hoppades att de skulle passa. Det gjorde de såklart inte, de gick inte att knäppa och mina glansiga tights gjorde att brallorna satt nere vid knävecken på nolltid. Det kändes varken passande eller praktiskt så med andra ord fick jag jaga efter nya. Som tur är hittade jag passande ganska billiga svarta thermobyxor, utan hängslen dock men med hällor för skärp och bra resår i midjan, i något tunnare modell. Lagom i sin ensamhet när det inte är extremt kallt och lagom med microfleeceställ under när det är som kallast. Vintern är räddad! Och i ungefär samma sekund så höjs såklart temperaturen igen och hösten återkommer vilket gör thermobrallorna för varma. Jobbigt det där, inte sant? Men, NÅN gång ska väl vintern komma. Kanske t o m snön. Gärna NU! Senast söndag, julskyltningsdag och 1 advent.

1 advent = julkrubban åker fram. Och i år åker den fram på ett nytt ställe. Överskåpen på bokhyllan i vardagsrummet är till slut borta, efter omflyttning och putsning av över 200 glas samt utrensning i flera skåp, och på skänken som skapats ska Jesusbarnet till slut om en knapp månad få se dagens ljus.

Före och efter överskåp:

Det som saknas nu är att några svartvita foton ska printas ut, ramas in och hängas upp på väggen. Sen kan adventstiden få komma. Och efter nästa vecka när både steg 2 av sagopedagogutbildningen och jobbjulfesten är över kan jag kanske tänka på själva julen ;-)

En intressant kväll...

... var det i måndags. På många sätt.

Till att börja med: Köpenhamn är en mörk stad. I alla fall delen runt Østerport Station. De slösar inte direkt med energin med sin gatubelysning, om man säger... Det hindrade dock inte Köpenhamnarna från att springa. Oj vad de sprang! Överallt, hit och dit, både vid sex på kvällen och tolv på natten. Jag har nog aldrig sett så många joggare/löpare på så kort tid förr, förrutom i samband med arrangerade lopp såklart. Och alla verkade de ha köpt sina kläder i samma sport-shop som vi också passerade.

Köpenhamn är också en väldigt vänlig stad. Bl a när två smått vilsna svenskor stod vid en gatukorsning och lös på en egenhändigt utskriven karta med ficklamp-appen i mobiltelefonen så stannade en kille, hoppade av cykeln, tog av sig sina lurar och frågade vart vi skulle och erbjöd sin hjälp. Hygglo! Utan att liksom ha fått frågan... Så, vi kan helt ärligt säga att vi hittade till Lions & Barrells helt utan att be om hjälp :-D

Ja vi kom alltså fram till slut. En liten sportsbar under Parken Stadium hade vi fått veta att det var. Och liten var den absolut, ingen lögn där inte. Det var trångt vid baren, trångt vid garderoben, trångt på toaletten, ja t o m entrédörren var liten. Så själva scenområdet då... Google sa att fullsatt vid en spelning på stora scenen betydde ca 600 personer vilket fick KB i Malmö att kännas som rena stora arenan ;-) Men, det kändes luftigt i publiken faktiskt, trots att det var utsålt, så ytan per skalle var nog rätt mycket större än på KB.

Ölen kostade för övrigt 50 spänn, colan tog slut på nolltid och armbanden man fick som bevis på att man hade rätt att vara där var chockrosa. Bara som kuriosa.

I alla fall, musiken var ju huvudanledningen till att jag och Marlene var där, även om turistandet i sig var ganska trevligt det också ;-), och det började riktigt lovande. Förbandet Dead City Ruins var riktigt bra och ska absolut kollas upp lite mer! Låtarna var bra, musiken LÄT bra och även om sångarens mikrofon måste ha haft en riktigt dålig dag så kunde man höra att han har en jäkla pipa. Ja de fick faktiskt det mindre "huvudbandet" Ugly Kid Joe att lite kännas som amatörer. OK, de få ordentliga hits de hade fick liv i publiken men ta bort nostalgifaktorn av Cats in the cradle och I hate everything about you så kändes det mest som ett hyfsat garageband. Att det blev som mest ös under slutnumret som var en cover, i form av Ace of Spades, var ganska talande.

Sen kom de då. Skid Row. Jag trodde det skulle kännas jättekonstigt att se dem utan Sebastian Bach, men det gjorde det inte. Antagligen för att det var så många år sedan han fick sluta. Sångaren Johnny Solinger är så olik Sebastian i rösten att det liksom inte blir någon jämförelse ö h t, det räddar också mycket. Plus att både Scotti Hill, Snake Sabo och Rachel Bolan är kvar. Ja Scotti ser t o m exakt likadan ut som för 25 år sedan ;-)

De gamla kända låtarna kändes förståss extra starka, och jag fick dessutom höra Psyko Therapy med Rachel vid mikrofonen för första gången live. Men även de nya alster vi fick höra gav mersmak, så nu ska absolut senaste skivan också kollas upp lite mer. 

Sammantaget säger jag som Marlene: det var mycket Rock 'N' Roll för pengarna! 190 danska var ju typ ingenting! En riktigt riktigt bra kväll men en härlig musikupplevelse. Stundtals kände jag mig som 18 igen... men bara just stundtals. Sen gav sig verkligheten till känna igen. Mina fötter... Oh my God mina fötter! Riktigt smart var det ju inte förståss att ha högklackade stövlar, jympadojjor borde vara det självklara valet, men... tja... det är inte alltid man gör det som är smartast! Inte ens jag. Faktiskt. Så att undersidan av fötterna var ömma som Karl-Bertil Jonssons moder på julafton var självförvållat. Att jag nu sitter här med en troligen bruten stortå är däremot inte mitt eget fel! Det skyller jag på de j*kla hopparna... Ja ni som varit på rockkonsert har säkert sett dem. Några ska alltid hoppa och studsa. Dessa några är oftast bland de som druckit mest öl. Dessa några ska också givetvis placera sig närmast scen så att vi lugna beskedliga typer som vill komma nära och ta idolerna i skrevet eller nå't inte får en chans. Dessa några har p g a nyss nämnda intag av öl sällan koll på var de landar. I måndags landade en av dessa några på min stortå! Som alltså av allt att döma bröts. Aj, ungefär. Tänk vad man offrar sig för finkulturen.

Jag vill ogärna uppleva konserter genom kameran men tycker ändå det är trevligt att försöka sno med sig nå't videoklipp hem. Så jag spelade faktiskt in en hel låt. Trodde jag. Men i själva verket lyckades jag tydligen avsluta inspelningen nästan på direkten och fick bara 2 sekunders film av någons arsle. Fail! Så jag, och ni, får hålla mig, och er, till godo med en liten snutt av Big Guns som finns i min lilla egenregisserade och egenklippta film här:




Summa summarum: Kvällen var värd varenda krona, varenda minut, vartenda uns av smärta och varenda svordom p g a denssamma :-)

Under månaden november många saker händer.

Yepp jag börjar öva upp mina rim-färdigheter såhär 1½ månad före jul. Snyggt va?

Men det är sant, det händer mycket i november. Både jobbmässigt och privat. På jobbet då håller jag på med alla utvecklingssamtal, i skrivande stund är hälften avklarade. När alla är är klara måste jag ta tag i "läxan" i sagopedagogiken, den ska vara klar innan nästa träff börjar den 4 december. Och så håller vi, främst vi två starka viljor som inte alltid drar åt samma håll ;), på att färdigställa vårt sagorum.

På den privata fronten så innebär morgondagen både födelsedagsfirande och Fars Dag-firande. Peter fyller 44 bast, vilket dock inte firas sådär jättestort, och vi ska på en enkel fika hemma hos mamma och pappa.

Sen på måndag sticker jag och Marlene till Köpenhamn och lyssnar på Skid Row och Ugly Kid Joe. Det känns lite sisådär med Skid Row utan Sebastian Bach, men nostalgifaktorn lär vara hög, större delen av "stommen" i gruppen finns kvar och låtarna är ju bra. Plus att biljetterna var billiga ;-) Ugly Kid Joe har jag ärligt talat ganska dålig kläm på och känner väl bara till en handfull låtar på sin höjd, men jag har en dag på mig att lyssna in mig lite. Och bestämma vad jag ska ha på mig. Och, till skillnad från när jag var på min första konsert i Danmark för typ 5 år sedan, komma ihåg att växla pengar ;-)

1 advent är visserligen 1 december, men måste förberedas i november ;-) Förra året gick jag t ex bet på att få tag på rätt sorts lampor till ena staken för att jag var för sent ute, det tänker jag INTE upprepa i år. Och på tal om belysning så... har man inte att göra så kan man alltid skaffa sig. T ex genom att köpa ett sexkantigt datumljus som inte passar i någon av ljusstakarna man har. Så nu måste jag skapa ett litet arrangemang med hjälp av oasis eller liknande. Det är tur att jag tycker så'nt är kul ;-)

Hur kan förresten Skid Row med Johnny Solinger låta? Jo t ex såhär:

Doku-blogging.

Alltså jag vet inte ens om det ordet finns på riktigt. Antagligen inte. Men det borde. För här passar det. Så, dokublogging it is! Lite smått och gått har hänt sedan jag skrev senast.

Jag har testat frisyrer.

Jag har testat frisyrer igen.

Jag har fått en rejäl allergisk reaktion inne på blomsteraffären. Det kan bli en kul jul.

Jag har sett att öl- och vinförrådet börjar bli oroväckande tomt. Nästan så det ekar. Illa.

Jag har haft litet men naggande gott fikabesök.

Jag har testat frisyrer ännu en gång.

Jag har rostat nötter.

Jag har ätit aldeles för mycket hemmarostade nötter. 

Jag har tagit första steget mot årets glögg.

Jag har lyckats köpa tights i nästan exakt samma vinröda färg som boleron. Viktigt där.

Jag har varit nära att ge mig själv ett blått öga. Nu blev det bara öm kind. Tack.

Jag har gjort hemkörda stolpapäror som blev kanongoda.

Jag har, sent omsider, preparerat sonens och min egen jacka med reflexer.

Jag har sett samma Vänner-avsnitt på 3 olika kanaler på 3 dagar.

Jag har testat att blogga på annan bloggplats men beslutat att stanna här ett tag till.

Jag har säkert fått minst 3 läsare att somna av tristess... och ytterligare en handfull att ångra att de gick hit.