Idag för 6 år sedan...

... föddes det en liten pojke i eller i närheten av Kolkata i Indien. Pojken föddes ungefär 2 månader för tidigt, var 40 cm kort och vägde 2 kg. Han mådde inte tiptopp men var förhållandevis stark utifrån förutsättningarna. Av olika anledningar kunde hans mamma inte ta hand om honom, så i en akt av kärlek lämnades han till ett barnhem dagen därpå. Ett barnhem där han fick vård, medicin, mat och omsorg. Men han hade inget eget hem, inga egna tillhörigheter och ingen egen familj.

Samtidigt på andra sidan jorden i Sverige saknade en man och en kvinna något viktigt i sina liv: ett barn. Efter upprepade missfall stod de nu i kö för att få bli föräldrar åt ett barn som förlorat sina. Väntan kändes lång och stundtals tröstlös, men tanken på att någon dag få öppna sitt hem för ett älskat barn fick dem att orka gå vidare, och vänta...

Nu 6 år senare har detta barn och detta par varit förenade i mer än 4½ år. Barnet heter Simon och fyller alltså 6 år idag. Han går i förskoleklass och på fritis och trivs fint där, han mår bra och utvecklas ständigt. Han älskar att se på film, spela dataspel, leka ute, lyssna på musik och hänga med på bowlinghallen. Och paret, ja det är jag och Peter det. Och vi åtnjuter ynnesten av att få leva med Simon, vår son.

Att vara förälder är en dans på rosor, ibland på taggarna och ibland på blommorna. Och vi skulle inte vilja byta bort den dansen för någonting i världen...

Snart skolstart!

Ja både för mig och Simon.

Hans förskoleklass börjar på onsdag. Men redan i fredags började han på fritis så onsdagen blir nog inte så omvälvande. Det är samma lokaler och samma vuxna, och samma rutiner vid hämtning och lämning. Själva förskoleklassens verksamhet lär han smälta in i succesivt. Men det känns lite skumt, det måste jag erkänna. Och fast det kändes jättebra när jag var med honom där i torsdags så var det jobbigt att lämna honom på fredagsmorgonen. Givetvis hade det gått jättebra och Peter fick bara positiva rapporter när han hämtade honom. Men jag är som jag är, det går inte att göra nåt åt. Blödig till tusen...

Nu ska han i alla fall lära sig engelska har han bestämt. För han har hört att engelska lär man sig i skolan, och nu går han ju i skolan tycker han! Vi får väl lära honom lite fler ord och fraser här hemma, ta vara på hans intresse...

Min skola börjar nästa tisdag. Kombinerat med jobbet ska jag läsa Lyssnandets pedagogik på Lärarhögskolan, 15 poäng. Ungefär en dag i veckan avsätts för studierna, en del av dessa inne på skolan, och jag ser fram emot det. Dels var det ju 12½ år sedan jag avslutade min utbildning och lite förnyad kunskap är aldrig fel, och dels känns det som ett skönt avbrott från jobbet att plugga en dag/vecka. Som det ser ut nu ligger studiedagen de flesta veckorna på onsdagen, aldeles perfekt ju...

Veckan som gått har jag jobbat halva och varit ledig halva. Ganska lagom det också. Och igår var det kräftskiva. Himla skoj. Och en av gästerna råkade vara från samma håla som jag och i ungefär samma ålder, och vi umgicks i ungefär samma kretsar i ungdomens dagar. Så vi hade en del att pladdra om. Hoppas vi inte tråkade ut de andra ;-)

Simon hade kul i alla fall:

Denna dåren också.....

Veckans kräkvarning!

Veckans kräkvarning står den människa för som har mage vara med i "Vi som hatar Kvinnomisshandlare" och "Vi som fått nog av män som behandlar kvinnor illa" och liknande grupper på facebook och som själv är just en sådan.... *tar fram påsen*

EFIT lördag 1 augusti 2009.

Ja, alltså Ett Foto I Timmen.

1 augusti är också vår bröllopsdag, den 1 augusti 1998 knöt vi äktenskapets band. Och knuten håller än.

Klockan 10 steg vi upp och jag kunde titta ut på en klarblå himmel. Hade vi inte haft andra planer hade det nog blivit beachen.


Klockan 11 provar och förevigar jag min nya tröja :-)


Klockan 12 packades familjen in i Sune för avfärd mot Malmö. Simon med munkar som matsäck ;-)


Timmen senare har vi lämnat Simon hos sin farmor och farfar och tagit oss in till centrala Malmö. Och det där med att betala parkeringen verkar svårare än det låter, Peter hade inte riktig koll på knapparna.


Klockan är två och efter att ha ätit lunch på Grafitti Café hamnade vi på Lilla Torg där vi tog en öl.


Klockan tre: hemfärd.


Klockan fyra: kärleksförklaringar :-) Puss på dig!


Hmm, kubb är inte min starka sida. Inte heller denna gången, klockan 17... jag fick pisk.


Jag köpte ett nytt kors på marknaden på fredagen, det var jag såklart tvungen att visa upp här klockan 18.


Klockan 19 hade vi just fått in vår mat på restaurangen och fått sällskap av en kompis sedan gymnasietiden.


Klockan 20 ungefär: dessert.


Och klockan 21 hade vi inte kommit längre än såhär ;-)


Klockan är tio på kvällen och vi har förflyttat oss till puben tvärs över gatan. Och jag måste givetvis testa kameran i min telefon. Den är tyvärr mycket sämre än Peters...


Klockan 23 ser han lite slirig ut, min man. Men det var han inte. Personen bakom kameran däremot, d v s jag.... Vi hade sällskap av ett par vänner och det blev en del öl ja.


Sen är det inte lönt att visa mer ;-)

Nästa grej att se fram emot...

... i musikväg är Dead By April på Malmöfestivalen. Konsertsällskapet P var på deras gig på KB och utlovar ett riktigt riktigt bra live-band.... Deras skiva bådar i alla fall gott. T ex denna, Erased.


Lika bra som Losing you, banne mej....

Man skulle kunna tro...

... att man har ont i öronen och halsen och sådär efter en konsert med Metallica. Men inte jag inte, jag vaknade igår med världens värk i ryggslutet. Eller ovandelen rumpan om ni så vill ;-) Peter konstaterade en stor muskelknuta och den gör ONT. Men vadådå, det var det värt. Konserten var helt underbar. Jag saknade bara Blackened, annars var alla favoritlåtar med. Tydligen körde de den på de första Köpenhamnskonserterna men setet ändras emellan, men nåja... man kan inte få allt :D

Jag har inte hittat nåt klipp från konserten med riktigt bra ljudkvalitet, men detta får duga. Håll till godo med mästerverket One:



Ingen riktigt bra ljudkvalitet som sagt men jag lovar att det lät kanon. Även James röst, tänk vad ett sundare leverne kan göra för en gammal rockgubbe ;-)

Det är inga dussinmusiker och dussinartister det där. Och det är inte vem som helst som erbjuds spela med en av världens mer erkända symfoniorkestrar i ett jätteprojekt. Ett samarbete mellan Metallica och San Fransisco Symphony Orchestra kan bara sluta på ett sätt: maffigt!


Där skulle man varit....



Tyvärr har jag inga bra egna foton att dela med mig av, de få rätt taskiga jag lyckades ta med min mobiltelefon får jag inte över till datorn för Blutetooth bråkar med mig. Ni får hålla till godo med en stulen bild så länge.

Från gruppen Metallica på www.facebook.com

Idag blir han min.

Sune. Alltså bilen Sune. Den isblåe Mazda2:an. Min, bara min.....

Men jag måste erkänna, det kändes lite konstigt när jag rattade Svea igår och visste att det var sista gången jag kom hem med henne. Svea var ju den första bilen jag köpte, min första egna kärra. Och vi har haft det bra tillsammans ;-) Men, nu är det dags att gå skilda vägar och jag hoppas hon kommer till ett bra hem.

Och nu till något HELT annat....

I mars 1997 började jag jobba på Sofielundssskolan i Malmö. Efter ett kort tag skedde en omorganisation som ledde till att den fritidshemsavdelning jag varit placerad på blev ett eget fristående fritidshem och inte bara en underavdelning till ett av de andra. Och vi som skulle jobba där var 4 tjejer, den äldsta av oss var drygt 30 och jag själv var näst yngst med mina 23 år. Som det ojjades och snackades om detta bland en hel del andra. "Hur ska fyra unga snärtor klara av det där, det kommer aldrig att gå!" Men SOM det gick.... Vi fick en väl fungerande barngrupp av ganska brokigt material med särskilda behov, vi hade inga större interna konflikter trots en hel del spretande åsikter, vi skötte fläckfritt allt som hade med ekonomi och administration att göra. Och när arbetslagen sågs över efter ett par år var vårt det enda som ansågs fungera tillfredsställande, de övriga ville de röra runt i. Vi hade med andra ord klarat att axla ansvaret med bravur, trots att vi bara var 4 unga snärtor.

Jag ser tillbaka på dessa 4 åren med stor glädje, både rent personligt och yrkesmässigt. Dessa 4 åren utvecklade mig i min yrkesroll på ett sätt jag är evigt tacksam för, och dessutom har jag fått vänner för livet känns det som. Vi slutade jobba ihop för 8½ år sedan men håller fortfarande kontakten. En del av oss mer och en del mindre men ingen har droppat av, och ikväll är det dags att träffas igen.

Spetsen-tjejerna, jag gillar er!

Nu är man lättroad igen.

Som en åsna mellan två hötappar? Nej, en älg mellan två öl.....


Carlsberg. Om älgen själv får välja.


Jag håller med Hälge jag...


SKÅL och skön sommar!

Jag har shoppat!

En sån här:

Jag har semester!

Och lagom tills dess blev trädäcket till poolen i princip klart förrutom staketet som ska göra det hela estetiskt mer tilltalande. En stege har vi också skaffat så jag slipper få poolkanten upp i skrevet när jag ska kliva i ;-) Återstår att lära Simon att _trots_ att han nu kan kliva i på egen hand så får han inte det utan att kolla av med oss först...

Stortrivs gör han i alla fall.