Man skulle kunna tro...

... att man har ont i öronen och halsen och sådär efter en konsert med Metallica. Men inte jag inte, jag vaknade igår med världens värk i ryggslutet. Eller ovandelen rumpan om ni så vill ;-) Peter konstaterade en stor muskelknuta och den gör ONT. Men vadådå, det var det värt. Konserten var helt underbar. Jag saknade bara Blackened, annars var alla favoritlåtar med. Tydligen körde de den på de första Köpenhamnskonserterna men setet ändras emellan, men nåja... man kan inte få allt :D

Jag har inte hittat nåt klipp från konserten med riktigt bra ljudkvalitet, men detta får duga. Håll till godo med mästerverket One:



Ingen riktigt bra ljudkvalitet som sagt men jag lovar att det lät kanon. Även James röst, tänk vad ett sundare leverne kan göra för en gammal rockgubbe ;-)

Det är inga dussinmusiker och dussinartister det där. Och det är inte vem som helst som erbjuds spela med en av världens mer erkända symfoniorkestrar i ett jätteprojekt. Ett samarbete mellan Metallica och San Fransisco Symphony Orchestra kan bara sluta på ett sätt: maffigt!


Där skulle man varit....



Tyvärr har jag inga bra egna foton att dela med mig av, de få rätt taskiga jag lyckades ta med min mobiltelefon får jag inte över till datorn för Blutetooth bråkar med mig. Ni får hålla till godo med en stulen bild så länge.

Från gruppen Metallica på www.facebook.com