Ni har väl inget bättre för er, så ...

Scenario:
Barn, uppskattningsvis 1½-2 år gammalt, med stor sannolikhet i alla fall inte äldre än så, är med vuxen person som troligen är förälder på ett ställe utanför hemmet. Sannolikt ett ställe de varit på förr. Barnet är inte med på noterna när de ska åka därifrån utan stannar ca 5-6 meter från bilen. Den vuxne sätter sig i bilen och stänger dörren, barnet står kvar. Den vuxne startar bilen, barnet står kvar men ropar efter den vuxne. Den vuxne börjar backa med bilen, barnet springer närmare och gråter med stannar några meter från bilen, fortfarande gråtande. Den vuxne backar bilen lite till innan h*n stannar och öppnar bildörren. Barnet står kvar ger ifrån sig ett skärrat skrik, då kliver den vuxne ur bilen och lyfter in barnet innan de kör därifrån med en rivstart.

Vad tycker ni? Rätt? Fel? Det beror på? Andra tankar? 
Diskutera i smågrupper, rita och berätta. Go!

Annars då? Jo ... Den Stora Vattenkrisen är över för denna gång, ca fyra dygn uppmanades man att inte dricka vattnet förrän det kokats innan flera tester skickade till flera laboratorium gav grönt ljus, och ingen verkar ha lidit allvarlig skada. Jag undrar om folk fortfarande tänker begära avdrag på elräkningen p g a ökad förbrukning när de kokade vatten, eller skicka in kvittona för vatten de köpte i affären?!

Och så har mitt ena lår börjat krångla, framsidan av lårmuskeln. Idag när jag var ute och gick en runda började det plötsligt hugga till i vart tredje steg ungefär, såpass att jag grimaserade, och ca hundra meter senare så ville benet inte acceptera nån tyngd alls i samband med de huggen. Jag trodde inte jag skulle lyckas ta mig hem igen för egen maskin ... men lika plötsligt som det startade slutade det igen. "Jaja, det var väl nåt tillfälligt bara" tänkte jag och fortsatte för att få till en timmes promenad totalt sett. Efter en stund började det dock likadant igen fast ännu lite värre så det krävdes en rejäl kämpainsats för att slippa ringa efter hjälp. Vad är det där för dumheter? Bara det inte blir som för några år sedan då jag en period t ex fick lyfta in benet i bilen med hjälp av armarna, och lyfta ner det från sängen, eftersom det helt enkelt inte lydde. Nej nej, inget sånt trams!

Usch jag börjar känna mig lite stressad inför kommande högtider. Jo jag vet att det är drygt 3½ vecka kvar till 1 advent men allt tar ju en sån tid för mig numera. Och ska nu låret börja dumma sig också så jag får svårt att ens ta mig runt här hemma så kommer det knappast att gå snabbare om man säger så. Nu tänker ni att det är inte hela världen, det blir advent och jul ändå och det är inte så noga. Men jo, det är viktigt för mig med ljusstakar och stjärnor och färger och sånt. Jag är hemma så mycket, högst ofrivilligt, och att kunna fixa och piffa till det så som jag vill ha det har stor betydelse för mitt välmående. Men den stressade känslan är inget vidare, den måste jag försöka göra något åt. Kanske skriva en liten "att göra"-lista och planera lite så att jag vet vad som ev. behöver inhandlas, vad som kan förberedas, vad jag kan delegera till maken o s v? 

På tal om det så har jag faktiskt inte satt årets glögg än, min dunderglögg som kan få öronen att krulla sig, något som alltid annars görs en månad före 1 advent. Det är egentligen ingen kris alls då vi har kvar sen förra året och glöggen är som godast just året efter, men ändå ...

Jaja, jag får väl öva mig lite på att frångå rutinerna så smått och årets glögg får vänta tills maken kan hjälpa mig då mina händer just nu är på synnerligen dåligt humör.

Och på tal om glögg ... så har jag faktiskt ändå redan frångått en av de viktiga principerna och druckit julmust före 1 advent! Bara litegrann, men det räknas ju ändå. Så det kanske bara är logiskt att andra saker avviker från det normala i år också?

Näää där blev det fel. Jag skrev om julmust, inte julmus!

Ja de e vatten, vatten, bara vanligt vatten ♫♫🎜♬🎝.

Att vattnet inte rinner undan vid kraftigt regn utan skapar rejäla swimmingpooler på en del ställen  i sta'n är inget nytt och förra vecka var det dags igen då det regnade ganska ordentligt flera dagar. Men vatten har varit på tapeten, so to speak, på ett annat sätt det senaste dygnet. Ja hålan har fått sig en ny snackis och de som behöver nåt att rikta sin inneboende ilska mot har fått det. Ty igår kom rekommendation till alla inom Trelleborgs vattenförsörjningsområde att koka sitt dricksvatten då ett par prover visat på otjänligt resultat. Och alltså, jag fattar ... Det kan bli lite bökigt för förskolor, vårdenheter och sådär. Och jag fattar att man kan vara orolig för att t ex barn eller extra känsliga personer hunnit få i sig dåligt vatten. Men för de allra flesta bör det inte vara den katastrof som det låter som på många håll, och utan att man ö h t vet vad som skett så ska kommunen hängas... efter att de gett kompensation (för vad vet jag inte). Det riktas även ilska mot att vattenleveransen som kommit till sjukhuset är till för just sjukhuset och inte för allmän hämtning.

Jag erkänner att jag suckade lite igår då jag aldrig förr upplevt att vatten tagit så lång tid på sig att svalna, men jag fattar ju att det inte egentligen är nåt att gnälla om. Snarare är det en påminnelse om hur priviligierade vi är som, normalt sett, kan ta fräscht drickbart vatten direkt från kranen närhelst vi behöver. 

Vatten kommer det uppifrån även idag, till och från i alla fall (just nu från), och i kväll är det dags för fotboll på Vångavallen. Senast det begav sig regnade det också men vi satt tryggt och torrt en bit upp på "fel" läktare. I kväll sitter vi på i princip rätt ställe och bör klara oss om det regnar rakt ner eller från norr, men blåser det från söder är det nog på gränsen. Så jag får väl så smått börja testa vilken kombination av kläder som fungerar bäst utifrån både temperatur och väta. Det är avancerade grejer det där 😁. 

Förrutom att jag kokat vatten, har det hänt nåt mer i mitt liv de senaste två veckorna? undrar ni säkert. Jo det har det. Bl a var jag förra lördagen för första gången på nästan två år ute på krogen när det var karaoke, det har jag saknat väldigt mycket och rev av några bidrag och hoppas inga åhörare fick sin hörsel allvarligt skadad. Skjuts dit och skjuts hem sparade så mycket det gick på energin och det tog "bara" 6 dagar innan jag återhämtat mig 😉.

I söndags var jag ute på egna äventyr i Stora Staden Malmö. En bowlingmatch bevittnades, två affärer som inte finns hemma längre besöktes och sen avslutades det hela med en runda på IKEA. Ja det blev en heldag verkligen. Mellan varje förflyttning via bil och mellan varje sak jag gjorde så blev det vilopaus och jag hade matsäck med mig för att säkerställa näringsintaget med. Trött i skallen var jag i alla fall, rejält, när jag till slut drog mig mot kassan på IKEA. Så pass att jag tvekade på att ta självscanningen, skulle jag fixa det? Men så blev det i alla fall och jag gick väldigt metodiskt och noggrant tillväga för att inte missa nåt. Lik förbaskat fick jag när det blev stickprovskontroll för mig att jag glömt en vara, den dyraste 👀 ... men det hade jag inte 😊.

Det blev en del steg totalt under söndagen, men det var ändå inte främst en fysisk ansträngning. Nej bilkörningen (om än korta stunder i taget), ljud- och ljusintryck samt ”scanning” av hyllor och gångar för att hitta rätt är det som sätter mest spår. Och kognitiv ansträngning skapar inte bara just kognitiv försämring, så logisk är inte min ME, utan det påverkar även fysiken via t ex ökad muskelsvaghet och ortostatisk intolerans.
Balans var därför ordet för dagen igår och jag försökte mig på en ”rensa skallen, se havet och insupa frisk luft”-runda utan att utmana och pusha kroppen. Den fick helt och hållet bestämma tempot och när det skulle pausas. Därav tog det mig också 50 minuter att avverka ett par kilometer, men så får det vara. För några år sedan hade jag antagligen inte kommit ur sängen alls.

På lördag vankas det Halloweenfest hos goda vänner, och min outfit ät inte ens nära att vara färdig. Det var så gott om tid när jag köpte grejerna att jag sköt fram det, det är ingen brådska ... men jo nu börjar det bli det! Det är inget avancerat jag behöver göra dock, men det ska likväl göras. Före lördag kl 17 😊.

Men se på sjuttsingen! Nu är det t o m sol 🌞! Kanske kan det bli en regnfri match ikväll ändå. 

The tant is back.

I torsdags började det så smått vända uppåt, och en vecka efter förra helgens sociala tillställning kunde jag ta mig en promenad igen. I lördags alltså. Igår tog jag ytterligare en och kände mig tillbaka på riktigt. Ja nästan i mitt normalläge, ett normalläge som ju inte är det minsta avundsvärt för den friska människan men som jag får vara tacksam för så länge det inte försämras ytterligare. 

I skrivande stund sitter jag i sängen och försöker få upp värmen med hjälp av levande ljus och en mugg varm choklad. Planen är att komma iväg på dagens ärende före lunch, det är inget avancerat utan mest inköp av lite mjölk och sådär (sen sonen började på sin träning är det som om vi har en kalv här hemma) men det är ju bra om man t ex orkar borsta gaddarna, klä på sig och kanske t o m dra en borste genom håret. 

I lördags spelade ju, ifall nån missat det, Sveriges herrlandslag i fotboll VM-kvalmatch på hemmaplan mot Kosovo. Första matchen sedan restriktionerna för deltagarantal släppts ... Och oavsett vad man anser om det beslutet var det rätt maffigt och mäktigt att återigen höra den stora massan sjunga nationalsången (det blev lite ögoninkontinens här, jag erkänner), se de välfyllda läktarna och känna stödet. För båda lagen dessutom, det var gott om Kosovo-supporters på plats också. Häftigt! Spelet då? Hmm, det övertygade väl inte helt även om målen var snygga och 3-0 ser tryggt ut på pappret. Ikväll mot Grekland förväntar jag mig mer! Och det lär behövas om de viktiga poängen ska bärgas. Vilket i sin tur lär behövas för att det ska bli något VM-slutspel. Så för jösse namn, step up! 

Hur går det att få upp värmen då? Tja, det går väl sisådär. Lite mindre frusen är jag nu. Så det är väl bara att ta tjuren vid hornen och försöka få något gjort. Väl hemma igen väntar ett nytt lunch-experiment: pizzarulle av bl a low carb tortillabröd. Fortsättning följer!

 

EFIT på fel dag är också en EFIT.

Det var länge sedan jag körde en EFIT. Alltså Ett Foto I Timmen. I fredags när det var officiell dag tänkte jag faktiskt göra det, men glömde bort det efter en timme 😏. Men igår blev det av, och dagen som dokumenterades var en såndär "återhämtar mig fortfarande efter helgens sociala aktivitet"-dag. Trist och enformigt, men det är väl tänkt att det är ens verklighet som ska avspeglas och min verklighet är att jag bl a lever med ME så ... here goes.

Sonens klocka ringer strax före 6 och när han går upp på toaletten vaknar jag. Så här har ni ett foto av mitt mörka sovrum. Hiskeligt spännande. 

Timmen senare ropar han hejdå och går till bussen. "Hejdå, ha en bra dag!" ropar jag tillbaka från samma mörka sovrum som tidigare. 

Igår lyckades jag faktiskt somna om och vaknade igen halv tio ungefär. Kl 10 låg jag kvar i sängen och kände inte det minsta för att gå upp men behövde faktiskt gå på dass. Fan åsse. Se så glad jag var!

Klockan 11 hade jag faktiskt varit just på dass och på väg tillbaka till sängen tagit med mig en flaska proteinshake som fick utgöra frukosten. TVn slogs på och där var det dags för My Lottery Dream Home. 

Se på fasen! Redan kl 12 hade jag bytt pyjamasen mot vanliga kläder. Storartat. Men kvar i sängen var jag.

Äta bör man, annars dör man ... Vad sjutton ska man stoppa i sig nu då? Det blev soyghurt med bär och en tartex-macka.

När eftermiddagen kom hade det gråmulna fuktiga vädret bytts mot sol, till glädje för sonen som ungefär då kom hem och därmed slapp bli blöt på väg från bussen.

Vid tre pysslade jag med lite hjärnjympa. Det gick inget vidare.
Fortfarande i sängen? Oh yes.

Mer mat ... Oumph Buffalo Bites var helt okej faktiskt. 

Klockan 17 var jag lika pigg som innan.

Hmm, linsbollar. Kan det vara nåt? Jag får väl testa nån gång. Nån annan gång. 

Klockan 19 och mörkret hade fallit. Jag var ännu kvar i sängen ja, vad sjutton trodde ni??

Lite mer TV! Inside the ambulance. Jag älskar såna program, det är jätteintressant.

Klockan 21 var jag faktiskt uppe ur sängen, men det blev inget foto för jag var upptagen med att ta hand om sonen som bl a hade ont i sin stukade stortå.*

Kl 22 var jag tillbaka i halvliggande läge och kollade av ifall det var nåt särskilt jag skulle försöka handla i veckan.

Klockan 23 släcktes ljusslingan i fönstret och sa åt mig att det var dags att sova. Jag slöglodde dock på TV en timme till innan det var natti natti.

Japp så kan en dag i mitt liv se ut även om det inte avspeglas så mycket i bloggen p g a trååååååkigt att dela med sig av. Fascinerande och innehållsrikt, inte sant? 😏

När Facebook ligger nere …

 … och man försöker gå in på Facebook och fråga om det är så för fler bör man i samma stund inse att man ska gå och lägga sig. Kanske nästa gång!

I lördags var det party som gällde. Först tjejträff och sen överraskningsfest för en av tjejerna, min barndomskompis som idag blev 45. Det var himlans trevligt och trots rejäla smärtor hängde jag med rätt bra.  Efter att vi kom hem har jag spenderat typ 2 timmar utanför sängen … och hade det inte varit för ett samtal på sonens skola i morse och en snabbvisit av vänner jag inte träffat på länge (ja Simons ena fadder förresten) så hade jag legat där de två timmarna också. Det kostar på att leka frisk! Men ibland måste man …

Imorgon kväll måste jag dock fixa att ta mig upp för trapporna på Vångavallens södra läktare. Ja helst ner igen också för den delen. Bokningen bråkade med pappa när han köpte biljetter till matchen (TFF mot Landskrona) och vi kunde inte få platser på norra läktaren där vi vanligtvis suttit de senaste åren, med bara några enstaka trappsteg att besegra. 

Ja Facebook ligger som sagt nere ikväll. Och Instagram. Och Messenger. Att det sker just när jag är i princip helt sängliggande kan omöjligtvis vara en slump känner jag, det måste vara en konspiration! Ett attentat mot mig personligen! Banne mig … Men det kunde varit värre, TVn funkar i alla fall! 😃 Och själva Internet, så att jag kan skriva detta. Vilket jag för övrigt gör via telefonen då jag inte orkar resa mig och ta datorn 😂. Så ser inlägget ännu skummare ut än vanligt så vet ni varför. Och hur man infogar bilder har jag inte lyckats klura ut så ni får vänta på bevisen på att jag faktiskt varit på fest 🎉. 

Jag är en lortgris.

I alla fall var jag det som barn, och tonåring. Även i sammanhang då det var normalt att vara lortig så var jag ständigt snäppet lortigare än alla andra. Ja det är så jag har fått det berättat för mig i alla fall. Och många gånger har berättelserna om hur jag fick lingonsylt på ryggen och hur det hittats plättar i håret på mig efter måltider dragits. 

Med stigande ålder har jag blivit något mindre lortig faktiskt, även om t ex vita tröjor eller skjortor sällan är någon god idé. Många "spillningar" (hehe) kan också skyllas på mina dåligt fungerande händer, det gör det liksom rätt okej. Men när jag idag tog på mig min sweatshirt så fann jag en fläck, troligen fettfläck. På ... ryggen ... Jag får väl inse att jag är en lortgris även som fullvuxen. Vilken förresten påminner mig: gissa hur det ser ut på morgonen om man ätit choklad i sängen kvällen innan, varit jättetrött och tappat ett par bitar utan att märka det innan man somnade? 

Så värst lortig bör jag inte behöva bli om jag går ut nu, men däremot blöt. Ty det regnar vågrätt, med andra ord så blåser det som in i baljan samtidigt som änglarna inte kan hålla tätt. Då är det väl bara för mig att ge katten i att gå ut? kan man tycka. Det är ju inte så att jag har nåt jobb eller så att gå till (näää ja' ä' int' bitter). Men nu är det som såhär att jag vet att det i en viss affär finns en veganvänlig nyhet just nu som jag är hemskt nyfiken på, och dit måste jag innan de rackarna tar slut och även såpass tidigt att jag hinner hem innan sotaren kommer på besök efter lunch. Ja alltså inte bara besök som i besök utan h*n ska liksom kolla läget med öppna spisen med å yrkets vägnar, bäst att skriva det . Man kan aldrig vara för tydlig i dagens läge! Jag kan tänka mig ryktet snabbt sprida sig annars om hur det minsann varit en sotare här när maken var på jobbet och kort senare dyker även ett foto upp av mig med misstänkta askgrå fläckar lite här och där. Som den lortgris jag är ... 

På tal om lort. Jag har i många åt försökt bli klok på skillnaden mellan toalettpapper och bad & toalett-papper men gått bet. Nu har jag dock sprungit (typ) på en förklaring från ICA i alla fall. Den lyder såhär: Bad syftar på badrum och de ville helt enkelt ha ett roligare namn än bara toalettpapper och valde därför Bad & Toalett. Jaha ... Så det är alltså ingen skillnad alls vad gäller ÄNDAmålet 😂. Jag börjar ju förståss fundera över definitionen av badrum. Om det inte finns nåt badkar utan dusch där, är det fortfarande godkänt som badrum? Och det finns ju toaletter som bara är just toaletter, som varken har dusch eller bakar, kan man verkligen ha Bad & Toalett-papper där då? Det blir väl missvisande? Har de tänkt på det va?

Visst är det typiskt att när man äntligen får svar på en fråga så väcks genast en hel drös nya? 

Restriktioner borta = virus borta?

Ja idag lyftes de restriktioner som begränsat deltagarantal vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, likväl för privata sammankomster i t ex hyrda lokaler. Reglerna om avstånd och sällskapens storlek på serveringsställen t ex är borta och även rådet om att arbeta hemifrån i största möjliga mån. Personligen ser jag fram emot att kunna gå på konsert i december, att kunna se på fotboll live från vettiga platser, att ta en sväng på stan när det är karaoke t ex ... och ja det faktum att jag och många andra i samhället är vaccinerade, att smittspridningen minskat och att färre blir riktigt allvarligt sjuka ger mig absolut en viss tryggare känsla. Men, allt ÄR ju faktiskt inte som vanligt. Eller som det var förr snarare, detta kanske är nutidens "som vanligt". Inte för att vara en downer och partypooper, men i likhet med andra virus skiter SARS-CoV-2 ju fullständigt i om det är 28 eller 29 september. Inget mirakel på den fronten har skett i natt. Det är inte säkrare att trängas och vara närgångna idag än igår, det är inte mindre risk att diffusa förkylningssymtom egentligen är covid-symtom idag än igår, viruset har inte bytt smittovägar idag jämfört med igår o s v. Njut av och gläds åt att det gått så mycket åt rätt håll att dessa beslut har tagits och att livet kan anta en mer normal skepnad. Men sänk inte garden helt och sluta inte värna om dig själv och andra, det är väl vad jag vill säga.

Nog om det.

Annars då? Tja för närvarande öser regnet ner och har så gjort en god stund. Mig gör det inget, jag tål vatten. Dock lär jag ta bilen hem till pappa för att kolla på fotboll, ibland är även jag lat. Eller bekväm i alla fall. Tidigare idag var jag sugen på att tända i öppna spisen, det sitter fint när hösten klart och tydligt visar sin närvaro, men då sotaren kommer imorgon så kände jag att näe ... jag väntar tills efter det. I stället låter jag maken ordna med förberedelserna inför det besöket ikväll. 

På tal om öppen spis så har ni väl koll på att igår var det 2 månader till 1 advent? (Ja ni fattade kopplingen va? Annars får ni tänka några varv till.) Det betyder att jag måste sätta årets glögg om en månad. Vilket i sin tur innebär att jag snart behöver se till så att ingredienserna handlas hem. Shit nu blev jag nästan stressad ju! Och då har jag inte ens börjat skapa min Halloweenoutfit än 😈.

För de som eventuellt överlevt chocken av att jag producerat två blogginlägg på samma dag kan jag avslöja följande: jag kommer INTE att gå som ett spöke. Inte medvetet i alla fall.

Gnällande som livsstil ...

 ... bör man försöka undvika. Både för sin egen skull och för omgivningens. Jag menar, handen på hjärtat. Finns det mycket jobbigare än folk som hela tiden beklagar sig över sina krämpor, i synnerhet när de faktiskt inte är av det direkt livshotande slaget? Ibland i vissa grupper på Facebook bl a så förstår jag, hur kallt det än låter, att en del blivit väldigt ensamma. 

Men jo, ibland får man gnälla. Det gör jag med, det förnekar jag inte. Periodvis är jag t o m ganska "bra" på det. Och nåt av det jag gnäller mest över är min rygg, hur den efter rörelser och aktiviteter som för de flesta är en piss i Nilen kan starta smärtpåslag utan dess like. Men min dummaste kroppsdel, eller snarare kroppsdelar, är nog ändå knäna. Jag har en betydande instabilitet i båda men framför allt det ena. När man har det är det viktigt med träning för att stärka muskulaturen runtom. ME ger muskelsvaghet eller ökad sådan, så jag skulle behöva träna bl a benen ännu mer. Men då går jag över min kropps gräns, blir försämrad i min ME och ännu mer muskelsvag. Ja ni ser den lite besvärliga cirkeln va? Det är bl a p g a detta jag prioriterar mina promenader så högt, nästan högst av allt. De är mitt hopp för att inte förlora förmågan att gå ö h t. 

Igår behövde jag ha stöd på båda knäna när jag gick, inte bara på det sämsta alltså. Det är lite klumpigt, gångstilen vinner inga snygghetspoäng och jag var väldigt öm efteråt där stöden liksom suttit år, men utan dem hade det inte kunnat gå många meter ö h t. Nu fick jag till en halvmil i duggregn, riktigt skönt.

Men förleds inte att tro det är med enkelhet, att det bara flyter på. Nej ibland får jag stanna upp för att benen lik förbaskat vill vika sig, åt fel håll. Och då och då får jag prata med benen och påminna dem om hur man gör när man går då direktkommunikationen mellan dem och hjärnan brister. Under tiden värker bl a rygg och höfter på som vanligt. Men jag älskar mina rundor ändå, knäppt men tacksamt. 


På tal om tacksamhet så har jag sagt det förr men det tål att upprepas: Jag är så tacksam för mina fina vänner som tar mig precis som jag är, som vet det mesta om mig men ändå av någon anledning tycker om mig 😍. I helgen ska jag träffa några av dem och det ser jag väldigt mycket fram emot. Trots att det kommer att gå ut över mitt promenerande 😉. Ibland måste man få festa till det lite med!

It's been three days since my last confession.

Vad kan möjligtvis ha hänt i mitt liv sedan dess? Jo om man anstränger sig lite kan man faktiskt få ihop en del.

Sonen har börjat på taekwondo. Han gick på jiu juitsu (nej jag tänker inte bry mig om ifall det är rätt stavat) en termin för några år sedan men när de sen bytte ledare och grupp så funkade det inte för honom längre. Men nu gör han ett nytt försök och av logistiska skäl blev det taekwondo, och när han kom hem i torsdags var han i alla fall nöjd och glad. Jag hoppas verkligen det fortsätter så, han behöver bli mer fysiskt aktiv och jag tror det kan vara bra dessutom med en aktivitet som omges av rätt mycket rutiner och strikta regler.


Jag har återsett min trädkompis, detta under en smått fuktig promenad i fredags kväll då jag t o m offrade den första halvleken i damernas VM-kval. Ja i fotboll alltså.

Jag har kollat på en hel film. I TV-soffan. Ihop med både make och son. Det hör inte till vanligheterna.

Jag har kollat på ytterligare en fotbollsmatch hemma hos pappa. En med ett extra jobbigt inslag i form av färgförvirring. Jo alltså TFFs ordinarie outfit är blå tröja och vita shorts. Nu spelade de på bortaplan i sitt bortaställ i form av röda tröjor och svarta shorts. Vilka kläder hade motståndarlaget? Såklart blå tröjor och vita shorts, i i princip exakt samma nyans som TFFs ordinarie. Rörigt ju! 


Vi har träffat, och satt godkändstämpel på, en väninnas sambo som hon ska flytta längre ifrån oss ihop med. Ja hade han inte godkänts hade hon såklart inte fått lov att flytta, så det var ju tur för honom att han skötte sig! Det där med att ta gruppfoton är inte helt enkelt, inte ens med nya selfiepinnen med fjärrutlösning, men till slut fick vi ändå till det hyfsat.


Jag har för första gången gjort hela ugnsstekta kaneläpplen, nåt måste hittas på för att ta hand om åtminstone en del av den skörd sonens träd gett. Det blev inte världens vackraste efterrätt, men väldigt god! Så god att jag åt det till frukost idag också. 

Jag har följt B-lagets match, fast på avstånd via online scoring. Maken var med ... och sen talar vi inte mer om det 😆. Men de vann i alla fall matchen!

Jamen ni ser! Det händer saker även i mitt liv 😁. 

Och jo, jag ska rösta idag! Gubben ska bara komma hem först. Och byta om, antar jag. Och säkert sk*ta. Och äta nåt. Och därefter är det nog något han "ska bara ...". Men SEN så! 

Balans är viktigt.

Och senast skrev jag ju några saker jag prioriterat. Så får just balansens skull är det kanske rimligt att skriva några saker jag prioriterar bort.

Denna bloggen är ett exempel på saker jag i alla fall prioriterat ned rejält jämfört med förr. Det tar helt enkelt för mycket energi och är p g a mina kognitiva nedsättningar för svårt att författa hyfsat vettiga inlägg för att jag ska kunna ha den lika aktiv som tidigare. Men lite konstgjord andning då och då kan jag väl kosta på mig. 

Hushållsarbete kan väl låta som något man hemskt gärna vill prioritera bort så det kan väl inte vara något bekymmer att jag inte fixar så mycket av det? Fast jo, det är det. För det är jag själv som "lider" mest av att hemmet inte är i ordning eftersom jag är hemma i princip hela tiden och dessutom har lägre toleransnivå än de andra två. Dammsugning förstör ryggen helt, så det är uteslutet utöver att jag ibland kan ta lite snabbt med den lilla uppladdningsbara handdammsugaren om det är nåt särskilt ställe med mycket smulor eller så. Våttorkning av golven är lika uteslutet. Tvätten tar jag några tag med ibland, och främst när jag kan få hjälp av sonen med att tömma torktumlaren sen. Egentligen bör jag inte göra det alls, för arbetsställningen är rena döden för min kropp och även om jag sitter på min pall så blir det många böjningar med ryggen som definitivt inte är bra. Men ibland måste jag ... Dammtorkning innebär en jobbig rörelse i synnerhet på ställen över axelhöjd ungefär så det får också överlåtas på någon annan. Matlagning älskar jag men det blir betydligt mindre av den varan än jag skulle önska och betydligt fler "nödlösningar" i form av saker som bara värms upp eller som man kanske lägger till nåt litet till än det var tidigare. Och så vidare ... Jag skulle kunna göra betydligt mer av hushållsarbetet, men det skulle innebära att jag inte kunde göra de saker som faktiskt är gynnsamma för min kropp och mitt mående. Energin och förmågan skulle bara räcka till det och inget annat. 

Den personliga omvårdnaden har också fått prioriteras ner. Det är inte så att jag går runt och är helt igengrodd och jag tror inte jag stinker mer än de flesta andra, den nödvändigaste tvättningen ser jag allt till att fixa, men sådant som hårtvätt och hårvård samt insmörjning och liknande sker betydligt mer sällan än jag skulle önska. Jag försöker t ex ha rentvättat hår när helgen börjar, men allt över en hårtvätt i veckan är bonus. Fräscht? Nej. Men det tar för mycket energi att göra det oftare och slår jag på stort och gör en inpackning t ex blir duschen och hårtvätten ofta det enda "vettiga" jag gör den dagen.

Hobbys och fritidsintressen då? Jo bowlingen har jag nu fått lägga ner helt, det sista benet jag hade kvar på banan så att säga var att jag ingick i ett korpen-lag och spelade en gång ca var tredje vecka men även det har nu lyfts bort. Det var jätteroligt att spela och jag hyser fortfarande hopp om att komma tillbaka men i nuläget gör den kraft bowlingen skulle ta från promenaderna valet ganska givet. Nån skapande hobby kan jag inte heller utöva i någon större utsträckning längre. Jag kladdar lite på några glas eller glaslyktor då och då men det är allt. Jag klarar inte att fokusera på det sätt som krävs, och händerna kan inte hantera pennor och penslar och sånt ordentligt. Och sången är det inte heller mycket med, jag gastar lite på smule då och då men mycket mer sällan än förr. Dels för att det är en rejäl ansträngning för hjärnan min och dels för att det sällan låter särskilt bra, kroppen orkar liksom inte ordentligt. Att andas och fokusera på text t ex samtidigt är stor överkurs. Körsången har jag lite funderingar på att återuppta nu i oktober, men det lutar åt att jag skjuter upp det ytterligare en termin. Hur roligt och själavårdande det än är så kostar det på rejält, och det är ju också en transport dit och hem som tar kraft. 

Det går ju heller inte att låta bli att nämna jobbet. Det är inget val förvisso, jag kan inte jobba. Skulle inte kunna jobba. Inte studera heller. Hur mycket jag än skulle prioritera det. Men det tillhör de saker jag måste avstå från och saknar. 

Ja det var några exempel. Hela detta inlägg går egentligen emot den approach jag försöker ha, d v s att fokusera på det jag KAN och inte på det jag INTE kan. Men som sagt, balans är ju viktigt 😏 och jag försöker att ge en hyfsat bra bild av hur livet med ME i första hand och fibromyalgi i andra kan gestalta sig.