Ni har väl inget bättre för er, så ...

Scenario:
Barn, uppskattningsvis 1½-2 år gammalt, med stor sannolikhet i alla fall inte äldre än så, är med vuxen person som troligen är förälder på ett ställe utanför hemmet. Sannolikt ett ställe de varit på förr. Barnet är inte med på noterna när de ska åka därifrån utan stannar ca 5-6 meter från bilen. Den vuxne sätter sig i bilen och stänger dörren, barnet står kvar. Den vuxne startar bilen, barnet står kvar men ropar efter den vuxne. Den vuxne börjar backa med bilen, barnet springer närmare och gråter med stannar några meter från bilen, fortfarande gråtande. Den vuxne backar bilen lite till innan h*n stannar och öppnar bildörren. Barnet står kvar ger ifrån sig ett skärrat skrik, då kliver den vuxne ur bilen och lyfter in barnet innan de kör därifrån med en rivstart.

Vad tycker ni? Rätt? Fel? Det beror på? Andra tankar? 
Diskutera i smågrupper, rita och berätta. Go!

Annars då? Jo ... Den Stora Vattenkrisen är över för denna gång, ca fyra dygn uppmanades man att inte dricka vattnet förrän det kokats innan flera tester skickade till flera laboratorium gav grönt ljus, och ingen verkar ha lidit allvarlig skada. Jag undrar om folk fortfarande tänker begära avdrag på elräkningen p g a ökad förbrukning när de kokade vatten, eller skicka in kvittona för vatten de köpte i affären?!

Och så har mitt ena lår börjat krångla, framsidan av lårmuskeln. Idag när jag var ute och gick en runda började det plötsligt hugga till i vart tredje steg ungefär, såpass att jag grimaserade, och ca hundra meter senare så ville benet inte acceptera nån tyngd alls i samband med de huggen. Jag trodde inte jag skulle lyckas ta mig hem igen för egen maskin ... men lika plötsligt som det startade slutade det igen. "Jaja, det var väl nåt tillfälligt bara" tänkte jag och fortsatte för att få till en timmes promenad totalt sett. Efter en stund började det dock likadant igen fast ännu lite värre så det krävdes en rejäl kämpainsats för att slippa ringa efter hjälp. Vad är det där för dumheter? Bara det inte blir som för några år sedan då jag en period t ex fick lyfta in benet i bilen med hjälp av armarna, och lyfta ner det från sängen, eftersom det helt enkelt inte lydde. Nej nej, inget sånt trams!

Usch jag börjar känna mig lite stressad inför kommande högtider. Jo jag vet att det är drygt 3½ vecka kvar till 1 advent men allt tar ju en sån tid för mig numera. Och ska nu låret börja dumma sig också så jag får svårt att ens ta mig runt här hemma så kommer det knappast att gå snabbare om man säger så. Nu tänker ni att det är inte hela världen, det blir advent och jul ändå och det är inte så noga. Men jo, det är viktigt för mig med ljusstakar och stjärnor och färger och sånt. Jag är hemma så mycket, högst ofrivilligt, och att kunna fixa och piffa till det så som jag vill ha det har stor betydelse för mitt välmående. Men den stressade känslan är inget vidare, den måste jag försöka göra något åt. Kanske skriva en liten "att göra"-lista och planera lite så att jag vet vad som ev. behöver inhandlas, vad som kan förberedas, vad jag kan delegera till maken o s v? 

På tal om det så har jag faktiskt inte satt årets glögg än, min dunderglögg som kan få öronen att krulla sig, något som alltid annars görs en månad före 1 advent. Det är egentligen ingen kris alls då vi har kvar sen förra året och glöggen är som godast just året efter, men ändå ...

Jaja, jag får väl öva mig lite på att frångå rutinerna så smått och årets glögg får vänta tills maken kan hjälpa mig då mina händer just nu är på synnerligen dåligt humör.

Och på tal om glögg ... så har jag faktiskt ändå redan frångått en av de viktiga principerna och druckit julmust före 1 advent! Bara litegrann, men det räknas ju ändå. Så det kanske bara är logiskt att andra saker avviker från det normala i år också?

Näää där blev det fel. Jag skrev om julmust, inte julmus!