Att ifrågasätta sjukskrivna..

.. är en populär sport.

Jag har mitt på det torra och har egentligen ingen ingen anledning att ta åt mig personligen, men jag blir ledsen över mångas inställning till sjukskrivna och mångas förutfattade meningar och egna slutsatser baserade på i princip inget alls. Nu är jag varken blind eller döv, jag är medveten om att en del mjölkar ur mer av sjukförsäkringssystemet än de egentligen behöver och det försvarar jag inte det minsta. Tvärtom, för det försämrar för de som verkligen är i behov av det. Och jag är absolut för att man på ett tidigare skede än nu tvingas söka sig utanför sina nuvarande arbetsuppgifter, man kan pga sjukdom vara oförmögen att sköta det jobb man har men ha kapacitet att både söka och sköta andra jobb och det lyfts fram för sällan. Men många tror att de vet så mycket om andra som de egentligen inte har nån aning om.

Jag är sjukskriven, ja. Jag var på konsert igår, ja. Betyder det att jag egentligen inte alls är i behov av sjukpenning, att jag fejkar sjukdom (bra jobbat att fejka 3 diagnoser samtidigt Jennie!), att eftersom jag kan gå på konsert så kan jag jobba? Nej. Varken min whiplashskada eller mina andra diagnoser hindrar mig från att sitta på en stol och lyssna på härlig LIVE-musik 2 timmar, däremot är det mindre lämpligt att lyfta barn och andra saker, åka upp och ner från golvet hela dagarna, gå upp och ner i trappor, ständigt vara i farten och inte kunna ta micropauser eller vila när det behövs osv.... och betydligt svårare att orka med stressade situationer utan möjlighet att gå undan och varva ner.... Det jobbigaste med gårdagen var egentligen trippen mellan konserthallen och tåget, och vem hade kommit på tanken att mena att eftersom jag kan gå så kan jag minsann jobba också? Inte nån....

Och den som tror att sjukskriven = gör ingenting skulle må bra av att följa mig en vecka. Då hade han eller hon fått se att jag faktiskt arbetar väldigt mycket med mitt tillfrisknande. Det är möten och sjukvårdsbesök 2-3 gånger/vecka. Det är daglig nackträning och annan träning. Det är daglig skriftlig dokumentation. Och det är mycket inre arbete för att bearbeta min situation och min framtid och för att finna strategier att hjälpa tillfrisknandet ytterligare på vägen. Samtidigt som jag måste hantera misstroenden och hånanden från allmänheten.

Det är många som skulle behöva gå en dag i mina eller andra sjukskrivnas skor för att se hur det verkligen kan vara, att bara för att man ser ut som en "vanlig" människa och gör trevliga saker emellanåt så är man inte en lat bidragsfuskare. Jag skulle gärna byta med en frisk och arbetsför människa. Any time!

Jag är ingen ungdom längre, ...

... och det känns i kroppen idag. Men ungdomar är inte gubbarna som rockade loss igår heller. Bandets karriär startade för 35 år sedan, då var jag inte ens påtänkt. Och äldsten i teamet, Gene Simmons, är snart 60 bast, den andre originalmedlemmen Paul Stanley är "bara" 56 (Eric och Tommy är rena ungdomarna med sina 50 resp 48 bast).

Just att åldern inte har nån betydelse visades med all önskvärd tydlighet igår. Publiken bestod förvisso till största delen av män i 40-årsåldern men där fanns också en hel del föräldrar med sina barn i 10-15-årsåldern, äldre kvinnor och män i trakterna kring de 70, tjejer och killar på de dryga 20 vars föräldrar säkert antingen hatade eller älskade Kiss när de var som störst. Och alla diggade på sitt sätt... På tåget hem från Köpenhamn satt vi bredvid en överlycklig men jättetrött kille på kanske dryga 10 år som varit på konserten med sina föräldrar som såg lika nöjda ut de. Häftigt...

Själva konserten då? Tja, hade jag varit en vanlig rescensent hade jag väl inte gett den så höga betyg. Rent musikkvalitetsmässigt var det väl OK men inte så mycket mer. Men grejen med KISS är större än så. Det är nostalgin, det är själva fenomenet KISS, det är de klassiska låtarna, det är stämningen, det är showen med sin pyroteknik och de flygande bandmedlemmarna... det är det fansen vill åt. Och de flesta är nog mer än nöjda nu efteråt. Och efter att ha läst alla negativa skriverier om Pauls röst är jag positivt överraskad av hur pass bra han ändå lät. Det var väl mest I was made for loving you han inte klarade av.

Kort sagt: för mycket mellansnack, för långa gitarr- resp trumsolon och några simpla tricks är förlåtna. KISS rockar än! Och de sammanlagt ca 1500 kronorna kvällen kostat mig (biljett, buss, tåg, taxi, tröja, öl) var det absolut värt för att få Rock ´n´ roll all night!

Äntligen!

Då bär det iväg! Hem till kompis T för att börja ladda upp, sen buss till Malmö, ¨tåg till Köpenhamn, promenad till Forum och sen smäller det!

Liten och klen....

... kan jag väl inte säga att jag är. Men kort och svag då? Tillräckligt kort och svag för att sakna omfång och styrka att få ut den lilla bokhyllan och byrån som jag så smidigt hittat på Blocket ut till bilen. Och jag ville inte utsätta den äldre damen som jag köper dem av för alltför stora påfrestningar . Så Peter, med både styrka och omfång, får agera möbelhämtare imorgon när jag stuckit till Köpenhamn. Ja, just det, ni minns rätt, det är KISS-dags . Jag tjatar inte va?

Inte nog med att jag är kort och svag, jag ser i syne också. Det regnade här nyss. Ja i min syn då. Och enbart där. Det måste vara nervositeten inför imorgon, nervositet för att det givetvis ska bli ösregn just när vi ska bege oss till Forum... det vore ju lagen om allts jävlighet. Blöt ska man en sån kväll bli av svett! Och öl inifrån... Inte av regn.

OK here goes.

Jag har en del att köra i kapp sen förra veckan


Först lite .

När jag satte mig i bilen härom dagen kom jag att tänka på veckans tema som var Knapp, jag hade helt glömt bort det. Vilken tur att bilstereon har knappar. Viktiga knappar. Ja nästan livsviktiga....
-->







Sen Gurkiss veckotema som ju var Kropp / kroppen. Fredagens bild får bli nåt som är BRA för både kropp och själ: svenska härliga jordgubbar. Finns det nåt godare? Inte mycket va? -->








Helgens bild visar hur man kan förena nytta med nöje. Motionspass på cykeln framför TV:n där Sverige spelar fotbollslandskamp. Perfa! Ja inte resultatet i matchen då men själva arrangemanget. -->





Gurkiss veckotema denna veckan är Saker och LinsBuS-temat är Spegling. Vi får väl se hur det artar sig..... Väl mött för en ny fotoutmaningsvecka!

Lite andra foton från helgen då. Födelsedagstårtor och grillmat. Det där mysko på spetten är tzay, en helt vegetabilisk produkt som jag testade för första gången nu i helgen. ÅH så gott! ganska dyrt, men absolut värt det till sommarens grillkvällar.

--->

Den uppmärksamme....

.. saknar lite fotoutmaningsbidrag och det stämmer så bra så. Jag har fotona i kameran men batterierna la av och för att föra över dem till den bärbara måste kameran vara igång, så det får bli i morgon. Dumma dator som inte har inbyggd kortläsare! Det har den nyare varianten av denna datorn, men inte min då. Attsingens. Jag funderar på att köpa en. Kortläsare alltså. Så är det bara att ta ut kortet ur kameran, jag slipper vara beroende av batterierna och så tar det mindre plats. En stor del av vitsen med den bärbara datorn är ju att slippa behöva ta upp en massa plats. En kortläsare är ju nästan gratis... nästan....

Ansvar för andras känslor.

Visst ska man tänka på andras känslor och ha dem i beaktande, men visst finns det gränser för vilket ansvar man har för dem? Visst finns det gränser för hur mycket man ska vara skyldig att lägga bann på sig själv för att inte andra ska bli ledsna eller ta vid sig?

Jag skriver i min blogg om det mesta som rör sig i mitt liv. Om folk jag möter, saker jag läser, saker jag gör osv... När det jag skriver berör andra specifika personer i min närhet, min familj osv är jag noga med deras integritet. Men ofta skriver jag om beteenden, tankesätt och personligheter i allmäna drag. Beteenden jag stött på på Internet, resonemang jag stött på i arbetslivet, personligheter jag mött via TV osv. Givetvis finns det känsliga (läs: överkänsliga) personer som känner sig träffade och tar det personligt och anser sig utpekade fastän jag varken nämnt namn eller sammanhang eller nåt annat som pekar på enskild individ. Ligger detta på mitt ansvar? Nej det anser inte jag. Jag tar mitt ansvar genom att INTE hänga ut eller peka ut nån, resten ligger inte på mitt bord. Faktiskt.

Jag huserar på en del diskussionsforum på nätet. Och där förekommer ganska ofta uttalanden av stilen "Men diskutera inte detta ämnet, det är jobbigt för en del att läsa". Hmm, man kan inte tänka sig att de personerna då låter bli att läsa? Om det skrivs på en plats på forumet där det hör hemma och rubriken av inlägget visar vilket ämnet är, då anser jag att man tagit tillräckligt med ansvar. Att de som mår dåligt av att saken diskuteras ändå läser får de faktiskt ta ansvar för det själva. Att på ett allmänt/fritt forum "förbjuda" vissa ämnen från att diskutera är knappast vettigt, däremot finns det givetvis bättre resp sämre _sätt_ att diskutera det.

Joho!

Jag har tydligen VISST nåt att göra i morgon. Jag hade glömt (förträngt?) att jag ska till jobbet i morgon förmiddag.... Attsingens. Nej det är nog inte jobbigt men jag hade sett fram emot en pliktfri dag. Nåja, jag överlever nog... om jag äter riktigt mycket jordgubbar!

Jag har en ny idol.

bild: http://www.svenskafans.com/

Han heter Sebastian Larsson och honom får vi om jag får bestämma se i fotbolls-EM i sommar. Jo jag vet, jag är ett stort fan av Christian Wilhelmsson också, men hellre en Sebastian Larsson i topform än en Chippen som sett bättre dagar. Det jag sett av Larsson hittills, inkl. i dagens match mot Ukraina, imponerar på mig. Men, inte är jag nån expert inte. Jag får väl lita på att Lagerbäck vet vad han gör. Hoppas jag.....

Och apropå nåt helt annat: färska svenska jordgubbar måste vara nåt av det godaste som finns i hela världen.

Och ytterligare nåt helt annat: jag måste ha historiens lataste katter....

Bara sol...

.. 5 dagar framöver säger prognosen. Bådar gott inför tisdagen, det vore ingen höjdare att bli dyngsur av regn redan på väg till konserten. Ja jag ska på Kiss-konsert i Köpenhamn, om nån nu till äventyrs missat det.

Bara sol är det även nu. Vi har just ätit lunch ute på altanen och tack vare en liten sval vind är det helt OK. Men hade det inte blåst hade det varit för varmt för min smak. Jag är ingen soldyrkare om man säger så... är det riktigt varmt och soligt ska jag vara vid stranden så jag kan doppa mig en gång i kvarten, annars trivs jag inte. Det är på kvällarna jag lever ut, efter en varm sommardag sitter jag gärna ute halva natten och bara njuter.

I morgon ska jag inte göra ett endaste dugg mer än det som håller mig levande. Jag har inga möten, inga läkarbesök och inga plikter inplanerade. Det händer inte så ofta. Många kanske tror att man är sysslolös när man är sjukskriven, men det är i alla fall inte jag. Det krävs ju lite arbete för att jag ska bli frisk, inte kureras jag av att bara ligga på sofflocket.