Ansvar för andras känslor.

Visst ska man tänka på andras känslor och ha dem i beaktande, men visst finns det gränser för vilket ansvar man har för dem? Visst finns det gränser för hur mycket man ska vara skyldig att lägga bann på sig själv för att inte andra ska bli ledsna eller ta vid sig?

Jag skriver i min blogg om det mesta som rör sig i mitt liv. Om folk jag möter, saker jag läser, saker jag gör osv... När det jag skriver berör andra specifika personer i min närhet, min familj osv är jag noga med deras integritet. Men ofta skriver jag om beteenden, tankesätt och personligheter i allmäna drag. Beteenden jag stött på på Internet, resonemang jag stött på i arbetslivet, personligheter jag mött via TV osv. Givetvis finns det känsliga (läs: överkänsliga) personer som känner sig träffade och tar det personligt och anser sig utpekade fastän jag varken nämnt namn eller sammanhang eller nåt annat som pekar på enskild individ. Ligger detta på mitt ansvar? Nej det anser inte jag. Jag tar mitt ansvar genom att INTE hänga ut eller peka ut nån, resten ligger inte på mitt bord. Faktiskt.

Jag huserar på en del diskussionsforum på nätet. Och där förekommer ganska ofta uttalanden av stilen "Men diskutera inte detta ämnet, det är jobbigt för en del att läsa". Hmm, man kan inte tänka sig att de personerna då låter bli att läsa? Om det skrivs på en plats på forumet där det hör hemma och rubriken av inlägget visar vilket ämnet är, då anser jag att man tagit tillräckligt med ansvar. Att de som mår dåligt av att saken diskuteras ändå läser får de faktiskt ta ansvar för det själva. Att på ett allmänt/fritt forum "förbjuda" vissa ämnen från att diskutera är knappast vettigt, däremot finns det givetvis bättre resp sämre _sätt_ att diskutera det.