EFIT är som ni kanske minns Ett Foto I Timmen. Jag har tänkt ett bra tag att väcka liv i bloggen igen med en EFIT men det första officiella datumet i juli gjorde jag absolut inget som kunde fastna på foto och det andra glömde jag. Så jag gjorde det helt fräckt i lördags i stället, så här kommer EFIT lördag 30 juli.
Jag vaknade strax efter sju med världens huvudvärk, här hade möjligen medicinerna börjat verka men som blicken avslöjar var det i så fall inte var så värst mycket.
De kommande timmarna låg jag i sängen och sov kanske 5 minuter här och 5 minuter där men nån egentlig reda med det blev det inte.
Till slut gav jag upp och insåg att mer sömn skulle det inte bli, tog en ny omgång medicin, fixade en frukostshake och gick ut i solen. Lite mer bränna skulle inte skada ... och det blev till slut 20+20 minuter i solstolen. Det var lite moln här och där och vinden var sval så jag stod ut rätt okej.
När jag gick in för att byta om till mer lämplig klädsel för fotbollstittande hemma hos pappa hade sonen nyss gått upp och satt sig i solen med sin frukost.
Ja jag var ungefär lika pigg som jag såg ut. D v s inte alls.
Men, drygt en kvart efter att fotot togs smälldes segermålet in i matchens sista minut. Puh!
Ingen rast - ingen ro. Efter matchen var det raka vägen hem som gällde för att göra mig i ordning för en tjejkväll ute på vischan. Och det iordninggörandet innehöll även en stunds vila.
Min skjuts blev lite försenad, men här stod jag i alla fall och väntade. Tack och lov fick jag tillgång till skugga och svalt fläktande av vinden.
Välkomstdrinken satt fint. En kall god frisk jordgubbssangria 🍓. Receptet såg jag till att få med mig hem.
Vi bjöds på grillade burgare med goda tillbehör. Yummie!!
Sämre platser kan man absolut sitta på och äta gott, dricka gott, snacka massor och skratta nästan lika mycket.
Lite gotter blev det ... här i form av lite blandade salta grejer.
Det blev till slut lite småkyligt om benen. Då fick jag låna denna smurfiga filt 😊.
Till slut flyttade vi ändå in. Såhär pigga och glada var jag och värdinnan 😍 när klockan var halv elva. Fräscha som nyponrosor som synes, det måste vara jordgubbarna som gjorde susen!
Timmen därefter tog jag inget foto. Sorry. Men halv ett hade maken kommit för att hämta hem mig. Sällan har bättre foton tagits av oss två.
Eftersom jag inte tog nåt foto av outfiten innan kalasandet så blev det ett efteråt, mitt i natten. Bättre sent än aldrig?
Ja där var den, en dag i mitt liv som faktiskt innehöll nåt. Plötsligt händer det!
Jag har faktiskt hittat på lite annat med sedan senaste inlägget i maj. Jag ska försöka orka uppdatera er lite om det så småningom. Men nu är jag helt slut i skallen och måste vila. Igen. Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar