En smärre livskris ...

... genomled jag i torsdags. Jag var hemma hos pappa (och mamma ja) för att kolla på VM-kval i fotboll och sen blev det ju onödigt viktigt vad som skedde i den andra matchen i gruppen med så jag beslöt att kolla på halva den där också. Batterinivån på telefonen gick ner till skrämmande 20% men jag kände mig lugn för jag har ju aaaaalltid laddare eller powerbank med mig. Jomen alltså jo, powerbank hade jag ... men ingen kabel! Jag har bytt väska och fast jag var säker på att jag lagt en sladd där så hade jag tydligen inte det. Det var dessutom länge sedan pappa själv hade iPhone så trots att han är bra på att spara saker "om utifall" så var oddsen att han hade en lightningkabel usla.

Jomen ni fattar paniken va? Jag kände mig rädd, naken, exposed som Maria Montazzami skulle ha sagt. Mamma förstod inte alls problemet. "Jomen då får du väl bara ringa från nån av våra telefoner om du behöver". Ringa? Det är väl inte vad man huvudsakligen gör med en telefon? Den äldre generationen har ju inte koll alls. De förstår inte våndan av att inte ha en lur med surf och laddat batteri.

MEN! Tack vare en pryl pappa har p g a ett uppdrag han har så hittades faktiskt en lightningkabel till slut och jag kunde andas ut. Sällan har det känns så skönt när jag kunde stoppa in den ... Sladden alltså!! 

Nu gick det ju fel i den andra matchen med förvisso. Men jag kunde i alla fall beklaga mig över det med hjälp av just en telefonen med surf och laddat batteri.

Just nu sitter jag förresten och surfar i köket. Vad är det för speciellt med det? undrar ni såklart då. Jo det ska jag berätta för er. Det har jag nämligen sällan gjort de senaste åren ty köksön var inte det minsta snäll mot min kropp. De höga stolarna var jobbiga att ta mig upp i och ner från, och arbetsstolen som är betydligt mer ergonomisk funkade inte heller höjdmässigt. Jag drog mig oftast från att sitta där för att det var för besvärligt.

Men i helgen investerade vi lite i min hälsa och vips har ön krympt några decimeter, motsvarande höjden av en låda i byrån, och stolarna likaså. Nu funkar det dessutom att sitta i arbetsstolen och armstöden går in under skivan vid behov. Det var liksom inte längre hållbart att ha köksmöbler som inte var tillgängliga för mig. 

Undrar hur lång tid det tar att vänja mig, nu hajar jag till varje gång jag kommer ut i köket 😁.

Förra helgen blev TV-rummet med ny soffa, och nu då köksön vilket också ledde till viss förändring i arbetsrummet då den gamla byrån fick sin nya plats där inne. Jag kanske en morgon vaknar och tror att jag ramlat in i fel hus dagen före? 😱. Nästa förändring blir dock av en betydligt mer sparsam art, nämligen adventsfixandet. Idag kom jag på att jag lyckats glömma bort var sjutton jag lade min nyinköpta adventsstjärna till sovrummet. Oooops! Men, jag har ju två veckor på mig att komma på det 😊.