Det strålar en stjärna ...

 ... men inte riktigt än! 

Det har väl inte gått många förbi att det är 1 advent på söndag, inte heller mig. Det verkar som att ganska många i år pyntar tidigare än vanligt och jag kan väl förstå behovet av det, men här är det som vanligt tidigast kvällen före 1 advent som gäller. Dock har jag börjat förbereda en del som att t ex fixa staken med de 4 adventsljusen och beordra upp en vit gardin i köket, och idag har jag bestämt mig för vilken stjärna som ska få äran att pryda sovrumsfönstret. Den står nu klar redo att tändas till helgen. För första gången ska den också få sällskap av ytterligare en stjärna i samma rum, ett exempel på det jag hotat med. D v s att ta i lite extra med belysningen i år 😉. 

På tal om advent så hintade jag i förra inlägget om ett kommande saffransbullbak och i söndags gjorde jag slag i saken. Hur det gick kan väl bäst summeras såhär:

Det kan ha blivit historiens fulaste bullar, men åtminstone goda 😋! Innan Lucia ska jag ge mig på det en gång till fast då i en något enklare utformning, något svårare att misslyckas lika mycket med. Om jag kommer ihåg det återkommer jag med recept.

Ni kanske undrar varför jag bloggar mitt i natten? Det kan jag förstå. Jag har av flera skäl inte lyckats varva ner tillräckligt för att det ska vara lönt att försöka sova, trots att huset varit knäpp tyst ett bra tag, och passerat den gräns där jag blivit uppvarvad igen. Lite som små barn som är så trötta att de blir pigga eller vad man ska säga. Så i väntan på att kroppen ska tagga ner igen så passar jag på att skriva lite.

Foten då? Jo den har under måndagen faktiskt känts något sånär okej och jag har kunnat gå nästan normalt. Det som talar emot hälsporre är väl att jag inte har det där typiska att det är värst på morgonen och att det sen blir bättre när man varit igång lite utan det är närmare tvärtom, men min kropp är ju inte som alla andras annars heller så varför skulle den vara det nu? Jag har i alla fall börjat gå med inneskor eftersom jag läst att man inte bör gå direkt på hårda golv och tänker försöka få hjälp med tejpning t ex om det inte fortsätter gå åt rätt håll. Ja och kanske då bekräftelse på att min självdiagnos stämmer 😉.

Ni vet att det finns temadagar för i princip allt möjligt? Både med allvarlig bakgrund och ... inte så värst allvarlig sådan. Men måndagens tema måste ha missats i den kalendern, för det måste ha varit Nationella dum i huvudet-dagen. Nej det är inte jag som är dum i huvudet, inte mer än vanligt i alla fall, utan en massa andra. De verkar ha haft sin högtidsdag nyss. Jösses så korkade människor det finns. Och då syftar jag inte på personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer med låga betyg, personer som inte har koll på det jag själv har koll på, personer med svårigheter att stava och skriva o s v. Utan om såna som bara är riktigt dumma i hela huvudet och lite till. 

Hmm, nu närmar sig klockan visst halv tre. Jag kanske ska ta och göra ett nytt försök att få kroppen på sömnhumör. Wish me luck!