tisdag, april 28, 2020

Alla är bra på något sägs det.

En del är bra på att använda filter på sina foton, en del är bra på floder i Europa, en del är bra på att måla, en del är bra på att skapa drama av ingenting, en del är bra på att beräkna höga mattetal i huvudet, en del är bra på att få andra att skratta o s v. Jag verkar ha funnit min grej ...

Nu blir det lite intimt men så får det bli. Min kropp har under en längre tid haft lite saker för sig som om det vill sig illa kan vara tecken på allvarlig sjukdom. Till slut tog jag mig i kragen (fast fick tummen ur r*ven är ett mer passande uttryck i sammanhanget) och berättade om detta för farbror doktorn. Han skickade mig skyndsamt till en annan farbror doktor för undersökning, och inför denna undersökning krävdes att ... tja att vissa delar av matsmältningssystemet var välstädade. Nu har jag kunnat läsa anteckningen från undersökningen, och jag fick allra högsta betyg i rengöring! Guldstjärna och hela köret! Eller OK, det stod inte riktigt så ... men jag valde att tolka det så. Min grej är tydligen tarmrengöring! Undrar om jag kan bygga en karriär på det?




















Och nej, det fanns inga tecken på den allvarliga sjukdom som kunde befaras. Så var det också sagt 👍.

På tal om sjukdom ... Rådande tider av social distansering har bidragit till att jag spenderar ännu mer tid än annars på bl a sociala medier. Och ett stooooort irritationsmoment är att typ alla med någon form av hälsoproblem verkar vilja tillhöra riskgrupp gällande covid-19. De hittar på egna betydelser av begreppet riskgrupp likväl som egna slutsatser av sitt befintliga tillstånd i försök att få det att passa in där. Varför inte i stället vara glad över att det inte finns något som tyder på att ens tillstånd gör risken extra stor att bli allvarligt sjuk eller avlida ifall man drabbas av covid-19? Det betyder ju inte att man ska sluta följa rekommendationerna som finns för det och skydda både sig själv och andra. Många är dessutom redan sjukskrivna och har inga andra hinder för att bete sig som om de vore i riskgrupp även om de inte är det. Så varför är det så viktigt att försöka vrida allt till att man tillhör riskgrupperna?

Något annat som stör mig även annars men extra mycket nu är den tävling som pågår här och där om vem som är sjukast och har flest diagnoser. Det rabblas upp allt möjligt inkl. det som egentligen är symtom på de andra tillstånden snarare än separata sjukdomar och inkl. sånt som typ varannan människa har lite sådär till vardags. Men OK, på frågan "Någon här som har flera diagnoser och sjukdomar" skulle jag kunna svara såhär:
ME
Fibromyalgi
Pollenallergi
Läkemedelsallergi
Unguis icarnatus
Whiplashskada
Somasteni
Muskelsvaghet
Dermatografi
Överrörlighet
Gallgångsspasmer
Aftös stomatit
Myopi
och en del till ...

Men, en del av det hänger liksom ihop med de två översta diagnoserna (whiplashskadan utlöste fibromyalgin och muskelsvagheten är en del av MEn o s v) och ytterligare en del är vanliga krämpor och tillstånd som en himla massa folk har. Myopi står t ex för närsynthet helt enkelt, somasteni innebär kroppslig kraftlöshet som även det är en del av MEn, aftös stomatit är inget konstigare än blåsor i munnen (afte) och ungius icarnatus ... det är nageltrång det 😉. Diagnoskod I.60.0. Kanske något att lägga på minnet om du vill att det ska vara lite extra synd om dig ... Om det är något jag lärt mig i diverse sjukdomsgrupper på facebook så är det: man kan aldrig ha för många diagnoser!

(Ja jag vet att nageltrång i sin svårare form kan vara jäkligt besvärligt och kräva operation, bäst att tillägga).


Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...