 |
| www.skojig.com |
Som jag tror att jag nämnde för några inlägg sedan, jag är inte helt säker och orkar faktiskt inte läsa bakåt för att kolla 😉, så är kognitiv ansträngning det som orsakar flest fall av PEM (Post-Exertional Malaise, ansträngningsutlöst försämring) hos mig numera. Jag skulle tro att det åtminstone delvis beror på att det är mycket svårare att anpassa de sakerna, de aktiviteterna, än de fysiska. En promenad t ex kan jag anpassa hastighet/intensitet på, jag kan anpassa underlag och delvis om jag går i skugga eller sol, hålla koll på pulsen, välja tidpunkt utifrån måendet just då o s v. Men med sociala sammanhang, möten/samtal och liknande är det ofta liksom allt eller inget som gäller, och det är där och då allt händer vare sig jag vill eller ej och jag måste anpassa mig efter andra. Om ni förstår vad jag svamlar om ...
Nu hade jag först ett långt telefonsamtal med FK förra veckan (inte rörande min sjukdom utan annat) varpå bl a muskelsvagheten, suset i huvudet och hjärntröttheten markant ökade och sen denna veckan ett möte ang. sonen som var väldigt viktigt för hans framtid ... då slog det på ännu mer och kompletterades av feberkänningar och annat typiskt PEMigt. Man kan säga att sängen och jag har återupptagit vår extra nära relation för ett tag, och såklart har styrketräningsförsöket fått pausa lite. Återstår att se när jag kan återuppta det igen ... Men det känns ändå skönt att jag är tämligen övertygad om att det inte är den fysiska aktiviteten med promenader av varierande omfattning och de ytterst lätta styrkeövningarna som är boven i dramat utan alltså de kognitiva utmaningarna. Det ger fortsatt hopp för framtiden.
Ja idag är det alltså Valborgsmässoafton, en dag som för många ser ganska annorlunda ut än den brukar. Så även här, att vi varken agerar eller har gäster, inte kollar på nån brasa och inte ens grillar tillhör knappast vanligheterna siste april. Men med tanke på min dagsform satt det rätt fint ändå!
Min 30 april har i stället bl a bestått av detta:
En halv dags försök att ö h t komma ur sängen, och ja ... bilden visade oerhört väl mina känslor för tillvaron.
Rudolf-strumpor när jag till slut lyckades kliva upp och klä på mig.
Jomen det är ju ändå samma väder nu som i julas så ...
Ytterligare försök att samla ork att ge mig iväg på ett litet välbehövligt ärende.
Bläddrande bland foton från tidigare års Valborgs-firande. Bl a dessa från 5 resp. 8 år sedan.
Införskaffande av knäskydd till även det bättre av de två dåliga knäna.
Riktigt torr historia i väntan på att regnet ska avta.
Och när regnet avtagit: en duett i väntan på att orken att resa sig upp ska återkomma.
Ytterligare dålig vits när sängen hemma åter intagits ca 3½ h efter att jag kört hemifrån. Ja så lång tid kan det ta att utföra ett ynka ärende.
Provning av ny tröja.
Middag från Burger King som maken köpte med sig hem.
Liggande i sängen och titta ut på en kväll som ser ut att kunna bli rätt fin ändå ...
Ja ni ser, man kan göra en hel del utan egentligen göra nåt 😊.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar