Musik men inte Mello.

Man kan inte lyssna på Mello allena. Nej vanligtvis lyssnar jag t o m ganska lite på de typer av musik de flesta bidrag numera representerar om det inte råkar spelas på radion. Men i övrigt är jag lite av en periodare, rockmusiken finns alltid med men utöver det så kan jag ibland snöa in på musikal, ibland på 80-talspopdängor, ibland på schlagers från mina yngre dagar o s v. Jag vill inte kalla mig allätare, för det finns en hel del jag inte gillar, men min musiksmak är väl ganska bred i alla fall. Även om rocken som sagt är ganska självklar som nummer ett. Rock som för övrigt är ett brett begrepp det med ... Det är ju en jäkla skillnad mellan Bryan Adams och Hammerfall t ex, men båda får sägas rymmas inom begreppet rock.

Jag tycker att många lägger på tok för mycket fokus på artister och grupper de INTE gillar, som i en del facebook-grupper med inriktning på musik. Varför lägga tid och energi på en massa trådar om sånt man ogillar i stället för att lyfta det man tycker är bra? "Man kan väl göra både och?" tänker ni kanske. Och jovisst, det kan man. Men det är sällan så det görs. Det är sällan de som dissar en massa i gengäld i samma eller större utsträckning hissar, tyvärr.

En av de grupper, med tillhörande fans, som det verkar vara inne att dissa är tAKiDA. Och alltså, det är såklart fullkomligt i sin ordning att inte gilla dem. Nemas problemas. Men det är lite fascinerande hur de ändå kan beröra så mycket att så många känner sig manade att häva ur sig sitt ogillande, ja nästan hat, mot dem lite här och där. Alltså jag lider t ex av svår aversion mot en viss göteborgare med publikrekord på Ullevi, bland annat. Men inte startar jag i ett musikforum en massa trådar med nedlåtande epitet om hans fans och känner behov av att opåkallat lyfta hur lite jag uppskattar att höra hans musik.

Som de flesta väl vet så gillar i alla fall jag tAKiDA. Jag ser dem som ett väldigt bra liveband dessutom, och om knappt 2 veckor ska jag äntligen få uppleva det igen, 

En låt jag hörde live innan jag hört den på skiva är denna:

Biljetterna till giget är min julklapp från maken, och är han snäll får han därför följa med 😉. Det blir då, om jag minns rätt, femte gången han ser dem. Två gånger på Sommarrocken i Svedala, två på KB i Malmö (det är där jag är lite tveksam, det kan vara bara en för hans del), och så då nu på Slagthuset. Allt tack vare mig. För min del blir det sjunde gången, och så många gånger har jag inte sett någon annan artist eller grupp. Metallica kommer god tvåa, en kraschad bil satte stopp för det första försöket som bör ha varit 1992 men senare har jag lyckats befinna mig på fyra av deras spelningar. Den senaste för tre år sedan. Återstår att se om det blir fler, det känns något tveksamt tyvärr.

Just nu skulle det behövas en helt annan typ av musik, typ en vaggvisa eller nåt för sömn behöver jag. Det blev inte mycket av den varan i natt, jag verkar återigen ha kommit in i någon form av varannannattsmönster och inatt blev det ungefär 2 + 2 h med 3 vakna timmar däremellan. Det må gå an en natt ... men inte flera i rad. Min kropp har tillräckligt dåligt batteri som det är,