Att skiljas är att dö en smula ...

... sa eller skrev ... någon. Franskt ursprung påstås ordspråket ha i alla fall. Men, det jag idag skiljts från har inte mycket med Frankrike att göra. Däremot Japan.

Ty efter snart 11 år ihop har vi gått skilda vägar jag och Sune. Sune af Mazda, a.k.a the lilla MFF-blå bil.

Jag tänkte egentligen att vi skulle hänga ihop tills bildöden skilde oss åt. Men min hälsa har fått mig att tänka om, bl a vad gäller växellåda. Jag har varit anti automatare för bilkörning utan att växla har känts så tråkigt. Men jag har tvingats inse att det är en himla bra idé ändå, både för mina händers skull, för dumma vänsterbenets skull (tur i oturen att just det benet är sämst) och för att minska antalet saker hjärnan måste ha koll på. Förhoppningen är att jag med en automatare ska kunna behålla den självständighet bilkörningen ger så mycket det bara är möjligt.

Ikväll, i ett ganska trist hämta-ny-bil-väder, fick jag så min Sally. Sally är en Suzuki Swift med automatlåda, back-kamera, rätt schysst radio- och mediasystem och lite annat bra 😊. Hon är inte alls så stor som hon ser ut på fotot, jag får ta mer rättvisande foton en annan dag, men bagageutrymmet är lite större än på Sune och jag kan lyfta ur grejer utan att varken behöva bocka mig så mycket eller lyfta armarna för högt. Jag sitter dessutom lite högre så det känns som att jag liksom har mer koll.

Något av det första jag gjorde var givetvis att ansluta min telefon så jag kunde lyssna på musik 😂. Jag menar, det viktigaste först ... Såna saker som hurvida man startar bilen i P- eller Drive-läget eller var sjutton man öppnar tanklocket är ju sekundärt, visst?

Jag hade fram tills i lördags aldrig kört en automatare i hela min liv, när jag provkörde Swiften var det med manuell låda, men då fick jag testa mina föräldrars bil lite. Och jag vande mig i alla fall såpass mycket såpass snabbt att det kändes konstigt att sätta mig i min egen bil igen sen. Och nu när jag tog med mig Sally hem var jag faktiskt bara där och viftade med vänsterbenet en enda gång och det var när jag skulle backa. Men, jag lär nog få ett och annat återfall innan det sätter sig helt.

Det KAN tänkas att jag kommer att prata och skriva lite mer än lovligt mycket om det här ett tag. Men alltså, jag har bara ägt 2 bilar tidigare och haft den senaste i 11 år så att köpa ny bil är liksom inget jag gör så himla ofta 😊. Och med tanke på hur händelsefattigt mitt liv ofta är numera så ... tja, det är en hyfsat stor grej. Ni får antingen stå ut eller undvika mig på nätet och IRL ett tag.

På tal om väder förresten. Innan jag körde för att hämta bilen så behövde jag uträtta lite naturliga behov och förärade Dollarstores toalett med ett besök. När jag kom ut därifrån var det två regnbågar bredvid varandra på himlen. Det syns inte jättebra på fotot tyvärr .... mycket tydligare på riktigt.

Minuterna senare när jag sitter i bilen är bara en kvar, men väldigt skarp och oerhört vacker.

Knappt hann jag lämna parkeringen förrän det varken var en eller två regnbågar utan bara ... regn ... And lots of it! Vindrutetorkarna fick arbeta väldigt hårt kan jag säga.

Strax därefter fick jag i stället plocka fram andra bågar. Solglasögonbågarna. För då sken solen från en till stora delar blå himmel.

Det var mycket väder jag bjöds på under loppet av en kvart 😉. Omväxling förnöjer, eller?