Alltså det är ju för jäkligt.

Sängliggandes i väntan på att medicinerna ska kicka in tillräckligt för mig att få nåt gjort, och ingenting intressant på TV trots typ 65 kanaler! Det är inte klokt ... Ska det verkligen få vara så? Jag tycker faktiskt inte det. Hade jag kunnat hade jag engagerat mig politiskt för att komma till rätta med detta förfall. Nu gör jag ett försök att komponera ett nytt blogginlägg i stället.

Och genast blev jag nödgad att googla lite. Heter det till rätta eller tillrätta? Och heter det i stället eller istället? Institutet för språk och folkminnen säger att en tumregel är att skriva ihop om betoningen ligger på första delen av ordet och isär i övriga fall. Vilket ju borde betyda att det egentligen bör skrivas i hop och i sär, vilket det alltså inte gör, så att det finns en hel del undantag visar sig ganska snabbt 😏.

Annars då? Tja, just nu leker väl inte livet direkt. Det vore synd att påstå. Jag tänker inte rabbla upp en massa elände men kan säga att humöret inte direkt är det bästa. Och det i sin tur gör knappast toleransen för diverse dumheter och felaktigheter som sprids på Internet större. Så jag har haft fräckheten att upprepade gånger korrigera en del av dessa felaktigheter och styrka det med relevanta källor och belägg, och få saker kan göra folk på nätet så förbannade som fakta som inte överensstämmer med deras bild av saken. Men jag känner liksom starkt att kampen mot orättvisor och fel i samhället lämpligen inte baseras på fiktion och egna "alternativa fakta". Hur jobbig en del andra än tycker att jag är ...

Något bättre var tack och lov mitt humör i lördags kväll då jag lockades ut en sväng i hålans nöjesliv. "Förfest" med tjejsnack och karaoke följdes av pub-besök med ännu mer karaoke 🎤. Och jag blev påminns om hur mycket bättre jag sjunger när jag inte fått alltför mycket vin i mig 😄. Nu prickade jag fasen till och med tonerna 👍 och ombads sjunga mer.

Vad mer?
Jo sonen har opererats i munnen, stackarn. En tand som vuxit fel behövde plockas ut lite sådär halvavancerat och efter ca ett halvårs väntan var det så dags igår. Jag själv har ju tandläkarskräck och har därför inte tagit sonen på ett enda tandläkarbesök, det ska inte förändras framöver heller om vi kan undvika det. Men jag forslade honom in till Malmö där hans betydligt mindre skräckslagna pappa tog över. Rapporten lyder att det gick bra och han var duktig, vad det nu innebär. Tydligen verkade den lugnande medicinen bra för det var inga problem att utföra ingreppet. Nu efteråt är största jobbigheten att han inte kan äta nåt lite hårdare, inte kött eller nåt sånt heller, men han tar "ät gärna kalla saker som t ex glass" på största allvar 😀.

När jag ändå var på plats i stora staden Malmö tänkte jag dels passa på att köpa present till en namngivning på lördag och dels kika in på några butiker jag gillar och som inte finns här hemma. Men när presenten var fixad så var orken slut och förmågan att fokusera likaså. En laddningsplatta till min telefon införskaffade jag snabbt innan jag återvände till bilen för att vila. Typiskt, jag är liksom sällan i Malmö längre för det är ett lite för stort projekt trots ett avstånd på bara 3 mil. Så helst vill jag ju passa på ... Men, så blev det inte. Nåväl, presenten var prio ett och där gick det ju vägen. Och efter en lång vila (tur parkeringen var billig 😊) och lite god falafel (when in Malmoe ...) kunde jag tryggt och säkert ta mig hem igen,

Shopping sköts annars till stor del via Internet nu för ti'n, i synnerhet när det gäller kläder. Och igår fick jag hem nya jeans från H&M. Sådana där som redan är slitna och håliga ni vet. Åldersnoja! tänker säkert en del. Tanter i min ålder försöker vara ungdomliga tänker säkert andra ... Fast i gengäld var det jeans med riktigt hög midja, och det är väl rätt moget? 😊Plus att jag tycker de är snygga, och det är väl det viktigaste? JA det är det!

Hmmm, nu börjar det kännas som att kroppen kanske kan tänka sig att fungera lite en stund och det är bäst att fånga stunden eller vad det nu heter. So long!