torsdag, maj 17, 2018

Ni håller väl räkningen?

Ni har väl koll på att det fortfarande återstår två saker från den där 8-dagarsperioden jag tjatat om?

Nr fem och sex inföll så i lördags, efter 2 ½ dygns post-konsert-vila. Först klubbmästerskapet, även sista tjänstgöringsdagen för denna matchtröjan. Nu går den i pension och lämnar plats åt en nyare förmåga.

Eftersom uppladdningen inför spelet inte direkt varit optimal så hade jag ingen större förväntning på resultatet, men hoppades på att inte bli sist. Och det blev jag inte heller 😊. Jag stod dessutom på benen hela tiden, även om jag upprepade gånger fick avbryta ansatsen för att sämsta knät inte ville samarbeta. Jag märkte också att även huvudet var trött, koncentrationen fanns inte där och jag missade flera gånger att det var min tur att slå och det händer i princip aldrig annars.

Men, jag genomförde alltså mästerskapet. Alltid något!






När jag fortfarande är igång drivs jag väl av nåt adrenalin eller nåt, men så fort jag klivit av banan så kunde jag inte ens ta på mig skorna själv. Helskumt, och lite läskigt innan man vant sig vid att det är så det funkar. Men hem kom jag i alla fall, tack och lov var det maken som körde, och snabbt in i duschen efter hemkomst innan jag däckade helt. Därefter var det hög tid att vila sig i form (I wish) för sak nr sex på listan: avslutningsmiddagen. Jag är väldigt tacksam att det var 6 timmars paus mellan spelet och middagen, kan jag säga, och de flesta av dessa spenderades i sängen.

Men till slut var klubbens ordförande och hans fantastiska hustru färdiga och på väg mot restaurangen där middagen skulle avnjutas. Jag bjuder på en buss-selfie. Eller we-fie.





På restaurangen serverades vi god mat och dryck av ägaren och av min fina kusin som jobbar där 😍. Jag, för dagen lakto-ovo-vegetarian, åt quornfiléer och supergod grönsakswok (som jag fick utan svamp, tacksåmycket) samt drack kallt rosévin den varma aftonen till ära. Maken åt plankstek med kycklingfilé.

Vi som höll ut längst gick sen hem till den av oss som bodde närmast och satt och snackade nån timme till innan sängen kallade och den omtalade 8-dagsperioden var slut!






Hur mår jag nu då? Ganska uselt. Kroppen har noll energi och styrka, hjärnan kan inte fokusera och koncentrera sig (blogginläggen har jag t ex påbörjat och pausat sjuttiofjorton gånger), kroppstemperaturen fixar inte att reglera sig själv, det domnar och sticker både här och där och jag har sovit betydligt mer än annars de senaste dygnen. Men, det är ju kalkylerat. Dock dröjde det lite innan den riktiga smällen kom, rullgardinen drogs inte ner helt förrän efter lunch i tisdags, så jag började ganska naivt hoppas på att kanske slippa den helt denna gången. Men, no such luck... Med facit i hand borde jag kanske avstått från någon av grejerna, men hur ska man kunna välja?? Det går ju inte... Och som tur är brukar timingen inte vara fullt lika kass annars.

Nu är målet att må så bra som möjligt den 2 juni då det är dags för Mello-fest. När kroppen vaknar ur sin dvala, snart hoppas jag, och jag kan styra graden av aktivitet lite så ska jag återigen försöka mig på det där svåra som kallas lagom. Något ni hört talas om?

Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...