måndag, mars 05, 2018

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!

Det har ju varit två delfinaler och en Andra chansen utan att jag kommenterat! Jag har inget annat att säga till mitt försvar än att först så orkade jag inte p g a influensan och sen kändes det fel att skriva om det senaste programmet när jag inte skrivit om det föregående än. Jag hoppas ni inte tycker allt för illa om mig nu.

Men en snabb sammanfattning ska ni få nu faktiskt. Först deltävling nr 3 då. Där gick A bitter lullaby framförd av Martin Almgren samt Party Voice med Jessica Andersson till final. Och Almgrens låt, skriven av bl a Josefin Glenmark, var väl lite snygg sådär och framförandet stabilt men den gör sig nog betydigt bättre på radio än i Melodifestivalen. Och Party Voice hade i likhet med många andra bidrag i år väldigt svaga verser och refrängen klarar inte att lyfta den. Fredrik Kempe har gjort bättre, om man säger så. Jag tror ingen av de två låtarna kommer att ha något med toppstriden att göra i finalen och det är helt OK med mig i så fall.

Till Andra chansen gick Cuba Libre som låter ungefär som avkomman från Havet är djupt och 4 bugg och en Coca Cola, småcharmig och pigg men ingen direkt prisvinnande låt, samt Everyday med Mendez. Den sistnämnda tillhör också den stora grupp låtar där verserna är svaga, både melodimässigt och sångmässigt, men till skillnad från bl a Party Voice så tycker jag den lyfter i refrängen. Riktigt rejält t o m. I like! Men verserna måste spetsas till.

Bland de utslagna fanns Cry med Dotter, skriven av bl a Thomas G:son. Många, både musikskribenter och vanliga svenssons, är mäkta förvånade över att den försvann och ordet skandal såväl som chock används flitigt. Jag själv förstod mig inte på låten alls, jag satt som ett frågetecken och fattade inte hypen, och just därför trodde jag den skulle gå vidare. Det brukar sådana låtar som jag inte alls fattar grejen med göra. Jag vet inte om det är jag som är för komplicerad eller om det är låtarna 😉.

Fjärde deltävlingen då? Jo därifrån gick ju Fuldans till final. Jag vet inte hur jag ska kommentera det riktigt, mer än med "hoppas den inte vinner". Typ så. Andra bidraget till final var väl dess motsats, For you med Mariette är en helt seriös satsning och ett enligt mig snyggt nummer men inte hennes bästa i tävlingen. Every single day med Felix Sandman gick till andra chansen och jag somnade... Den fick sällskap av Never Learn med Olivia Eliasson, en helt intetsägande låt med en helt intetsägande artist i mitt tycke. Och denna deltävlingen var nog den absolut sämsta av de fyra. Det började svagt första veckan, blev ännu svagare andra, höjde sig en liten bit tredje veckan och sjönk sedan som en sten igen på slutet. Det finns många nyanser av dåligt.

Sen var det det där med Andra chansen och duellerna.Jag fick som jag ville i 3 av fyra fall, fast den enda som egentligen kändes viktig var den sista. Everyday mot Patrick Swayze. Här talar vi klass-skillnad. Även om Mendez fortfarande inte låter så bra i verserna så är hans låt mycket mycket starkare. En låt höjde sig också i Andra chansen tycker jag, och det var Every single day. Jag somnade inte denna gången 😉 och även om det inte direkt är nån humörhöjande låt så är det något fint i den som jag kände mer nu.

Min TOPP 3 i finalen, utan inbördes ordning:
EVERYDAY - Mendez
LAST BREATH - Liamoo
MY TURN - John Lundvik

Om jag tror någon av dem vinner? Nej. Det tror jag låten som jag glömt namnet på för att den är så trist, den med Benjamin Ingrosso, eller Every single day med Felix Sandman gör. Yepp, den sistnämnde trots att den inte ens gick direkt till final i den sämsta deltävlingen.

Så, nu vet ni!

Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...