Läst, sett och hört på Internet.

Jag skrev för ett tag sedan, tror jag i alla fall, om att bloggbevakningsbevakare kunde vara en ny karriär för mig. Bloggbevakare finns ju redan, men bloggbevakningsbevakare har jag faktiskt inte sett någon. Att tycka till om vad andra tycker till om vad andra tycker... det låter väl rimligt? 

Jag har inte direkt någon tjänstebeskrivning klar, och inte har någon erbjudit sig att betala mig för mitt tyckande heller. Konstigt... men any day now. Kanske. Jag har i alla fall under mina dygn med väldigt mycket liggande (inte av den bra och trevliga sorten) surfat runt en hel del och har några spåningar, eller vad man ska kalla dem.

Vi kan t ex läsa att Bianca Ingrosso är ny jurymedlem i Talang på TV. Och den spontana tanken blir väl lätt "Men vad sjutton har hon för kompetens att bedöma talang?". Jag ska erkänna att jag själv tänkte så också först, men sen tog jag tanken en bit till. Dels är det ju en bred talangtävling med plats för både akrobatik, skapande, trolleri och sång o s v och vad har t ex Alexander Bard för kompetens utöver de flesta andra att bedöma om någon är en bra illusionist? Och dels, det är väl inte helt fel med en "vanlig människa" i juryn också, som kan representera det "vanliga människor" kan imponeras, roas och intresseras av? Hon är ju inte ensam i juryn, och som komplement till branschfolket kan hon säkert ha en vettig plats. Och helt främmande för underhållningsbranschen är hon ju inte... 

Vi kan också läsa om mamman som reste med sin bebis och blev fotograferad då hon satt på en stol på flygplatsen med mobiltelefonen i handen medan dottern låg på en filt på golvet. Fotot lades ut på sociala medier för att man skulle förfasas över hur hemsk denna mamma var, och det fungerade uppenbarligen då många och åter många hakade på. Alltså, på fotot syns att ja mamman har telefonen i handen och bebisen är på golvet. Men, mellan bebisen och golvet (som är klätt med heltäckningsmatta, det är alltså inget hårt stengolv eller liknande) finns en filt och mellan bebisen och mammans ben är typ 1 dm. Bara av att se fotot utan någon bakgrundsinformation är det minst sagt magstarkt att ropa om att hon är en idiot till mamma som skiter i sitt barn och inte borde få vara förälder, då får man allt anstränga sig rejält för att utgå från det allra värsta om man ska komma till sådan slutsats. Nu visade det sig dessutom att de var fast på flygplatsen i 20 h, bebisen spenderade det mesta av sin tid i en bärsele på sin mammas mage/bröst och fotot togs när bebisen fick sträcka ut sig på sin filt medan mamman informerade sina oroliga anhöriga om läget. En del dömare backade från sina tidigare uttalanden när de fått denna info, vilket väl är bra förvisso men tänk om de kunde låtit bli att utgå från det värsta redan från början? Men en del höll kvar vid att mamman borde skämmas och inte få lov att ha barn. 

Argumenten var bl a:
"Barn behöver närhet!" Ja, absolut. Men att ligga precis intill sin mamma en stund gör knappast att barnet far illa av brist på närhet.
"Golvet är skitigt". Jo det kan det ju vara. Samtidigt städas golven på flygplatser i regel ofta, och barnet låg ju på en filt. Inte direkt på golvet.
"Ni ser väl den lediga stolen, självklart skulle hon lagt barnet där!" Jo det kunde hon gjort, men vad är säkrast? En filt på golvet eller en stol varifrån det finns en fallrisk? Och skulle stolen vara fri från smuts och baciller till skillnad från golvet?
"Tänk om nån stjäler barnet!" Jo, det finns ju tyvärr en risk. Men om man tänker efter, är risken större på en flygplats med säkerhetsspärrar och övervakningskameror och där barnet ligger mitt framför ögonen på mamman och det sitter andra människor runtomkring än de flesta andra ställen och sammanhang? Och är det inte lättare att greppa tag i bebisen om den ligger på en stol, högre upp, än om man måste böja sig ner till golvet?
"Hon ser inte barnet, telefonen blockerar hennes synfält". Alltså jo telefonen förefaller vara mellan hennes ansikte och bebisen, men inte verkar hon ha en så megastor telefon att den blockerar synfältet inte...
"Det ser ut som att hon ignorerar barnet". OK. Det ser ut som att du inte har alla pommesen i Happy Mealet...
Jag är ingen anhängare av mantrat "sköt dig själv och skit i andra", man ska absolut inte skita i andra och i synnerhet inte när dessa andra är barn. Men att lägga sig i utan orsak och döma utan grund, DET ska vi akta oss för. Och dömande är vad det handlar om här, i kombination med självförhärligande, och knappast geniun omtanke om barnet 😠.

Jag kunde också idag läsa att Entré här i hålan, en mindre butik där många bl a köper sina bakverk, har börjat sälja lussekatter. Kalla mig gammaldags men det känns heltokigt. Nästan ännu tokigare än att det här och var också börjat säljas julmust, den behöver man ju faktiskt inte dricka nu (även om en del gör det) bara för att man köper den nu till skillnad från lusekatterna som främst är tänkta för ganska omedelbar konsumtion. Jaja alla gör som de vill och är det gott så är det gott o s v, men jag tycker det känns lite trist att mycket som har en årstids- eller högtidsbunden tradition nu finns lite när som helst. Och det får jag tycka, tänka sig 😉. Sen får ni tycka att jag tycker galet om ni vill.

Och på tal om högtider, det närmar sig ju Halloween. Ni som känner mig vet att jag inte är något fan av trick or treat-grejen, för att uttrycka mig milt, att liksom dra in andra i sitt firande vare sig man vet om de uppskattar det eller ej och hade det bara hängt på mig hade det inte firats Halloween alls i denna familjen. Men min fina väninna älskar Halloween och den årliga festen hon fixar är alltid trevlig så det har jag inget emot 😊. Det är kul att klä ut sig och stiga in i en annan värld för ett tag, och det behöver ju inte bara vara blodigt och läskigt som många verkar tro. Och en privat fest som bara blandar in de som valt att vara inblandade kan väl inte vara fel. Ämnet har också börjat diskuteras flitigt på sociala medier och två kritiska argument kommer ofta upp. Dels "Jäkla amerikanskt trams, det är ju ingen svensk tradition!" Och dels "Bojkotta Halloween, det är bara en massa kommersiell hets".

OK, om vi tar det första... Hur mycket av våra sätt att fira våra högtider i övrigt har sitt egentliga ursprung i Sverige? Om man tänker efter.... Vi har tagit till oss influenser från lite varstanns. Efter ett tag har de satt sig såpass att de känns som våra, känns som svenska, och känslomässigt är det såklart skillnad mellan något som kom hit för länge sedan och nåt som är nytt för oss. Och givetvis får man avstå hur mycket man vill, men nåt vidare sakligt bra argument för det hemska i Halloween är det inte. Att det sedan i grunden inte är en amerikansk högtid heller kan vi väl ta en annan gång 😉.
Och det andra. Den kommersiella hetsen kring jul t ex är väl i många fall betydligt större? Men oavsett, man väljer ju själv om man vill ta del av den eller ej. Vill man uppmärksamma och fira en högtid kan kan göra det utan att dras med av handelns lockbete och utan att köpa dyra dräkter o s v. Faktiskt. 
Som sagt, utöver väninnans fest så är Halloween ingen högtid jag firar. Men det hindrar mig inte från att tycka att en del fördömanden av och argument emot den är... tja, smått usla.

Nej, nu har intresseklubben fått för mycket att anteckna (eller skärmdumpa) så jag har åsiktsbajsat klart för denna gång.