måndag, oktober 02, 2017

En månad med min nya kompis!

Yupp, nu firar min relation med FitBit Charge 2 en månad minsann. Det har varit en fin tid, även om nyförälskelsefasen börjar dra sig mot sitt slut. 

Till skillnad från mina andra tekniska följeslagare har FitBiten inget namn. Än. Ni får gärna komma med lämpliga förslag! H*n är svart, bra på matte, grymt ärlig och ganska smärt och följsam.

Till ära av jubiléet har jag sammanställt lite statistik, och passat på att låta miniräknaren/kalkylatorn vila för att i stället utmana slöhjärnan lite. Resultaten lyder bland annat:

➤ Den gångna månaden, 30 dagar, har jag tagit 16 promenader på totalt 16 h och 21 minuter. Kortaste var 37 minuter, längsta ungefär 1½ h, och snittet 1 h och 1 minut.
➤ Dessa 16 promenader har inneburit 97.000 steg sammanlagt, vilket blir drygt 6000 steg per promenad.
➤ Av de 16 promenaderna registrerades 15 av Runkeeper och de var i snitt 4,3 km långa.
👟 Totalt under de 30 dagarna har jag gått ca 210.000 steg vilket ger ett snitt av 7.000 per dag. 
👟 46% av stegen kommer från regelrätta promenader, och resten är "övrigt".
👟 Stegrikaste dagen registrerades 15.200 steg, bottennoteringen är 783 steg. Hyfsad spridning med andra ord.

Även detta:
❤ Genomsnittlig medelpuls under promenaderna var 116 slag/minut, och här kan nämnas att den sjunkit från 131 den första veckan till 110 den senaste utan att det genomsnittliga tempot på promenadera sjunkit.
❤ Högsta registrerade puls under en promenad är 171 slag/minut, det följdes av några dagar då kroppen inte kunde promenera alls.

Till intresseklubben kan meddelas att det är OK att ta en skärmdump, så behöver ni inte anteckna 😊. Jag försöker vara snäll mot mina läsare.

En miss har det hunnit bli under månaden också. Peter som lånade mitt uttjänta gamla aktivitetsarmband sa att det inte registrerade steg under hans bowlande. Så när jag i måndags för första gången sedan i våras faktiskt spelade så skulle jag såklart kolla om FitBiten var bättre, och jag ville också hålla koll på hur bowlingen påverkar min puls. Men givetvis glömde jag just då ta på  mig klockan efter att den legat på laddning 😣, så jag lever fortfarande i ovisshet. Om några veckor ska jag bowla igen är det tänkt, nytt försök då!











Nu har jag då utmanat min rent fysiska förmåga ett tag, och ska fortsätta med det, men i slutet av förra veckan fick jag också känna på hur min ork och mina kognitiva förmågor påverkas av att tankeverksamheten också utmanas. Först via ett möte med min handläggare på Försäkringskassan, efter en timmes koncentration och samtal kunde jag knappt resa mig från stolen och på kvällen somnade jag tidigt knall och fall med kläderna på. Jag hade innan dess försökt spela lite SkipBoo med maken men hjärnan ville inte hänga med. Och i lördags var vi på överraskningskalas för nybliven pensionär med en hel del folk varav många vi inte alls kände. Det var trevligt absolut, men alla intryck och samtal satte sina spår på de flesta aspekter av måendet. Det var bra att påminnas om det tror jag, så jag inte blir övermodig.

I alla fall, idag blir det INGEN promenad. Jag ligger fortfarande i sängen t o m, varenda del av kroppen värker, det är som om musklerna inte orkar hålla uppe skelettet eller nå't och kroppen känns rejält febrig trots att temperaturen inte är ens en gnutta förhöjd. Dagens utmaning blir i stället att ta mig till bowlinghallen och hejja på mitt korplag en halv match tills det är dags att ta mig vidare till idrottsplatsen för att hejja på TFF i jakten mot Allsvenskan, och därefter helst tillbaka och hem igen 😊.



Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...