Dagens tre irritationsobjekt.

Men kom igen, klaga inte. Var glad att de bara är tre! För nog för att jag ofta tackar Internet för sin existens så är det också därigenom jag ofta blir påminnd om saker jag stör mig på som annars varit lättare att ignorera.

Så, tre väldigt irriterande grejer it is!

Första: "Mitt barn är det enda som ger mitt liv mening och ett syfte".
Givetvis förstår jag att ens barn är det viktigaste i ens liv. Och jag förstår att man saknar barnet när han eller hon inte är där, t ex efter en separation då barnet har delat boende. Jag förstår också att föräldrar som varit ille ute med missbruk eller djup depression o s v har haft barnen som extra drivkraft att komma på fötter igen. And so on. Jag har därför förståelse för att man kan KÄNNA att barnen är det som ger ens liv mening, men snälla var försiktiga med att säga/skriva det för barnets öron/ögon att nå. Förstå vilket tungt ok det kan vara att bära för ett barn, i synnerhet de som redan lever under tuffa omständigheter, att känna att de har som livsuppgift att ge förälderns liv mening.

I anknytning till detta: det är heller inte okej att skapa eller spä på skuldkänslor hos ett barn för att h*n vistas hos den andre föräldern efter en separation. Tyck att det är tråkigt och tomt, gråt och deppa och whatever, men visa/säg inte till ditt barn hur värdelös din tillvaro är när h*n är med sin andre förälder.

Andra: "Vi kvinnor ska stå upp för varandra och hålla ihop. Systerskapet framför allt".
Visst är vi tjejer generellt lite för bra på att klanka ner på varandra för helt onödiga saker, ja inte bara tjejer för den delen men min upplevelse är att vi är extra bra på att gnälla över varandra. Jag vet inte om det beror på att man upplever andra tjejer som konkurrenter på något sätt, ingen aning... Men i alla fall: stå upp för en kvinnan just för att hon är kvinna? Hell no. Jag står upp för de människor jag tycker är förtjänta av mitt stöd, oavsett könstillhörighet. Jag försvarar de människor vars agerande jag tycker är värt att försvara. Jag ger de människor medhåll som framför en åsikt jag håller med om, och visar de som framför en mening på ett schysst sätt respekt vare sig jag instämmer i den meningen eller ej. Och så vidade. Jag skulle inte avstå från att kritisera och ifrågasätta en annan kvinna just för att hon är kvinna. Inte alliera mig med en kvinna just för att hon är kvinna. Gör det mig till en dålig "syster", till en dålig kvinna? Då får det väl vara så... Jag har ju ändå fått "könstillhörighet tveksam" som resultat på ett nättest en gång 😉.

Tredje: "Jag skriver vad jag vill på min egen facebook/blogg/insta".
Tja, så länge du håller dig inom lagens gränser FÅR du skriva vad du vill på din egen facebookvägg, på din blogg, på ditt instagramkonto. Men så länge du inte har dessa stängda för andra och använder dem som en egen privat hemlig dagbok så BÖR du inte göra det. Det ÄR inte din privata ensak när du på en sida som andra kan läsa skriver om andra individer. När du skriver om hur besviken du är på dina vänner i stället för att ta det face to face med dem. Eller när du baktalar dina barns andra förälder så både h*n, era barn och övriga familjen kan läsa. Inte heller när du vädrar privata intima detaljer om din och partnerns relation utan att detta okejats med honom/henne. Och inte när du dryftar konflikter på arbetet eller i föreningssammanhang. Du har i stor utsträckning RÄTT att göra det, men ofta bör du inte och när du ändå gör det får du vara beredd att ta konsekvenserna för det och acceptera att andra har åsikter om det. Hur "egen" din facebook/blogg/insta än är.

Words to live by. Eller?