Förlåt att jag hållt er på sträckbänken.

Jag förstår att ni grubblat så på hur det går för mig och den försvunna FitBiten.

Jodå, det skedde sig så att redan på måndagen hörde NetOnNet av sig och tackade för att jag meddelat dem vad som hänt och erbjöd sig att skicka ett nytt armband. Jag sa att jag redan köpt en ny och därför ville ha pengarna tillbaka. Inga problem! sa NetOnNet och redan dagen därpå fanns pengarna åter på mitt konto. Det kan man kalla snabbt jobbat! Och även om det nu inte skulle vara hos dem felet skett utan under transporten och att de därmed förlorat ett exemplar av produkten är jag övertygad om att de vinner på det snabba och icke ifrågasättande agerandet i längden. Bra jobbat! Postnord har inte hört av sig till mig och enligt senaste mailkontakten med NetOnNet i torsdags hade de inte hört av sig till dem än heller. Vad som skett dem emellan sedan dess kan jag ju inte svara för.

Med andra ord löste det sig förvånande snabbt för min del. Plötsligt händer det!

Dubbla kalas förra söndagen tog knäcken på min kropp så sen var jag i princip sängliggande i två dygn och sedan väldigt inaktiv i ytterligare ett. Men så i torsdags kände jag mig kry nog att testa en promenad. Nästan en timme i sansad takt blev det. Och då beslöt jag mig för att testa den enda taktik jag inte testat än för att om möjligt bli lite bättre på lång sikt: Gå tills jag stupar. Eller nästan.... men i alla fall ca en timmes promenad om dagen så länge jag ö h t KAN gå. Med kännedom om fibromyalgi men framför allt ME så vet man att det tyvärr föreligger en uppenbar risk för permanent försämring om man utmanar kroppen för mycket men jag kände att jag faktiskt är beredd att ta den risken. Det är som sagt det enda jag inte testat, utöver en medicinsk behandling jag väntar på att komma igång med. Eller, jag halvprovade väl lite för ett tag sedan men då var det fortfarande sommarvärme och då mår jag alltid sämre, då blev det tre dagar med en väldigt långsam promenad innan jag kraschade. Det var verkligen inte rätt läge att starta upp, det fattar jag nu. Men nu när hösten aviserat sin ankomst är förutsättningarna bättre, och eftersom jag är färdigutredd av sjukvården (för närvarande i alla fall) så har jag inte en massa sådant att avsätta energi till.

So far so good. Nu har jag tagit en promenad om dagen sex dagar på rad, varav 4 i regn så det är tur man tål vatten, och står på benen ännu. Inte riktigt en timme alla dagar, men i snitt ungefär. Jag har absolut mer värk nu än första dagen, och de senaste dagarna har kroppen kännts väldigt tung. Men den har fungerat hjälpligt i alla fall. Idag är dag 7... och jag vågar inte svära på att det blir en timme idag för ryggen galer på mig, benen morrar, huvudet rabblar svordomar och fötter och händer vill domna emellanåt. Men jag ska göra ett försök i alla fall, FitBit måste ju få jobba! Snart är jag redo. Snart. Ska bara....