Det finns dagar då hon lämnar hemmet och vandrar längs sta'ns gator som en vanlig kvinna.

Eller något i den stilen.

I onsdags gick jag upp i ottan för att åka till sjukhuset i Lund för ytterligare en del av min allergiutredning. Denna gång stod provokation med jordgubbar på agendan. Sommarens röda guld som senast jag åt det slutade med en nära döden-upplevelse nästan. Både pricktester och blodprover visade att jag borde tåla dem ändå, och att det i så fall var något annat jag reagerade på den gången. Mögel från jorden (är konstaterat mögelallergiker), nåt bekämpningsmedel eller annat. Ganska troligt eftersom jag i stort sett livnärt mig på jordgubbar om somrarna i 40 år 😉 utan tidigare problem, men man vet ju inte. Nya allergier kan dyka upp när som helst i livet och det är inte helt ovanligt bland personer med ME. Så visst var jag nervös, fast värt att testa med tanke på att jordgubbar ju är såååå gott!

Men, efter ca 3½ timme på sjukhuset och flera långsamma steg som började med att bara ha en liiiiiten bit gubbe på tungan en halv minut och slutade med att äta flera stora bär och sen övervakas i två timmar blev slutsatsen att jag tål dem! Det negativa i det är ju att vi inte riktigt vet vad det var jag inte tålde, men det positiva är ju... att jag kan äta jordgubbar! 😋Jag behöver kanske inte vräka i mig två liter på en kvart det första jag gör, men...

I alla fall, ni som känner mig litegrann vet kanske att lokalsinne inte ingår i min kropps funktioner och att jag kan gå vilse i min egen bakficka så min plan att passa på att turista lite när jag ändå var på vift var lite svajjig redan från början. Men när jag var klar på sjukhuset och skulle ta mig en liten sväng till fots visste jag på ett ungefär var jag var.

En kort stund senare hade jag absolut ingen aning alls om var jag var, men jag hade passerat minst två kyrkor, en vegetarisk restaurang och en ekologisk frisörsalong. Samt ungefär sjuhundrafemton vägarbeten och fjorton vattenpölar stora som mindre insjöar.

Sen hamnade jag plötsligt här...

... och visste återigen på ett ungefär var jag var.

Då gick jag in i en second hand-butik ett stenkast från kyrkan, fick snabbt gå ut igen p g a tvätt- eller sköljmedelsfylld luft och därefter var jag tillbaka i normalläget. D v s jag hade ingen som helst aning om var jag var. Mer än någonstanns i Lund, antagligen.

Upprymd efter resultatet på jordgubbstestet tidigare kände jag mig stark och modig och beslöt att bara gå dit jag kände positiva vibbar, och efter en liten stund såg jag ett ställe jag var på när jag gick i skolan för hundra år sedan men sedan dess inte kunnat minnas namnet på.

Kruxet är att jag inte heller hade koll på var det låg egentligen så jag hade fortfarande ingen aning om var jag var samtidigt som kroppen började protestera och jag beslöt att rådfråga Google Maps om vägen till Centralstationen. Lustig app den där som tror att jag har koll på väderstrecken i det läget! "Gå västerut på Xxxxx-gatan mot Yyyyy-vägen" typ samtidigt som själva GPSen i telefonen inte kunde bestämma sig vart som var vart. 

I alla fall, till slut lyckades jag via kartan fatta åt vilket håll Bangatan låg, jag gick ditåt (och passerade bl a ett hus August Strindberg ska ha bott i) och vips så hade jag plötsligt full koll på var jag var! Det var ju lugna puckar hela tiden vetja...






När jag sedan kommit fram till stationen så velade jag en stund mellan om jag skulle åka hem till Trelleborg igen eller mellanlanda i Malmö, vid Triangeln. Jag beslöt till slut att göra det senare och tog första pågatåg som gick dit, och lade sedan in en påminnelse i telefonen om att jag just skulle hoppa av i Malmö. Annars hade risken varit stor att jag glömt det vilket vore extra olyckligt då det aktuella tåget inte gick vidare mot Trelleborg utan Ystad. Och riktigt SÅ kul ska vi inte ha det.

Malmö har jag bättre koll på än Lund, åtminstone sträckan mellan Triangeln och Centralen. Bl a visste jag att Grafitti Café ligger ungefär halvvägs. Så där blev det en lunch med nostalgiska förtecken. När jag jobbade i Malmö första vändan var jag ofta där med några av kollegorna, bland annat var det där de gratulerade mig inför mitt bröllop för ett gäng år sedan. Nu hade jag i stället sällskap av ett gäng närgångna fåglar som var sugna på resterna från tidigare gästers brickor.










Man skulle ju kunna tro att jag vid detta laget var färdigturistad. Men nej... Väl hemma i hollan igen tog jag ett litet samtal med sonen om hur dagen varit och tog sedan bilen till Smygehamn för årets första glass därifrån.

Sittandes på en bänk vid småbåtshamnen fick jag då ett mess från en vän boendes i Göteborg. Bifogat var ett nytaget foto... från Sveriges sydligaste udde. Hon befann sig alltså några hundra meter bort! Jag hade ingen aning om att hon var nere i Skåne för att jobba ö h t... What are the odds? Så det blev en date med henne också 😊. Faktum är att det inte är första gången något sådant här händer, för bara några månader sedan t ex messade hon mig och berättade att hon var i Malmö... varvid jag kunde meddela att det var jag också, några hundra meter därifrån 😉. Och vår första träff på en djuraffär utanför Uddevalla var också av den spontana sorten. När vi däremot planerar en träff så kommer gärna något annat i vägen. Spontan-date är grejen!