I did survive!

Mina tillfälliga spelpartners för dagen (eller, efter en titt på klockan: gårdagen, men oh well) är nog inte så nöjda med mig 😉 och det är kanske inte min kropp är heller men hittills har jag överlevt kvällens bowling. Det var korp-avslutning, vi var i mixade 3-mannalag och mitt kom sist. Men hey, någon måste ju göra det och hellre sist än näst sist. Vem minns vem som var näst sämst liksom? Nej, jag menar väl det... Det är betydligt större chans att bli ihågkommen som absolut jumbo.

Hur gick det då, förrutom att jag överlevde? Jo som inledningen av förra stycket antyder så gick det spelmässigt inget vidare för mig, och detta troligen av två skäl. Dels det faktum att min kropp helt enkelt inte är frisk, ju. På väg dit var jag osäker på om jag ö h t skulle orka hålla mig upprätt och få iväg klotet, men det gjorde jag. Inte i helt rätt riktning 😁och inte med rätt kraft heller, men i alla fall... Och dels för att jag ö h t bara spelat två gånger det senaste halvåret, för flera månader sedan, så kroppen kom knappt ihåg hur man gör 😉. Inte knoppen heller. Jag fick i alla fall blodad tand och anmälde i ett svagt ögonblick mig och mitt lilla lag till vårsäsongen också...

Det kunde förvisso varit ännu värre:
Det mesta av det där har jag faktiskt inte lyckats med nån gång. Det mesta...

Återstår att se hur kroppen reagerar nu. Mannen och jag svängde ner en snabbis nerom ICA Maxi efteråt och där blev det ett par yrselanfall, tur att jag hade honom att ta tag i. Övrig utvärdering av bowlingen får väl ske de kommande dagarna. Under tiden kan man ju roa sig med att kolla på bowling-klipp från filmer och TV-serier...