3 dygn in på 2017...

... kommer så årets första blogginlägg. Gott nytt blogg-år allihopa!

Nyårstider = bokslutstider. Men det orkar jag inte med. Låt oss bara säga att 2016 sög getpung, för att använda ett moget uttryck 😝. I alla fall hälsomässigt. Det började hoppfullt men gick snart utför, med allergieländet under hösten som grädde på moset. Dock, allt är inte negativt. Jag försöker i alla fall se det positiva i att inte bara har en sjukdom konstaterats och en är fortfarande starkt misstänkt men en rad sjukdomar har faktiskt uteslutits också. Och det är ju bra, ju fler sjukdomar jag inte har desto bättre. I alla fall känns det bättre att tänka så än att tänka på att jag såklart hellre haft en av de sjukdomar som faktiskt går att bota än en som av allt att döma inte ger någon sådan chans.

Om man vill se det positiva i allt så kan man ju också se det såhär: eftersom 2016 var så uselt så är sannolikheten stor att 2017 blir bättre! 👍

Och det var ju det där med att se det positiva. Det kan lätt bli äckligt hurtfriskt om man överdriver det men jag har bestämt mig för att försöka lyfta fram åtminstone en positiv sak varje dag. Ibland kanske det krävs väldigt god fantasi och lite långsökt resonemang, men det gills också 😉. Dagens positiva: jag har hittills i år inte behövt ta en enda värktablett. Har ö h t inte tagit något annat än min dagliga allergimedicin. Smärtfri har jag inte varit, men det har heller inte varit såpass att jag känt att någon medicinering har varit nödvändig. Även om jag p g a allergi och gallbesvär är hänvisad till enbart paracetamol och ibuprofen, inga rejälare doningar alltså, så försöker jag minimera användandet. Det blir på tok för många ändå under de perioder jag verkligen inte klarar mig utan.

Själva nyårsfirandet avlöpte tämligen problemfritt. Största undantaget var väl att Star Wars-drickan avsedd för barnen vid tolvslaget strulade. Eller snarare flaskan....  Det krävdes tre vuxna män för att öppna den och då hade de flesta fyrverkerierna runtom oss tystnat. Men trots det där traumat 😉 blev alltså firandet väldigt bra. Från stunden då männen lämnades åt sitt öde i köket med ansvar för olja och fonduegrytor 😉medan vi tjejer snackade förtroligt i soffan och avnjöt aptitretarna till hemfärden då vi agerade färdtjänst åt mina föräldrar och fick tillfälle att öga mot öga önska dem ett gott 2017, och däremellan bl a god mat, blandade tävlingar och en hel del skämt under bältet. Man kan säga som så att nyårsaftnarna och -nätterna nu för tiden är något lugnare än... förr... Det kan t o m vara så att vi börjar bli gaml... nej jag menar vuxna. Vuxna, inget annat 😛.

Jag kom inte i säng förrän efter 4 tror jag på nyårsdagens morgon och sen har det inte blivit någon ordning alls på dygnen. Natten till igår roade jag mig med att surfa runt på youtube, och kollade bl a på en film som förvånansvärt många inte hört talas om eller sett. HUR kan man som hyfsat vuxen ha missat Plankan?



(Originalet är från 1967 men denna remake från -79 är mest känd åtminstone i Sverige.) 

 Av och med samma snubbe som i Plankan, Eric Sykes, ja med flera andra av samma skådespelare också, finns bl a även It's your move. Så vitt jag vet är även detta en kortare version av en äldre film.
   

Kom igen, jag och mannen här hemma kan inte vara de enda i vår generation som sett båda dessa på TV ett flertal gånger? Som reflexmässigt fnissat av åsynen av två män bärandes på en planka? Som skämtat om att blåsa ut en glödlampa? Som gått runt och sagt "I'm sorry darling" som en papegoja?