Vi har varit hemma från Blekinge i flera veckor och jag har ännu inte delgett er den oerhört spännande hemresan. Skamligt är vad det är. Skamligt säger jag!
Det är märkligt hur mycket man kan få plats med i en liten minimal stuga, och jag svär på att saker och ting måste ha svällt för det var betydligt svårare att få plats med allt i bilen på hemvägen än uppvägen trots att vi t ex hade betydligt mindre matvaror med oss hem. Märkligt, för även om vi ju fått handla några saker vi glömt hemma så var det inte SÅ himla mycket. Tur vi har stor bil, och bara ett barn :-D
Efter städning och lämning av nyckel var planen att avsluta med pannkakor på campingens servering men det varma köket hade inte öppnat än så det smög sig. Det blev pannkisar på CircleK i Ystad i stället ett gäng timmar senare. Ganska stort gäng timmar... aldeles för stort gäng enligt sonen men vi vuxna ville passa på att se lite nya ställen när vi ändå var ute och rörde på oss. Bland annat körde vi en stor bit längs Hanöbukten innan vi nådde Stenshuvud och fortsatte sedan inom bl a Simrishamn och Brantevik på vår vidare färd längs kusten. Många fina stränder passerades och det enda som hindrade mig från att ta ett havsdopp var att jag var för trött för att orka byta om. Promenaden upp till utkikspunkten på Stenshuvud tog varenda droppe kraft. Men det fick det vara värt, är man turist så är man!! Och glassen som belöning efteråt, om än väldigt dyr, lindade sig som bomull kring hjärtat.
Till slut var vi i alla fall hemma igen. I våra egna sängar, hos våra egna toaletter ;-), med tillgång till dusch närhelst vi ville. Sådant man nog tar lite för givet och mår bra av att sakna ibland. Och äntligen kunde maken ta nya tag med målningen av huset, som han längtat! :-D
Efter semestern behövde jag så vila upp mig, paradoxalt nog. När äntligen energinivån börjat stiga så sakteliga kom då den däringa allergiska reaktionen och jag åkte ner i botten av energiskalan igen. Lagom till sonens skolstart, han började sjuan idag, är jag lika totalt utmattad i både kropp och knopp som jag var efter mitt misslyckade försök att börja jobba igen för ett halvår sedan. Så ja, jag är lite deppig just nu. Den där förmågan jag nämnt några gånger att jag övar på, att se det positiva bland det negativa, fungerar inte så bra för närvarande. Knappt alls, ärligt talat. Högst minimalt. Men jag har i alla fall åter dragit nytta av att bo i en stad vid havet, en god stund i eftermiddags satt jag nere på stranden och andades, tittade ut över havet, lyssnade på vågornas brus och bara försökte spänna av i varje spänd och ömmande muskel. Promenader i vattenbrynet fungerar inte för närvarande, men jag kan i alla fall sitta där... hade inte magen börjat kurra så det hördes ända till Tyskland hade jag nog varit kvar där ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar