söndag, maj 24, 2015

ESC då.

Igår var vi ute på vift och kom inte hem förrän mer än halva startfältet uppträtt, och när alla hade gjort det var jag så trött att jag gick och lade mig. Vid halv två vaknade jag och kollade på Expressens app vem som vunnit. Nu har jag sett hela programmet i efterhand på SVT Play (fin uppfinning det där) och blev glad i hela kroppen. Glad av att se så genuint jättelyckliga och upprymda människor. Måns ansiktsuttryck när det gick upp för honom att segern var hemma var obetalbara, och lyckan efteråt gick nästan att ta på. Och grattis Sverige!

Själv gillar jag inte alltid Sveriges bidrag, och det är inte många gånger jag verkligen har tyckt det var det bästa. Men med Euphoria tyckte jag det. Och i år hade jag Heroes på hyfsat delad förstaplats med Australiens och Israels bidrag. Jag tycker också att årets final hade hög kvalitet generellt jämfört med de tidigare 5-6 åren åtminstone med ett litet fåtal kalkoner, betydligt fler riktigt bra och en stor mängd helt okej låtar. Det är ganska få låtar jag inte hade "stått ut med" som vinnare. Och då känns en seger ännu större.

Årets största positiva överraskning? Det får jag nog säga är just det jag nyss skrev, d v s den generellt sett höga kvaliteten i finalen. De senaste åren har det varit ganska bedrövligt med ett fåtal bra undantag, enligt mitt tycke då, Jag hoppas det är början på ett trendbrott. För jag gillar egentligen verkligen ESC-grejen men har tappat i intresse bit för bit för att det varit så... dåligt. I år är jag glad att jag sett inför-programmen och därmed hört alla låtarna och också kunnat jämföra studio-versionen och live-varianten på en hel del av dem.

Årets besvikelser? Dels att Makedoniens bidrag gick från ett av de 5-6 bästa i förväg till nästan platt fall i semin genom ett riktigt dåligt scenframträdande. Jag vet inte om det fanns nåt tekniskt fel att förklara saken med men dels sjöng killen falskt nästan rakt igenom låten och dels fanns inget av det starka trycket i refrängen studioversionen kvar. Inget alls. Och så gick den inte till final heller... Och dels att Tjeckiens starka duett, den bästa av en stor mängd sådana, inte heller kom till finalen. Det är för mig ofattbart.

Årets kalkon? Tyskland. Utan tvekan. Riktigt dåligt. Trist låt, och dålig sångerska men en massa konstiga gester och grejer för sig. Resten av Europa delade tydligen min känsla för den låten (ja även det ena landet, för den hade ö h t inte varit med här om inte den som verkligen vann tyska uttagningen hade gett bort vinsten) och gav den noll poäng. Noll. Nada. Null. Mer förvånande var att värdlandet fick samma resultat, det känns märkligt.

Årets trend? Duetter, duetter, bara duetter. Vare sig det passade låten eller ej.

Årets lågvattenmärke? Buandet riktat mot Ryssland. Ja Ryssland styrs av ett gäng rövhål, typ. Ursäkta språket. Men jag anar att sångerskan knappast sitter i ledande ställning och är helt övertygad om att varken Putin eller hans närmaste har skrivit låten. Att bua åt dem är knappast tecken på att man är en så fin människa själv, om man säger. Nej, lågt! Bra av programledaren att reagera och agera.

Årets krock? Slovenien säger jag då. Jag talar inte om någon trafikolycka eller så. Inte heller om de stora hörlurarna, de tänker jag inte ens kommentera. Utan om klänning kontra låt. De gifte sig inte. En lång tjusig vit Röda mattan-klänning, som sångerskan nästan inte flyttade fötterna i, till en i relativt pigg och tempofylld låt. Krasch!

Årets tungvrickare? Austria kontra Australien. Österrike kallades för Australien flera gånger, men i gengäld kallades Australien för Österrike minst lika ofta. Kanske tur det ;-)

Så, nu vet ni! :-)

Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...