Små bränder och stora.

Åskan som jag nämnde i förra inlägget tog sin lilla tid på sig för att komma hit, vi såg blixtar uppe i himlen både söder om oss och mot nordväst i säkert ett par timmar innan det blev allvar i leken. Och allvar, det blev det verkligen. Efter en stunds dunder och brak och blixtar som gick i ett i ett kom den där smällen som man direkt vet kom från ett nedslag aldeles i närheten. Hela omgivningen lös upp som om det vore mitt på dagen fast klockan var halv tolv på natten och det lät som om ett stort träd klövs på mitten. Strax därpå såg vi en hel rad med utryckningsfordon svänga ner mot vårt håll, och sirenerna tystnade aldeles i närheten. Jag tänkte direkt på camparna nere på Dalabadet, både tältplatserna och de små trästugorna ligger mellan och under höga träd... men det visade sig att blixten gått ner i och tänt eld på ett hus ett par hundra meter från oss. Tack och lov blev ingen människa skadad... och branden blev hyfsat begränsad trots att den tog flera timmar att släcka. Men läskigt...

Jag är förvisso antagligen överdrivet åskrädd, men en del andra är i gengäld för "kaxiga". Visst är det ett vackert skådespel naturen bjuder oss på, visst är det fascinerande på sätt och vis, och visst är både risken att själv bli träffad och risken att ens bostad träffas och fattar eld liten egentligen... men den finns ändock, och ska inte viftas bort.

En betydligt större brand härjar som bekant längre upp i landet, såsådär en 65-70 mil härifrån skulle jag tro. En helt enorm brand. Större än de flesta av oss kan föreställa oss. Och man ska ju akta sig för att jämföra svårigheter och problem, men nog sätter det saker och ting i perspektiv. Jag mår nästan illa själv av att höra och se folk packa ihop några saker av sentimentalt värde för att sedan tvingas lämna sitt hem, ett hem de inte vet om de någonsinn kommer att återse igen. Och hur dåligt de själva då måste må kan jag inte ens greppa. Men jag har börjat fundera... Man kanske skulle ha sådana där viktiga saker samlade på ett och samma ställe. Videofilmer, fotografier, sonens favoritleksak när han var liten, hans "Indienkläder" o s v. För vem vet när vi plötsligt måste överge vårt hem av någon orsak? Egentligen...Det finns ju fler saker som kan ske än just skogsbränder som kan tvinga oss till det. Sannolikt hamnar vi aldrig där, de flesta av oss gör ju inte det, men OM...

Nog sätter det igång tankarna lite.

Nu läser jag att nattens arbete med branden sägs ha varit lyckat, utifrån de omständigheter som råder, så vi får väl hoppas att inga fler behöver lämna sina hem. Och inte minst att inga fler behöver förlora livet...

Naturens krafter är starka. Ibland på gott, men ibland onekligen på ont.