Jag vill inte gå och lägga mig.

För när jag gör det... då är liksom semestern slut på riktigt. I stället använder jag filmen Pearl Harbour som ursäkt för att stanna uppe fast den egentligen inte är någon höjdare med sin kombo av smörig kärlekshistoria och USA-krigs-propaganda. Dagen idag har annars gått förvånansvärt sakta, kanske för att jag var uppe redan före klockan 9 vilket inte hänt så många gånger under ledigheten.

Mycket tid har ägnats åt att följa den stora brandens utveckling. Och åt att ömsom skratta åt och ömsom förfasas över alla förståsigpåare som yttrat sig. "Men hallå, varför släcker de inte i stället för att bara begränsa spridningen?" Eh... hallå, tror du inte de gjort det om de kunnat? Men att släcka en eld motsvarande sisådär en femton tusen fotbollsplaner, eller hela Malmöområdet från Hököpinge till Arlöv, görs liksom inte i en handvändning. Dumbass!

En del av reportrarnas frågor till drabbade, räddningsledare och övriga intervjuade var inte mycket skarpare... Man skulle kunna tro att de lånats in från sportavdelningens reservlager. "Ni har precis varit tvungna att lämna era hem och vet inte om de kommer att finnas kvar. Hur känns det?" -Skitbra, vad trodde du??!! Eller till räddningsledaren: "När kan de evakuerade återvända hem?" Snabb comeback: "När faran är över". Bra svar...

Nåja, jag har faktiskt inte enbart suttit klistrad vid TV, radio och dator. Dagen har också inneburit bakande och ätande av årets första äpplekaka på egen skörd. Äpplena är fortfarande aningens sura för att äta som de är, men i äpplekaka blev det aldeles finemang. Jo, fast jag inte kan baka egentligen så lyckas jag faktiskt göra ätbara äpplekakor.

Imorgon är det alltså jobb som gäller. Därefter hämtande av sonens nya glasögon följt av middag, för äta bör man - annars dör man... har jag hört. Och sen har jag mitt dumma nöt lovat ut mig själv som powerwalk-sällskap. Något säger mig att jag kommer att ånga mig grymt om sisådär en 19 timmar...

Men det är då det. Nu är filmen slut (ja den slutade likadant idag som alla tidigare gånger) och jag kan inte längre motivera ett val att stanna uppe. Så... sov sött.