Alla är vi bra på något.

Jag är, bland annat, bra på att på egen hand fylla pappersåtervinnings- alternativt kompost-tunnan med snorpapper. Använt, ska tilläggas. Ja såhär några veckor efter inskolningarnas start är det inte bara barnen som är förkylda. Sen att jag liksom bygger på det hela genom att dänga skallen hårt i en vägghylla ska inte barnbacillerna lastas för. Rätt ska vara rätt.

Sonen i sin tur börjar bli bra på att cykla till och från skolan. En dag har jag lett och han följt. En dag har det varit det motsatta, han har lett och jag resp. maken har följt och kontrollerat. Ja sista biten till skolan i morse cyklade han t o m helt själv... Ja jag spionerade sådär i smyg men det vet han inte om ;) Samma upplägg som senast blir det på måndag, sedan ska han fixa hela vägen själv. Det låter väl som en bit kaka för en 11-åring, men nu har ju vår son lite olika åldrar beroende på hur man menar och tänker. Många saker som andra föräldrar till 11-åringar har upplevt för flera år sedan upplever vi nu, i synnerhet sådana saker som kräver fullt fokus på en viss given sak och dessutom under tidspress. Cyklat på egen hand har han liksom gjort förr, men inte denna givna vägen på given tid. I synnerhet tidigt på dagen utan hjälp av mediciner kan uppmärksamheten sticka iväg åt alla möjliga håll och i trafiken kan det vara ödesdigert. Men nu är han nästan där, och det ska bli så skönt. Både för hans del och för vår. Han kan klara sig utan så mycket tid på fritis, där han ofta känner sig för "stor", och få känna sig självständig på ett helt annat sätt, och vi föräldrar måste inte ha samma tidspress hem från jobbet.

Jobbet ja... De som tror att förskollärarens och barnskötarens jobb går ut på att leka med barn hela dagarna borde kika in lite under en inskolningsperiod, eller introduktion som vi kallar det. Det krävs en hel del kunskap och erfarenhet att på den relativt korta period det handlar om få både nya föräldrar och barn att känna sig trygga (gör inte föräldrarna det är det lögn i h*lvete att få barnen att nå dit) samtidigt som de "äldre" barnen ska få sina behov och rättigheter tillgodosedda. Under samma period ska vi ge föräldrarna insyn i vår grundverksamhet och dess pedagogiska innehåll, så det är inte "bara barnpassning" under inskolningarna heller. Lyckligt lottad är jag som har finfina kollegor, både ordinarie och vikarier och både på egna avdelningen och de övriga. Och såklart, de finaste ungarna i världen :)

Nåt karriärbyte är inte aktuellt, men åh vad jag skulle vilja plugga igen! Gärna handledarskap, eller pedagogiskt ledarskap, eller specialpedagogik... men gärna också nåt helt annat. Litteraturhistoria, eller ännu hellre religionskunskap. DET vill jag läsa! För mitt höga nöjes och personliga utvecklings skull. Men tid ska inte tas från varken sonen eller min träning t ex (jo jag tränar faktiskt :D men mer ska det bli, så det får bli när jag har råd att gå ner ännu mer i arbetstid. Triss - plötsligt händer det!!??