I måndags var det en speciell dag.

Ja, det var ju julafton såklart. Men det var också slutet för vår möjlighet att ta ut föräldrapenning. I måndags var det nämligen 8 år sedan vi som det heter fick Simon "i vår vård"... och vi har bjudit staten på 0,25 föräldrapenningsdagar som nu frös inne. Väl bekomme!

No more vanlig föräldrapenning alltså. En milstolpe kan man säga. 8 år sedan vi blev föräldrar "på riktigt". Och just idag är det 8 år sedan han kom till Sverige, 8 år sedan vi kunde börja leva tillsammans som en familj i vårt egna hem, och 8 år sedan tsunamikatastrofen för övrigt. 

Barnet självt är nyss hemkommet från sta'n där han handlat för sina (inte alla) julklappspengar. 2 välbehövliga långärmade tröjor valde han, och två förpackningar av inte alls lika välbehövligt Star Wars-lego. Men OK, ska han tvunget ha mer leksaker så är lego ett bra val, det är nyttiga utmaningar för honom att följa en beskrivning och vara noggrann och sådär. Hans tålamod är väl däremot... ja låt oss säga såhär: det lämnar en del att önska. Typ så.

För övrigt kör jag en EFIT idag. På rätt dag. Eller fel, beroende på hur man ser det. Rätt för att det är en officiell EFIT-dag på hemsidan och allt. Men fel för att jag mitt i alltihopa ska jobba imorgon, klockan ringer kl 5 medans resten av familjen kan ligga kvar och vara lediga nästan en vecka till, och bara lär vara på humör för att slöa idag och inte så mycket annat. Kul foton väntas alltså, jättekul... Men, man kan inte få allt här i livet. Och det gäller er, kära bloggläsare, med.