Och så kan man ta det till ytterligare en nivå. Typ halvt avliden.
En natt med snål sömn klarar jag. Två... då börjar det bli besvärligt. Efter tre är zombie-stadiet nära. Det är då kollegan oroar sig för om jag ö h t kan hålla mig vaken hela vägen hem och tycker att jag egentligen behövt vilan och sömnen efter lunchen mer än barnen behövde det. Det är då jag sitter vid min dator på jobbet, ska packa ihop och gå hem och reser mig för att leta efter... min dator... Det är också sådana dagar jag till slut som 37-åring går och lägger mig före min 9-årige son. Det är även då jag tidigt morgonen därpå, trots nåt sånär hyfsad sömn den natten, sätter igång larmet när jag går hemifrån. Problemet med det? Jo, resten av familjen fortfarande är hemma. Vilket såklart resulterar i att larmet börjar tjuta när Peter reser sig upp, Simon vaknar och blir rädd och snubben på larmcentralen får ett gott skratt när Peter i telefon får förklara vad som hänt. Men OK, det sista där får jag väl bjuda på, generös som jag är.
Då kan man ju om man är lite klok tänka sig att jag den kvällen, när inga egentliga måsten finns, tar och lägger mig i vettig tid. Ja det kan man tro. Nu funkar jag inte riktigt så, utan först är jag så trött att jag inte orkar gå och göra mig i ordning för sängen... och sen får jag ett ryck och vill testa nåt nytt i köket. Resultatet är att vi nu har ett runt bord i köket i stället för ett ovalt. Jag hittar inget bra foto på hur det såg ut innan, ni får väl helt enkelt minnas lite. Den nu viktiga frågan är: går det verkligen för sig att ha en liksom avlång lampa till ett runt bord?
2 kommentarer:
Känner igen det där med att inte komma i säng i bra tid trots att man är så trött så ögonen går i kors. Sedan min make började jobba natt så har jag blivit ännu sämre på att gå och lägga mig i tid.
Man gör så mycket knasigt då man är lite för trött, men ofta är det saker som man får skratta åt i efterhand. :) Själv satte jag i bägge linserna i samma öga en morgon... :p
Skicka en kommentar