Länge har diverse tidningar och blaskor förfasats över Angelina Jolies extremt smala kropp, såpass att de haft det som topic på omslagen och löpsedlarna i vartannat nummer eller så. Angelinas SMAL-CHOCK är viktiga grejer vetni. Nu då... så hetsäter hon tydligen pannkakor (och hetsätning är såklart inte bra oavsett kroppsstorlek) så hon har blivit TJOCK! På fotona som illustrerar denna TJOCK-CHOCK ser man foton av en Angelina som förvisso ser jäkligt trött och sliten ut men storleksmässigt fullkomligt normalsmal.
Nu tror jag i o f s att just Angelina skiter stort stycke i vad just de där tidningarna tycker, men nog är det så oerhört fånigt att man storknar. Och vad är det man försöker säga till läsarna, hur ska man vara för att vara normal liksom?
Jag själv är i alla fall inte normal. En gång ätstörd, alltid ätstörd. Så tror jag det är. Nu är jag på väg upp igen efter en svacka som heter duga, under några få veckor åt jag så kopiöst mycket och fel att jag lyckades lägga på mig 5 kg. Ja, ni läste rätt. 5 kg på ett par veckor. Fina grejer... not! Till slut i torsdags drog jag med mig Sandra in på kontoret på jobbet och fick ett litet bryt... fick hjälp att samla ihop spillrorna igen... och nu är det betydligt bättre. 2 av de 5 pluskilona har försvunnit igen, det är ju ofta så med snabbt pålagda kilon att en del av dem försvinner snabbt igen när man skärper till sig, och jag har inga planer på att ge upp. Men det är ju inte så lite surt att först ha 5 kg kvar och sen på kort tid lyckas komma upp till det dubbla *morrar*
När jag nådde de där 5 kilona, alltså när jag hade 5 kvar, kändes målvikt till midsommar rimligt. Det är förståss bara att glömma nu, jag tänker inte hugga av mig en fot eller så. Det är 4 veckor kvar till semestern. Och 8 kg. Lite tufft att sätta det som slutmål. Inte omöjligt med 2 kg/vecka men med så "lite" kvar är det inte riktigt rimligt att ha som målsättning. Jag har dessutom inte tänkt avstå från allt vad glass och öl och så heter i sommar, bara hålla det på en okej nivå, för 2 kg/vecka krävs stor strikthet. Men, jag bör kunna vara tillbaka till de där 5 pluskilona tills dess i alla fall. Allt utöver det får bli en bonus...
1 kommentar:
Tack för ett ärligt inlägg. Livet är inte enkelt men man får jobba på ändå. Men jag kan tänka mig att det var härligt med ett litet bryt! Det skulle jag nog också behöva. Det känns som att jag har så långt till mina känslor, de är gömda bakom massor med kilon :(
Skicka en kommentar