Vissa biter på naglarna (skyldig!!), vissa kommer alltid för sent, vissa går av ren protest under alla stegar o s v... Jag tycker Simon ska sluta med sin vana/ovana: att slå huvudet på olika sätt. Ett axplock:
Nåt av det första han gjorde när vi landat på Kastrup efter att vi hämtat honom som liten plutt var att slå pannan i stengolvet vid väskutlämningen, såpass att det tjongade till rejält i videokamerans ljudupptagning.
Under sitt första halvår här hemma slog han pannan i soffbordet två gånger på samma ställe, alltså på samma ställe i pannan, med ett rejält märke som följd. Att man inte ska hoppa i soffan har han dock inte lärt sig än, vid snart 9 års ålder.
Ett par år senare spräckte han ögonbrynet, på ett soffbord då också om jag inte minns fel, så nu har han ett tjusigt ärr där. Lite småcharmigt, men rätt onödigt.
När han var 6 och började på skolan så hann terminen i förskoleklassen inte ens börja innan de ringde oss och sa att han fått en lampa i skallen. En såndär väggplafond ni vet... Det gick rätt bra efter omständigheterna som tur är.
Härom veckan lyckades han få en stor spelkula i huvudet med en rejäl bula som följd. Ja han böjde sig ner mot marken för att plocka upp sin kula samtidigt som kompisen hivade iväg sin. Tjong! sa det...
Och i tisdags fortsatte han på den inslagna banan och smällde pannan i nån bom eller nåt på badhuset. Omständigheterna är lite oklara men det verkar ha blivit nåt galet vid vattenrutschkanan, och nu är han fortfarande lite öm och har ett skrapsår vid hårkanten.
1 kommentar:
Aj, aj. Låter som att han är liiite klumpig. Men det är det som är ganska sött och personligt!
Skicka en kommentar