Jesus lever!

Yepp, nu är påsken förbi, Jesus är återuppstånden och allt är frid och fröjd. Undertecknad är lite mör och "vingabruten" men det är smällar man får ta. 

En liten snabbversion av min/vår påsk:

På skärtorsdagen påsklekar och påsklunch på jobbet iklädd den påskigaste färgen jag kunde hitta.

  Minst sagt sparsamt påskpyntande hemma.

Detta är egentligen min nivå av påskpynt, en tupp på pinne ner i en blomkruka - klart! Men för Simons skull fixade jag riset också.

Långfredagen bestod av det som EFITen här i bloggen skvallrar om. Bl a träning då... med samma sexiga rödfärg som nedan ;-)

Påskaftonen innehöll bl a träning (va? tjatar jag??) och tacomiddag med tillhörande mjukisklädsel. Joho så kan man också fira påsk! Det var väldigt behagligt faktiskt.

Och så kom påskdagen. Dagen då vi trotsade vädrets makter och begav oss norrut, till de småländska skogarna, till Lotta och Magnus. Nåt som bara hipp som happ blev bestämt under skärtorsdagskvällen.

I ett svagt ögonblick tyckte jag vi skulle börja vår date med en motionsrunda, så Lotta drog med mig ut i skogen på en lagom promenad av en dryg mil ;-) För ett par år sedan hade den nog tagit kål på mig helt men nu var det... tja inte en piece of cake, för det fanns ändå några rätt rejäla backar på den där rundan och vi höll hyfsad fart... typ helt lagom. Som belöning efteråt fick vi ju nåt gott att dricka ;-)

(Och jaaaa vi driver liiiite med "Allt i BiB är skitvin som folk bara dricker för att bli fulla"-falangen. So shoot us!)

Vad gjorde männen medans jag och Lotta rastade fläsket? Jo, tydligen detta:

Åt gjorde vi också. Aldeles för mycket t o m. Grillat... och grönsaker å potatisgratäng å såser...

Ganska snart tog musiknörderiet i oss över och vi introducerade varandra för några nya bekantskaper likväl som vi poppade både gamla godingar och nyare guldkorn.

Och jag ska absolut komma ihåg att tacka Simon för att han i detta fotot verkligen fick med hela degmagen på ett så fint sätt.

Såhär akrobatisk kan man bli när en löpande Jack Russel-tjej vid namn Mimmi kommer farandes.

Tage var betydligt lugnare ;-)

Efter våffelfrukost och återställande av vätskebalansen begav vi oss i förmiddags hemåt igen. Och nu såhär på kvällen börjar träningsvärken på allvar göra sig påminnd. Jodå, jag är van vid att träna... men just att gå en mil gör jag inte så ofta. Men, jag funderar på att börja... typ en gång i veckan?! Jag powerwalkar ju emellanåt men jag har ingen uppmätt sträcka och så långt som en mil har det nog inte blivit på ett år eller så. Dags att mäta ut en mil-runda? 

Nähäpp, dags för en ny arbetsvecka! Som för min del blir extra kort eftersom jag INTE tänker köra hem till Trelleholla på torsdag efter In Flames-giget i Köpenhamn utan slaggar i Malmö och hoppar över det där med jobb på morgonen sen. Simon får sova hos mormor och morfar som sen lämnar honom direkt till skolan på fredag. Det är en variant vi inte kört med förr, men det går säkert kokalolasosfofinontot...