Tur jag inte är singel.

Eller tur jag inte är på jakt efter en ny partner, snarare. För när och var skulle jag träffa en sån? Mitt liv består liksom av att jobba, äta, sova och träna.

På jobbet är det överhängande kvinnliga kollegor och jag är så vitt jag vet heterosexuell. Kärleksrelationer inom arbetslagen är nog inte heller nån höjdare hos oss. Inte heller kan jag liksom stöta på nån av barnens pappor. Förvisso är grabben som kommer och lämnar/hämtar mattan i hallen rätt söt, men han stannar så kort tid att han omöjligt hade hunnit fatta vilket kap jag vore...

När man äter kan man förvisso träffa nån, om man äter ute på krogen eller restaurangen eller så. Men det gör liksom inte jag, har varken råd eller tid och vore jag singel skulle jag nog inte ha MER råd liksom. Jag beställer inte ens hem matkassar, Linas eller Stinas eller Pelles eller nån annans, så eventuella trevliga matkasseleverantörer missar jag också.

När jag sover, ja då sover jag...

Och så var det det där med träning då. Och jag har hört att gymet är ett ställe där många träffas och fattar tycke för varandra. Men... hur då? Handen på hjärtat, hur sexy är man när man tränar/tränat? Hur många rycker det i baguetten på när de ser nåt sånt här?

Knallröd i fejset, och glansig av allt svett. Den mörka tröjan döljer bara delvis de stora våta områdena. Och när man reser sig upp avslöjas fuktfläckar där de intima delarna mött bänken/sitsen. Och antingen är man helt osminkad, eller så har man smink som p g a svetten runnit så man ser ut som Alice Coopers tvillingsyrra. Sexy? Inte så mycket, nej...

Jag börjar undra om de som träffar partners på gymet verkligen tränar där...