Jag har varit rökare.

Jag rökte "riktigt" i 4 år, upp till en ask om dagen. Inte länge jämfört med många andra, men tillräckligt länge för att förstå att det ofta inte är så lätt att sluta. Tvärtom kan det vara skitsvårt. Och även om jag inte kan förstå nu hur jag kunde röka då, även om jag äcklas av tanken (om jag inte är på lyran ;-)), så klagar jag inte på rökare _för att de röker_. Så länge de är medvetna om vad de gör och riskerna så får det vara deras beslut. Däremot klagar jag när deras rökning utsätter _andra_ för obehag och hälsorisker. Oavsett om det är en rökare eller icke-rökare får man allt hacka i sig att beter man sig på ett sätt som påverkar andra negativt så kan det också komma klagomål om detta. Det är inget specifikt för just rökning således...

Det klagas ofta på att det är en sådan hetsjakt på rökare. Och ja, emellanåt är det det. Det håller jag med om. Och följer jag t ex med kollegorna ut på rasten när de röker så får jag ju skylla mig själv att jag utsätts för det, eller hamnar i köket på festerna för att där samlas rökarna och snackar en massa... Däremot tycker jag att man ska kunna gå ut ur affären utan att få tobaksrök i huvudet t ex. Men när då vissa rökare på fullaste allvar jämför att stå precis vid utgångarna och röka så att de som passerar inte kan slippa undan med att stå vid utgångarna och skicka ett sms så att andra ser det, ja då kan jag faktiskt förstå en del av hetsjakten.

Vad vill jag med detta? Inget särskilt ;-) Jag är bara häpen över vilka usla försvarstal det finns här i världen...