På onsdagen vankades tillskott i stugan i form av mamma och pappa. Men innan dess hann vi bland annat vara en god stund vid den lilla badplatsen ca 600 meter bort. Och nog skiljer det sig rejält mot hemma, man behöver inte gå en halv mil för att bli blöt om knäna men å andra sidan har man sällskap av läskiga maneter och havsbotten är inte alls behaglig att gå på. Tycker jag då, men det är säkert en vanesak. I alla fall, vissa badade mer än andra...
Bilden ovan, av Simon i vattnet, är nog min favoritbild från hela vistelsen där uppe. Men den nedan är inte helt fel heller:
I varje fall, mamma och pappa dök upp framåt eftermiddagen och medans jag började med middagsförberedelserna tog pappa och Simon en liten båttur.
Grillmiddag i kvällssol:
Standardaktiviteten mellan morfar och dotterson; krabbfiske!
Visst har ni alltid undrat hur mycket vin det finns kvar i boxen när man klämt ut så mycket man kan på det vanliga sättet? Då kan jag glädja er med att mamma har svaret:
När mörkret föll försökte pappa undervisa Simon om fyrar och lanternor, styrbord och babord, knop och grejer. Jag undrar jag hur mycket som fastnade, men intresserad såg han i alla fall ut.
Torsdagen inleddes med morgonpromenad för min, mammas och pappas del. Men jag tog nästan inga foton den dagen. Det KAN ha med den anseliga mängden vin jag intog på onsdagen att göra... Möjligen. Eller kanske t o m troligen. Men, Simon och pappa fastnade i alla fall på bild när de klättrat upp på berget för att ta nya foton av stugan. Ser ni dem?
Och här försöker Simon och Peter få napp. Till synes utan att lyckas.
Vid lunchtid på fredagen bar det av hemåt igen. Peter satte sig bakom ratten, och jag slocknade ganska snart. Det är jobbigt att ha semester ju! När jag vaknade ur min skönhetssömn befann vi oss en bit norr om Halmstad och det blev drickapaus i Susedalen...
... och lite labyrintlöpning för att trötta ut de där myrorna i brallan.
Sista biten hemåt surfade jag runt på Internet lite, och de första rapporterna om att nåt ohyggligt höll på att ske i Norge började dyka upp. Det känns som att 22 juli 2011 är en sån där dag många kommer att minnas exakt vad de gjorde och var de befann sig... en dag man kommer att minnas av helt fel orsaker.
Men livet för oss rullar ju vidare, och för min del återstår nästan halva semestern. Närmsta veckan kommer att spenderas på hemmaplan, sen bär det av några dagar till Blekinge för en ny semesterupplevelse för vår del. Dags att ladda kameran igen, således :-)
Bilden ovan, av Simon i vattnet, är nog min favoritbild från hela vistelsen där uppe. Men den nedan är inte helt fel heller:
I varje fall, mamma och pappa dök upp framåt eftermiddagen och medans jag började med middagsförberedelserna tog pappa och Simon en liten båttur.
Grillmiddag i kvällssol:
Standardaktiviteten mellan morfar och dotterson; krabbfiske!
Visst har ni alltid undrat hur mycket vin det finns kvar i boxen när man klämt ut så mycket man kan på det vanliga sättet? Då kan jag glädja er med att mamma har svaret:
När mörkret föll försökte pappa undervisa Simon om fyrar och lanternor, styrbord och babord, knop och grejer. Jag undrar jag hur mycket som fastnade, men intresserad såg han i alla fall ut.
Torsdagen inleddes med morgonpromenad för min, mammas och pappas del. Men jag tog nästan inga foton den dagen. Det KAN ha med den anseliga mängden vin jag intog på onsdagen att göra... Möjligen. Eller kanske t o m troligen. Men, Simon och pappa fastnade i alla fall på bild när de klättrat upp på berget för att ta nya foton av stugan. Ser ni dem?
Och här försöker Simon och Peter få napp. Till synes utan att lyckas.
Vid lunchtid på fredagen bar det av hemåt igen. Peter satte sig bakom ratten, och jag slocknade ganska snart. Det är jobbigt att ha semester ju! När jag vaknade ur min skönhetssömn befann vi oss en bit norr om Halmstad och det blev drickapaus i Susedalen...
... och lite labyrintlöpning för att trötta ut de där myrorna i brallan.
Sista biten hemåt surfade jag runt på Internet lite, och de första rapporterna om att nåt ohyggligt höll på att ske i Norge började dyka upp. Det känns som att 22 juli 2011 är en sån där dag många kommer att minnas exakt vad de gjorde och var de befann sig... en dag man kommer att minnas av helt fel orsaker.
Men livet för oss rullar ju vidare, och för min del återstår nästan halva semestern. Närmsta veckan kommer att spenderas på hemmaplan, sen bär det av några dagar till Blekinge för en ny semesterupplevelse för vår del. Dags att ladda kameran igen, således :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar