Jag har gått igenom min garderob och min(a) byrå(er). Jag är en typiskt kvinna enligt min make, på så sätt att jag har massor av kläder men inget att ha på mig. I mitt fall tror jag att jag får mindre bekymmer med klädvalet om jag rensar bort alla kläder som jag ändå inte vill eller kan ha, för att få det mer överskådligt liksom. Så, sagt och gjort. Jag rensade, och rensade. Och se på fan! Jag hittade en hel del kläder jag aldrig använt (en del t o m med prislappen kvar) för att de varit för små redan från början, ni vet såna som köpts in med tanken "men jag ska ju gå ner sen!"... och en hel del jag inte haft på en hel drös år, för att de blivit för små sedan dess. Basplagg kan man säga, som utseendemässigt fortfarande funkar. I gengäld finns det då en massa som blivit för stort varav en hel del är väldigt lite använt. Hyfsat snygga kläder på en kropp av rätt storlek, men definitivt inte snygga när de faktiskt inte passar. Så det finns ingen anledning att jag har dem kvar i garderoben eller byrån, de tar bara en massa onödig plats.
Men... jag vet inte om jag vågar göra mig av med dem. Tänk om jag går upp igen! Det har ju hänt förr, och kan såklart hända igen, fullt realistiskt. Och då har jag inget att ha på mig, och egentligen inte råd att köpa så mycket nytt. Känslan av att behöva nåt men inte ha råd= deprimerande = ännu mer känsloätande. Men, tänk om jag å andra sidan har dem kvar och min skalle använder dem som en ursäkt att öka i vikt igen? "Jomen fetto-Jennie, du har ju ändå en massa kläder som passar!" Så kan den säkert tänka, den sjuka varelsen... Och det är ju inget vidare.
Så... jag ska göra mig av med dem va? Försöka få några kronor för det minst använda och snyggaste, och lämna resten till klädinsamling. Eller hur?! Ja. Det ska jag. Minsann. Absolut. Snart. När jag vågar.
Ja jag vet att jag är sjuk, jag har aldrig påstått nåt annat ;-)
Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".
Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...
-
Nja, jag vill nog inte hålla med om det. När jag googlade på uttrycket för att se varifrån det är sprunget så stötte jag bl a på detta... -
Luciamorgon i sängen 🕯 I morse såg jag för första gången på många år Lucia på TV. Tyvärr verkar jag ha blivit allergisk mot det också f... -
Så till julens kanske svåraste och största fråga: hur ska vi servera risgrynsgröten? Ska gröten vara kall och saftsåsen varm? Eller ska gröt...
3 kommentarer:
Det behövdes först en flytt från hus till lägenhet och sen rumsbyte för barnen = mindre utrymme till mig, för att jag skulle rensa ordentligt.
Å andra sidan finns en del kvar i lgh eftersom C lade beslag på det. Hon är ju en del större än jag numera.
Så - kanske du har en del som kan funka för henne? Avgör själv - har du i stl ca 50-54 som en tonårstjej kan tänkas vilja ha? En tonårstjej som helst döljer sig i svarta kläder och stora skjortor?
Givetvis betalar jag.
Jag har en vit långskjorta i storlek 48/50 t ex. En knallrosa, väääldigt långt från svart alltså, tunika i lite indisk stil som bara är i storlek M men som passade mig när jag vägde 105 kg så storleken måste ha varit knasig. En militärgrön skjortklänning/skjorttunika liksom i storlek XL som också passade mig när jag vägde 105. Lite tights och så har jag också. Inte mycket svart... kanske inget för henne. De är större i storleken än en massa andra plagg i samma storlek, för det var långt ifrån allt i storlek XL och 48/50 som gick på mig.
Jag ska höra med henne. Det skadar henne inte med lite färg. Och den där knallrosa tror jag att jag har en annan överviktig dotter som nog gärna skulle lägga beslag på ;)
Skicka en kommentar