Alla roar vi oss på olika sätt.

Vissa roar sig genom att sprida falska rykten om andra människors död. Av allt att döma, och förhoppningsvis är det så, har detta skett igen. Denna gången gällande ingen mindre än Jon Bon Jovi som påstods ha dött efter att ha hittats medvetslös på ett hotellrum igår kväll. Jag tänker inte spekulera i vilka psykiska fel det är på folk som gör sådär, det överlåter jag åt andra. Men däremot måste jag säga att, om inte dementin också är en hoax (typ lurendrejeri), grabben har humor! Detta publicerades på facebook och twitter ett tag efter att ryktet börjat spridas:

 

Den med gott minne minns kanske t ex att även nyheten om Gary Moores död först dementerades, men sen visade det sig vara sant ändå. I detta fallet är dock "pressmeddelandet" om Jons död väldigt amatörmässigt och har låg trovärdighet, så vi vågar nog hoppas på att ha honom med oss ett tag till.

P-hus, rockvin och choklad.

P-hus måste vara jävulens verk. Jag hatar dem, hatar dem, hatar dem. Hatade dem ännu mer idag då jag i total brist på annan parkeringsplats var tvungen att köra in i ett sånt där trångt äckligt instängt ställe. Och hatade dem sen ännu lite till när jag skulle hämta ut min bil igen.

Jomen lyssna. Jag kör, motvilligt, in i P-huset, ploppar in mitt kort vid spärren, kortet reggas, bommen går upp och jag kör en våning uppåt och hittar snart en ledig plats. So far so good. Men sen ska kortet in i en apparat till, där man ska få en liten papperslapp. Parkeringen betalas liksom inte då, utan det görs sen när man drar kortet igen när man kör ut, så när det inte kom ut nån lapp så svor jag en stund men tänkte sen att "men okej, det är väl bara en minneslapp och jag ska ju ändå dra kortet när jag kör igen så att parkeringen betalas, så jag behöver inte ringa nåt p-bolag för att pappret är slut"... och så gick jag ut genom första bästa dörr och ner för trappan och så ut i friska luften. Äntligen....

MEN när jag sen ska hämta min bil igen visar det sig att jag dels gått ut genom en nödutgång som det inte går att gå IN genom, och dels att den där papperslappen visst behövdes för på den skulle det stå några siffror man ska knappa in som en sorts kod för att kunna öppna den riktiga ingången... Nu svor jag betydligt längre och mer än jag gjorde några timmar tidigare, om man säger så.

Nu hade jag dock lite tur, för på entréplan i p-huset låg en bensinmack och de kunde öppna dörren med hjälp av nån magisk knapp vid kassan. Sa de... Men det gick inte på första försöket, inte på andra, men tack och lov på tredje. "Annars får du krypa under bommen och gå upp för backen där bilarna kör" sa de leendes... Jättekul.

Men så jag kom till slut till min bil igen, körde ner, stoppade in kortet igen, fick betalt 40 spänn, och släpptes ut... på motsatt sida jämfört med var jag körde in! Vilket såklart innebar att jag hade noll koll på var jag befann mig. Jag är glad att jag bara var i Malmö, där jag ändå ganska snart hittar en hyfsat välbekant väg om jag snurrar runt ett tag, och inte i en ännu mer främmande stad. Så jag kom hem. Till slut. Tur att jul-sing-along-konserten jag var på var bra, så att det var värt äventyret.

Om trubbel i p-hus låter som ett i-landsproblem så är det ingenting mot detta: När sjutton ska jag dricka Sweden Rock-vinet?? Det måste vara ett lite speciellt tillfälle för jag har bara en enda flaska, än så länge i alla fall. Och det ska vara med nån som dels uppskattar rödvin ordentligt och dels fattar grejen med att det just är metal, liksom...

Åh, what to do???

Gott till rödvin är förresten choklad, och jultryfflarna jag gjorde till en kollegas julmys igår gav mersmak. Nu har jag planerat 3 sorter att ta med på julafton: jultryffel med nougat, apelsintryffel, och romtryffel med hasselnötter. Vilken låter smarrigast?

Årets jobbigaste arbetsdag?

Ja det tycker en del kollegor att Luciadagen är. Själv tycker jag nog att fotograferingsdagen är snäppet värre. Inte för att kameror är farliga eller så, utan för att det inte är sådär hemskans lätt att få en hel drös småttingar att vara icke-storgråtande och ickesnoriga i hela ansiktet samtidigt... i synnerhet när tajmingen ofta är sådan att en hel del av dem är nyinskolade. Lägg där till föräldrarnas förväntningar om att kläderna ska ligga perfekt, håret ska vara lagom fluffigt och blicken sockersöt. Som grädde på moset har en del av dem två ombyten med sig, ett som ska på innan gruppfotot och ett som ska på innan de enskilda fotona. Men nehej, DÄR sätter jag stopp... Ta på barnet vad h*n ska ha på sig, ha gärna en stor tröja eller så över under eventuella måltider så h*n inte kladdar ner sig, den kan vi liksom ta av. Inga problem. Men en massa ombyten? Nej... det funkar inte. 

Men nu var det ju Lucia det skulle handla om, jag ber om ursäkt för utsvävningen... De senaste två åren har jag missat Lucia på jobbet, 2009 kollade jag på Simon när han lussade och förra året var jag sjuker. Men nu så... Och visst är det nåt tåriögonen-framkallande med de små söta luciorna, tärnorna, tomtarna och pepparkaksgrabbarna/töserna (nej ingen stjärngosse fanns det, det verkar liksom inte vara inne...) som gör så gott de bara kan med sångerna och de snubbliga vita långa linnena och ljusen med dåliga batterier i. Några få barn föredrog mammas eller pappas knä men de flesta närvarande barnen stod faktiskt där med sina kompisar, vare sig de sjöng eller ej. Även våra minsta parvlar. Inte blev det så himla jobbigt eller stressigt heller tycker jag, utan vi hade en mysig morgonfika sen med lussebullar och sådär. Bästa frukosten hittills!! tyckte nog barnen ;-) Fil och havrefras - släng dig i väggen!

Av förklarliga skäl kan jag inte direkt lägga ut några foton från firandet. Utan jag får önska en trevlig fortsättning på Lucia-dagen på annat sätt. T ex genom att påminna er om att för Guds skull komma ihåg att blåsa ut ljusen!

Snart ska vi bege oss till bowlinghallen, troligen för sista gången i år. Då får jag bl a veta ifall jag lyckades vinna en julskinka i år eller ej ;-) Ja inte för att jag äter nån sån dårå, men jag kan ju vara generös mot make och son...






Och eftersom jag förstår er enorma nyfikenhet så kommer jag såklart att uppdatera er om saken så snart jag kommit hem igen.










Uppdatering kl 22:17:
Jodå, jag vann julskinkan ;-) Julklappen till Peter är klar :-D

Thomas vann på herrsidan...

Mer julfest.

Jo jag tog en del foton till utöver de som är med på min EFIT. En del av dem kan beskådas här nedan, resten kasserades för att det var helt omöjligt att se vad som försigick och med vem ;-)

NU minsann ska EFITen bli av.

EFIT = Ett Foto I Timmen.

Jag har laddat upp med (alkoholfri, tackskajagha) Fanta Rosé och nötter, så nu ska jag väl orka...

Gårdagens EFIT då startade kl 9. Aldeles för tidigt en lördag kan man tycka, och det gör i ärlighetens namn jag med, med vaken var jag och hade mycket att göra. Som t ex att tvätta näspiercingen.

Näspiercing är för övrigt inte att rekommendera till de som är äckelmagade, för det som kan komma ut när man rengör på insidan är inte helt o-äckligt kan jag säga.

Klockan 10 var jag påklädd (läs: påbylsad) och på väg in till stora city of Trelleholla för att uträtta ett par ärenden.

När klockan var 11 hade jag både hunnit vara på Systembolaget där en man envist försökte övertyga personalen om att han hade så bråttom att han skulle få gå före alla andra i kassan, konstatera att det inte finns några snygga kläder alls i affärerna just nu och inhandlat lite nytt bling bling.

Klockan 12, på väg hem, beslöt jag att tanka bilen. För skulle det bli oväder under helgen så kunde det ju vara bra att åtminstone ha bensin i Sune, så tänkte jag. Och så tog jag en till sån här almanacksgrunka, de kan faktiskt vara bra att ha även om man har det mesta inlagd i kalendern i ajfånen.

Klockan 13 var det dags för helgens största bekymmer: välja kläder. Den här lilla svarta blev tidigt påtänkt. Väldigt snygg till bara ben och grå mjukissockar.

Men klänningen behövdes sys in lite vid armhålorna, och det gjorde jag kl 14. För att sedan bestämma mig för att inte ha den klänningen trots allt. Men på nyårsafton kanske??

Klockan 15 förbereddes glögg-bordet.

Och timmen senare förbereddes jag. Inklusive mina ben. Ja nu tänkte jag inte vara barbent trots allt, men man vet ju aldrig vad kvällen och natten kan ha i sitt sköte, eller hur?!

Klockan 17 gjorde jag den sista laddningen mat iklädd snygg Sverige-tröja. För givetvis hade jag spillt på mig ifall jag haft festkläderna på mig. Nu när jag inte hade det blev det inte minsta lilla fläck. Så e de.

Klockan 18 började så gästerna droppa in och ta för sig av glöggen.

Och vid sju var det så dags för maaaaaaat! Typ vegetarisk fusk-moussaka, sallad och vitlöksbröd. Gott, tyckte jag. Men det är ju en tolkningsfråga, eller hur Marlene? ;-)

Julkluringen 2011 gick av stapeln klockan 20. Vinnande laget blev Team Gullviksborg med bihang, och vinsten bestod i att få hugga in på gottebordet först av alla.

Klockan 21 var det dags att ta plats på golvet för lite klapplek. Titta så det tindrar i Peter-nummer-två:s ögon!

22-fotot behöver inte så många kommentarer. Tror jag.

Klockan 23 hugger Marlene in på sin pepparkaka/placeringskort. Sandra ser lite avis ut... men hon hade faktiskt en egen! Pepparkaka alltså.

Vid midnatt dansades det, tätt tätt...

Klockan ett var Peter-nummer-ett nog lite pömsig. Lite. Lite mycket. Jättepömsig.

Och klockan 2 var vi pömsiga hela bunten så de sista gästerna åkte hem och jag sov nog innan huvudet ens landat på kudden.

Tack alla ni som kom och gjorde kvällen så trevlig!

Även Sandra har foton från kvällen, och den som vill kan ju kika in till Marlene och se hennes EFIT. Hon tog foto på halva timmar och jag på hela. Teamwork!! Men så har hon ju också varit Team-kåt... shhhhhhh!!!!

(Internskämt, sorry alla utom Sandra och Marlene ;-))

I väntan på EFIT och julfestbilder...

... kan ni få lite från Skyltat och dess kompis Linkat igen.

Såhär i juletid, varför inte dessa underbara stakar?

Eller som omväxling till allt julgotter, ett utomjordiskt wienerbröd?

Inga kommentarer!

Undrar om namnet avslöjar deras specialitet. Hmmm....

Vilken tur att jag faktiskt inte blev inbjuden i år heller.

OK, lite sent är det...

... men jag är sån. Lite sen av mig sådär. Så idag efter 33 kg har jag gett mig min 20-kilosbelöning: näspiercingen.

Och AJ! det gjorde ont, mycket ondare än den i ögonbrynet, men inte så värst länge. Och en jättesnygg lärling som hjälpte piercaren gjorde ju inte saken sämre...

En liten liten blingblingsak pryder nu min näsa :)

Imorgon är det julfest. Skulle nosen råka bli röd och sådär får jag väl porträttera Rudolfina med röda mulen...

Förresten är det passande nog dags för EFIT imorgon. Det kan ju bli... intressant... 

Nej, köket kallar! Morgondagens mat ska provlagas, för säkerhets skull, glöggen är fixad och kvällens middag väntar på att ätas. So long!

Men så kom då! Komsi komsi!

Jag försöker locka fram snön, hittills utan att lyckas. Fick vi så mycket snö de senaste vintrarna att vi detta året som kompensation inte får nån alls? Nä, så får det inte vara... Tänk förra året kunde man göra sånt här i slutet av november:

 

Jag är helt redo! Lilla skyffeln på plats i bilen, likaså värmeljus och tändstickor och lite nödproviant ifall jag skulle köra fast ;-) Pulka och tefat är lättåtkomliga i garaget. Gosiga mjuka varma sockar finns redo att tjänstgöra. Termobyxorna kan detta året med lätthet knäppas, till skillnad från de senaste vintrarna. Och även fötterna är nu redo för snön:

Tänk er scenariot att EFTER att gästerna kommit till julfesten på lördag så börjar det snöa jättehäftigt så ingen kan ta sig hem. Och vi måste festa och mysa heeeeeela natten! Så underbart. Mat och dryck och gott om levande ljus finns. Och filtar med, ifall det skulle behövas.

Så vad finns det att vänta på? Inget!

Tack Metallica!

Tack för att ni för The Black Album-spelningen valde ett nedlagt fängelse som ligger långt bort i tjottahejti, långt bort på MittJylland, d v s aldeles för långt bort från Sverige för att det ska kännas som en rimlig prioritering att köpa biljetter dit. Tack för att jag nu slipper ångesten över att jag faktiskt inte har råd... Tack! Ni är bäst!

Ketchupeffekt x 2.

Först händer inget, sen händer allt. T ex på konsertfronten. Ett tag fanns det INGET spännande på gång, men nu plötsligt har det köpts en hel drös biljetter på kort tid. För några veckor sedan var vi ju på ett Whitesnakegig, och då hade jag nyss också köpt biljett till dels Takida på KB i februari och dels Mustasch på samma ställe i mars. Nu har jag köpt biljett till In Flames i Köpenhamn i april efter att ha övertalats av Peter och Marlene. Och på torsdag bara jag MÅSTE jag skrapa fram pengar till Metallica-biljetter, de spelar på en nedlagt fängelse i Danmark i juni och ska köra hela "svarta skivan" som nyss fyllt 20 år. Det kan ju bara inte missas. Även om det krävs att jag säljer lite grejer för att ha råd ;-)

Likadant på övriga nöjesfronten, ibland händer nästan inget kul och ibland är det mycket på gång. Som nu t ex. Trevlig avslappnad fredagskväll hos vänner. Trevlig mer intensiv lördagskväll hos andra vänner. Julfest här hemma nästa helg. Julfest hos kollega fredagen därpå och sen julkonsert dagen efter det. Och därefter är det ju julhelgen och sen nyårshelgen.

I fredags tog jag inte ett enda foto, det är väldigt olikt mig. Men jag tog väl igen det igår hemma hos Sandra och Kalle ;-) Och ållrajt, ett par av fotona har jag snott av Sandra...

Sen kan jag väl konstatera att en stor skvätt rödvin inte direkt gör under för fräschören. FÖRE rödvin:

Och EFTER rödvin:

Lite slirig kanske?