Minisemester och miniframsteg.

Äkta hälften har inte semester på flera veckor, och då är det för sent för att åka upp till sommarstugan i Bohuslän eftersom det då är min mosters tur att nyttja den. Men det kändes inte rätt att inte komma dit något ö h t i år, så den där äkta hälften tog en semesterdag igår och vi fick en långhelg tillsammans med mamma och pappa. En 3-dagars minisemester kan man säga.

Något bad blev det inte. Inte ens någon middag på bryggan. Det satte vädret stopp för. Men avkoppling och miljöombyte var målet, och det fick vi! Dessutom hann vi både träffa två av mina kusiners mamma för första gången på ca 15 år och ta en fika tillsammans med en tjej jag läste till förskollärare ihop med och som bor i Uddevalla (vi har setts varje sommar sedan dess).

Snillen spekulerar, lillfis spanar, drink på bryggan resp. äkta make i gönskan på kolonilott.

Förrutom fika med min skolkamrat bjöds det
på gosande med ursöta kaniner.

Lite Med Andra Ord är ett måste varje kväll!

Ett miniframsteg får man väl kalla det faktum att jag kunde gå nästan obehindrat när jag handlade i kväll, både "normalt" utan att stötta mig på hyllor och annat och "normalfort". Det var ganska länge sedan det... Och detta trots att jag alltså varit bortrest och begett mig utanför de vanliga ramarna. Jag var inte direkt så fysiskt aktiv under minisemestern men det var mycket intryck och en annan dygnsrytm än vanligt (det går t ex inte att lägga sig och sova sådär när som helst när man semestrar ihop med andra). Jag ska försöka att inte dra alltför stora växlar på det faktum att jag (än så länge i a f) inte kraschat (behövde dock 24 h i sängen innan jag orkade göra nåt alls), ska försöka att inte inbilla mig att jag plötsligt är frisk, men tänker glädjas åt det sådär lagom. 

När vi kom hem igår förresten så hade vårt körsbärsträd fått fnatt, en herrans massa bär hade mognat de senaste dagarna och det finns inte en chans att vi kan äta alla dem utan att behöva bo på toaletten i ett par dygn se'n. Så jag har bjudit hit vänner att plocka och uppmanat maken att ta med sig till jobbet, men också använt en del till att göra körsbärslikör på. Ja jag tänkte försöka i alla fall. Inte från grunden, jag orkar inte vänta på jäsningen ;-), utan baserat på färdig sprit som kryddas med bären, filtreras efter 3 dygn och sen blandas med bl a vatten och sockerlag. Så om ett par dygn visar det sig hur bra jag lyckats... Eller hur dåligt... Spänningen är oliiiiiidlig!

Kära läsare som är på Internet, förlåt mig ty jag har syndat.

Att inte uppdatera bloggen på nästan fyra veckor är verkligen inte OK mot er som av någon anledning fortfarande läser den. Men till mitt försvar: många dagar har jag varit ganska upptagen, och de flesta av de andra dagarna har jag haft svårt att ö h t komma upp ur sängen. Så, spöstraffet kan jag väl slippa undan åtminstone?

Vad har hänt sedan senast då? Tja, systerdotter d.y. har konfirmerats bl a, en lördag för några veckor sedan som började svinkall (vi höll på att frysa häckarna av oss i väntan på att få gå in i kyrkan) men sedan utvecklades till en solig och varm dag. Jag har lyckats bygga upp en viss solbränna. Min läkare har fått läxa av mig, att läsa in sig på en sjukdom han i likhet med många andra läkare har dålig eller ingen koll på. Han har också testat en del av triggerpunkterna när det gäller värken och där kan man säga att han var mitt i prick, jäklar vad mycket ont det utlöste.

Och så har jag fyllt år minsann, i tisdags. Yepp, 24 igen såklart! Maken var dock knappt hemma den dagen så jag firades av honom och sonen kvällen innan med blommor och present, och så var jag och maken och såg på fotbollslandskampen mellan Sverige och Slovenien. Lite ovant att gå på fotboll med någon annan än farsan ;-) men det gick fint det med!

På lördagen innan var familjen hembjudna på lite käk i all enkelhet och då blev det grillbuffé med hamburgare, korv och diverse tillbehör. Gott!

Låt se... What else? Jo! Det var sommarfest med kollegorna i fredags, trevligt som vanligt med god mat, lekar (en del hade jag begränsad möjlighet att delta i men det var kul att titta på ;-) ) och en massa skratt. Jag och den kollega jag åkte med avvek först, så jag vågar inte sia om hur kvällen sedan slutade. Jag får väl ta mig till jobbet snart för lite skvaller :-D

När livet går på tomgång...

... i stället för att köra på i hundra knyck så är det såklart trist och nedslående om detta inte är något självvalt. Men samtidigt så kan man upptäcka, uppmärksamma och uppskatta saker man annars kanske missar i farten.

Som att lägga märke till att en gul gräsmatta kan se grönare ut genom ett fönster. Jag vet inte om det har att göra med att våra fönster är jäkligt smutsiga, eller om det är "gräset är alltid grönare på andra sidan" som spökar, men så är det här. "Åh vad härligt med en grön mjuk gräsmatta att gå på" tänker jag när jag som igår tvingas spendera nästan hela dagen inomhus, men så kommer jag ut och den är både gul och stickig ;-)

Eller hur lika plommonträdets respektive körsbärsträdets blommor är. Samma färg, samma storlek, samma antal blomblad, samma form, i princip likadana "spröt"... Största skillnaden verkar vara att plommonträdets har en tydligare mörk "mittenprick".

Kan ni se på ett foto vilka som är vilka?

Och så påpekade någon att äppelblommorna också ser likadana ut, och då jag tog en kik på våra visade det sig att det på två dygn gått ifrån att vara enbart gröna knoppar till att synas små rosaröda blomblad på väg ut här och där. 

Man kanske t o m blir lite nördig och för mental statistik över hur solens läge förändras över tiden genom att jämföra skuggorna den ger. Kanske...

Idag går livet defintitivt inte i hundra knyck, men inte på tomgång heller, det går i alla fall lite framåt som på dragläge i ettans växel eller något... Det ska användas åt att bl a baka med sonen, en del av förberedelserna för hans bedömning i Hem- och konsumentkunskap. Jag ska vara få liiiiite mer drag på motorn först.

Trädgårdsdagar...

... har det varit här hemma. Jag antar att jag inte direkt är ensam om det, när solen visar sig och temperaturen stiger närmare femton plus blir folk som galna. Jag har inte blivit galen, inte mer än vanligt i alla fall, jag råkade bara ha en ledig make hemma som kunde bistå med en del av de tyngre fysiska inslagen.

Två av tre så-lådor är nu i ordning. Den tredje, den med jordgubbsplantor i, den talar vi tyst om för närvarande tycker jag. Men i alla fall, det ser inte mycket ut för världen än men så småningom ska det bli lite käk här. Potatis och salladslök i lådan till höger, och morötter, dill, sallad och sockerärtor i den vänstra. Där finns redan persilja som såddes ny förra året samt lite förstadium till gräslök som köpts på färdiga plantor eftersom vår egen börjat bli gammal och trist och helt sonika grävdes bort. Av mig. Hårt och skoningslöst!

Vid den trista södergavelväggen har en nyinköpt Flammentanz fått sin plats. Den påstås vara nästan omöjlig att misslyckas med, och jag kämpar mitt hårdaste för att inte ta det som en utmaning.... I ena mellanrummet mellan så-lådorna har vi satt en ny vinbärsbuske. Det stod en sådan där för ett gäng år sedan också, men någon råkade köra över den med gräsklipparen. Och denna någon är INTE jag! Det vill jag absolut föra till protokollet. Tomater brukar vi driva upp från frön men ingen av oss pallade det i år, så det blev några små plantor där också. Lite fusk sådär, det är OK.

Ett annat spännande projekt är den konstgjorda andningen av den gamla klena ros med ännu klenare rot som fick flytta på sig till förmån för flammentanzen. Vi gav den ny lite mindre framträdande placering, ny jord och en ocean av vatten, Vi får väl se vart det bär.

Nere vid hammocken har det också blivit lite trevligare. Dels en kruka med årets pelargon och dels en med ett experiment kan man säga. I påskas hade vi inget påskris inne utan satte i stället några kvistar i en kruka ute och klädde lite tjusigt. En del av de kvistarna har nu fått knoppar som snart vill slå ut. Nu planterade jag några vita blommor i krukan mellan kvistarna... det ska bli intressant att se hur det ser ut när knopparna brustit.

Låt se, vad mer...? Jo jag har sått chili och timjan. Det får gro i tryggt förvar innanför sovrumsfönstret innan plantorna sätts i krukor ute. Om det blir några vill säga....

Min dag avslutades med en promenad som var lång i tid räknat men inte lång när det gäller sträckan. Den var med andra ord långsam. Ja ni hänger med va? Bra, för det var knappt mina ben gjorde det. De har varit, trots att jag fått gjort en del, totalt stumma och svaga. Som om jag fått påminna kroppen för varje steg för att benen ö h t ska flytta på sig.

Fast ju långsammare man går desto mer hinner man njuta av vår fina natur!

Nu så... Godnatt!!

Kristi Flygare-EFIT.

Igår var det Kristi Himmelfärdsdag, och var det härifrån han for så fick han en solig och varm resa. Det var också EFIT-dag. Ja alltså Ett Foto I Timmen. Detta anammade jag.

Jag vaknade egentligen vid 9 när grabbarna i familjen åkte hemifrån,
men stiga upp var inget alternativ. Jag slumrade till igen och vaknade senare av denna synen.

När jag väl tagit min sega ömmande kropp och stigit upp kikade jag ut och
beslöt att försöka få lite sol på min bleka kropp. Jag gillar inte sol och värme, men
jag älskar solbränna. Lite knixigt det där!

Men först lite mat i magen, och ignoreramde av att diskmaskinen
behövde tömmas och fyllas på igen. Men förpackningarna fick jag faktiskt
ut i soptunnan.

Därefter gav jag solen en chans. Hur det gick? Jo jag pallade sitta där
ungefär 2 x 15 minuter. Inte mer. Skitjobbigt ju!

Tistlar i gräsmattan är ett jäkla skit,så trots att kroppen egentligen inte
ville så beslöt jag att ta itu med dem. De flesta av maskrosorna drogs också upp.
Och under denna tiden blev jag rejält röd på ryggen... för övrigt.

När maken och sonen kommit hem blev det lite mellanmål. För mig
och maken i alla fall, sonen dök in på sitt rum för att jobba med sitt lego.

Sen blev det hög tid för vila. Det var faktiskt svalt och skönt
i sovrummet.

Stiga upp? Njäe... Inte än.

Men i god tid före matdags väckte jag min
krassliga kropp och placerade den vid middagsbordet i stället :D
Idag blev det kebabspett för grabbarna och quornspett för mig, till det
sallad med bl a avocado samt vitlökssås. 

"Nu är det sommar, då ska vi spela kubb" tyckte sonen. Sagt och gjort!
Efter en ganska ringrostig omgång stod de som segrare mot mig.

Hammocken i kvällssol med ett glas vin - det är grejer det.

Men det är ju inte sommar än och kvällarna blir snabbt kyliga,
så det bar in i värmen och lite levande ljus.

TVn i TV-rummet dog, så jag fick flytta in i sovrummet.
Här stannade jag resten av kvällen. Ja förrutom
vid toalettbesök och sånt, nån måtta får det väl vara?!

Typiskt fruntimmer...

... skulle nog en del säga, men jag tillhör de där typerna som har massor av kläder men inget att ha på mig.

Nu har jag inte lika stora massor längre, för jag har rensat. "Nu igen?" tänker ni.
Befogad tanke. Men nu har jag rensat HÅRT och skoningslöst. Allt som inte är rimligt att förvänta sig att jag kommer att få plats i igen inom överskådlig tid, och allt som egentligen inte gillar rakt av hur rätt de är/vore i storleken, skänks bort.

Men jag begriper inte... Var sjutton fick allt det där plats innan? Jag tycker att sänglådorna där "fel storlek och fel säsong"-kläderna har sin plats är lika fulla ännu. Skumt...

 
Nå't annat som är skumt är vädret. För mindre än en vecka sedan satt folk (d v s inte jag) ute i bikini och solade, i natt och tidigt i morse såg det ut såhär:

Det KAN vara Peters fel, för härom dagen bytte han däck på ena bilen.Jodå, det stämmer att jag gillar snö, och visst var det vackert. Men det känns onekligen konstigt att få nästan en decimeter snö nu när vi knappt haft nån på hela vintern.Men såklart, snön försvann lika fort som den kom.

Det kändes också lite haltande att käka vattenmelon samtidigt som stora flingor signade ner utanför fönstret. Men gott! 

Vad ska man tro på tro på tro på när...

... tro på när det är såhär?

Jo. Jag kan ha kronisk sjukdom A. Jag kan även ha ha kronisk sjukdom B. Jag kan möjligen ha både kronisk sjukdom A och B. Och så finns det en möjlighet att jag inte har någon av dem. Många symtom finns vid båda sjukdomarna, en av skillnaderna är att det som vid sjukdom A är hönan är vid sjukdom B ägget och så tvärtom. Kan man säga. Klart som korvspad, inte sant? Kanon, ni är på hugget.

Problemet? Tja till att börja med är jag så funtad att jag vill veta. Jag vill ha svart på vitt vad det är som är tokigt för att kunna acceptera och gå vidare, men båda sjukdomarna tar ofta lång tid att utreda och ett stort antal personer får troligen ö h t aldrig korrekt diagnos (jag står remitterad i kö till specialistmottagning men lär inte komma dit förrän tidigast efter sommaren).

Men kruxet är också, och framför allt, att de långsiktiga effekterna av fysisk och mental ansträngning och utmattning är olika om man har sjukdom A jämfört med B. Det som med tålamod och envishet kan skapa långsiktig förbättring vid sjukdom A löper stor risk att skapa kraftig långvarig försämring vid sjukdom B. Så valet jag nu står inför är detta: utgå från "better safe than sorry"-principen, inte våga testa gränserna vidare och därmed riskera att gå miste om chans till förbättring... eller ta minsta chans till framsteg, utmana och testa gränserna och därmed riskera kraftig och livslång försämring?

Fortsatta utredningar kommer att kräva en hel del jobb från min sida och eftersom vi ännu inte vet om jag har sjukdom A, B, båda eller kanske ingen så vet vi alltså inte heller vilka följder en sådan ansträngning kan få. Just nu har jag ca 4 veckor på mig att fundera över hur jag vill gå vidare, hur mycket kraft som känns rimligt att lägga på diverse undersökningar och tester. Det är ett val som är mitt att ta, och inte läkarens. Jag förstår att det måste vara så, även om det ibland hade varit skönt att bara lägga allt i någon annans händer.

Jaja, livet är inte bara elände. Långt ifrån. Vi har t ex köpt en hammock, bara en så'n sak! Vid mormor och morfars sommarhus fanns det en hammock när vi var barn och periodvis slogs vi kusiner om vem som skulle sitta i den. Sedan jag blev vuxen (tja, hyfsat då) har jag alltid velat ha en egen men det har av olika anledningar inte blivit av. För ett gäng år sedan letade vi mer aktivt men hittade, i prisklasser plånboken tålde, bara i metall och det vill vi inte ha. Trä ska de va! Och så var vi inte riktigt på det klara med placeringen heller. Sen föll det lite i glömska tills jag blev påminnd av en trädgårdsdiskussion på nätet. Klart jag ska ha en hammock! Och givetvis ska den stå i den delen av trädgården där det är kvällssol... Efter lite letande så hittade jag rätt, och nu är vi innehavare av en vit hammock i trä. Den är inte monterad än, och platsen där den ska stå är inte iordninggjord än, så jag kan inte visa foto än. Men snart, förhoppningsvis.

Och på tal om framöver, här har vi några som planerar för framtiden!

Tisdag 12 april.

Det dygnet har nyss avslutats. Det dygnet var det EFIT-dags. Det dygnet lyckades jag faktiskt ta ett foto varje timme. Storartat! Om jag får säga det själv (och det får jag eftersom detta är min blogg. Smidigt.).

Så här kommer Ett Foto I Timmen tisdag 12 april 2016.

Jag vaknade egentligen kvart över sju då sonen smällde igen ytterdörren efter sig och stack till skolan (typ 20 minuter för tidigt, knäppot). Men jag orkade baske mig inte stiga upp då utan låg kvar nån timme ytterligare och slumrade till då och då. Pigg och fräsch! Not...

Till slut orkade jag upp, skvätte vatten i ansiktet och satte på mig fejset för
att se lite levande ut.

Lite Ruzzle varje dag gör hjärnan glad! Fast just
denna gång förlorade jag :-(

Vid ett hade jag en date med sopkärlen. Livet är bra glamouröst ibland!

En timme senare kom den gula lilla bilen och lade diverse meddelanden
från diverse avsändare i vår låda. Idag var det bara maken som fick nåt dock.

Årets andra mjukglass blev det sedan! Inte lika god som den jag åt för en och en halv vecka sedan men alltså den gick ju att äta
och jag mådde inte dåligt eller så...

Klockan 16 var jag på Maxi. Och jag tog faktiskt en bild! Men nu när jag skulle överföra den från luren till datorn råkade jag 

radera den. Ooops!

På väg hem plockade jag ut en Bergman. En tvåhundring alltså.
Det kan vara bra att ha lite kontanter på sig.

Om man inte gråter över spilld mjölk men däremot trampar i den
får man byta strumpor, och tvingas se sina fula fötter.

Klockan sju var det dags att sätta sig i bilen igen. På väg mot
bowlinghallen kastade jag lite kartonger på återvinningscentralen.
Jag lovar! Bilen stod i princip still när jag tog bilden och jag var inte ute på själva vägen. Faktiskt!

Stilstudie av maken. Bowling är en mycket graciös sport!
Eller okej, det beror väl på vad man jämför med.

På väg hem gav jag Sune lite 95-oktanigt att dricka.

Hemnetknarkande. Sett det förrut?

Dags att tvätta av ansiktet igen och smörja in med kräm som ska
vara anti åldrande. F*n tro't.

Vid midnatt gjorde jag något oförlåtligt enligt
svennebananmoralen: drack vin ensam, mitt i veckan. Aj aj.

Och nu är klockan 01 och det är dags att sova. Ses en annan dag!

Man ska ha realistiska förväntningar.

Jag lyckades EFIT:a på rätt dag förra gången, då var det väl för mycket begärt att jag skulle 

pricka in senaste dagen i lördags också. Då hade jag för den delen inte kunnat ta foto alla 

timmar för jag löste mysterier minsann! Eller ett åtminstone. Eller vi löste det nästan i alla fall. 

Hade vi bara haft liiiite tid till så... eller haft liiite bättre luktsinne :-D 

Jag pratar om ett besök på Sherlocked i Malmö, där man inlåsta i ett rum har 60 minuter på 

sig att lösa ett mysterium för att på så sätt kunna ta sig ut ur rummet igen. Ett av våra tre lag 

klarade att ta sig ut ur sitt rum... jag antar att det rummet måste ha varit det lättaste :-D Mitt 

fina lag lekte detektiver och grävde i fallet kring Jack The Ripper.

Efter mysterielösandet återvände vi till Trelleholla för en eftermiddag/kväll med knytis och 

snack om det mesta i livet. En härlig lördag med härliga människor!

Fredagen gick inte heller av för hackor. Jag plockade fram energi jag egentligen inte hade 

och startade den med en promenad med mamma och pappa. Fortsatte efter lite vila till Malmö 

där jag först köpte välbehövliga skor och sedan hade date med maken. Daten bestod av mjukglassätande, inhandling av helgens färska blommor och sen ett besök på Systembolaget. 

Vi är några hejare på romantik!

Idag har min hälsa inte varit snäll mot mig så när sonen behövde ta en tripp till sjukhuset med 

en skadad tumme gav jag mitt kontrollbehov på nöten och lät maken sköta den biten själv. Jag 

hängde i stället som planerat på pappa för att kolla på Superettan-fotboll. Nån superfotboll 

blev det inte direkt, men en poäng åtminstone.