För er som ogillar höjder...

... och lätt får svindel rekommenderar jag INTE rad 26 sektion O på Ullevi, ja inte de få raderna ovanför heller. Om ni inte vill byta konsert- eller idrottsupplevelsen mot en terapisession då. Givetvis valde jag inte de platserna medvetet när jag bokade biljetterna utan vågade inte chansa på annat än "bästa tillgängliga plats" för att vara säker på att ö h t få några. Och så blev det som det blev. Vi var två i sällskapet som älskar höjder ungefär lika lite om man säger så, och vi satt INTE intill varandra. det hade väl blivit lite too much. Efter hand som mörkret föll och man vant sig lite gick det dock att slappna av någorlunda. Metallica skulle bara veta vad vi står ut med för att se dem!

Ungefär där pilen pekar satt vi.

Hur var konserten då? Tja om jag säger såhär: Vi fans ställer, fullt rimligt, väldigt höga krav på Metallica och vad se levererar. En "bra" spelning gör många besvikna eftersom vi förväntar oss mer än bara bra hela tiden. Och jag blev inte besviken kan jag säga. Allt var inte top notch, t ex var ljudet i början svajande och grejen med att ha fanclubmedlemmar bakom bandet på scen är jag inte så förtjust i då de dels syntes för mycket och dels var rätt tama och mest stod och filmade typ. Men musikaliskt har jag inte nåt att klaga på, inte på stämningen heller i den hittills största metal-publiken i Norden. Metallica är unika i både sound och låtuppbyggnad och jag ser dem som det bästa live-bandet inom mitt musikaliska område så att säga. Lägg till en James Hethfield som nog aldrig haft bättre röst än nu så kan det bara bli fantastiskt.



3 av oss 4 i sällskapet kan placeras i facket "musiknördar" och efter giget och även på vägen hem dagen efter satt vi och analyserade och hade oss och grunnade på viktiga frågor som "hur fasen kommer man på såna där riff?" och "hur fulla var de när de kom på att Marianne Faithful skulle oja sig och nanana-gnola i allsångsstråket i The Memory Remains?" Vi får nog aldrig svar på våra frågor dock...

Men annars, har jag överlevt att börja jobba igen? Det sanna ärliga svaret är väl: nätt och jämnt. Inte p g a jobbet i sig utan allt annat. Det är knappt lönt att försöka förklara egentligen, dels för att jag inte ens kan försöka göra det utan att lämna ut för mycket om Simon och offra hans integritet och dels för att få som inte själva tampas med allt kring barn med särskilda behov och utredningar och ständiga kamper för att ge barnet de bästa förutsättningarna i t ex skolan nog kan förstå ändå. Men, det tar på själen, det tar på orken, det tar på hjärtat. Typ så. Men nåt annat alternativ än att kämpa vidare finns ju inte.

En del kuligheter har det i alla fall varit den senaste månaden, inte bara Metallica-giget. I fredags fick skrattmusklerna sig en rejäl omgång då vår kära sagopedagog-utbildare Maria Rossövik dök upp som gubben ur lådan på studiedagen på jobbet. Det blev en drygt halv dag ute i naturen med sinnesövningar och lekar av olika slag, däribland nästan-blind-fotboll och en fyll-på-lite-var-saga som blev till en teater. Helt underbart. Många skratt blev det också på kvällens After Work och middag.

Förra helgen var det traditionsenlig kräftskiva hos några vänner och det var lika trevligt som vanligt. Av någon anledning kommer under-bältet-skämten nästan omedelbart vid dessa kräftskivor... Sådana skämt som brukar kräva några timmar på sig för att våga sig fram.

Ja, de fula minerna dök också upp fort på kräftskivan.

Och helgen före det invigde en god vän sin nya uteplats och vi fick vara med om det :-) följt av minigolf och grillat med andra härliga vänner här hemma dagen därpå, hastigt och lustigt ihopdraget eftersom sonen i familjen några av oss egentligen skulle till blivit sjuk.

Kort sagt har vi väl försökt att om helgerna glömma bort att semestern är slut. Försöka duger!

Det är nog en himla tur...

...  att semestern snart är slut så jag inte hinner bli helt förbytt. Den senaste veckan har jag bakat scones på morgonen två dagar, bakat vetebaguetter en gång, gjort egen blåbärsmarmelad, gjort hemmakokt jorgubbs- och blåbärssylt och gjort en laddning tomatchutney och nu även en sats fröknäcke. Jag börjar nästan bli rädd för mig själv, eller den där främmande människan jag är på väg att bli. Så, tur alltså att detta är sista semesterdagen ;-) så jag kan bli mig själv igen.

Det där med sylt och grejer höll jag på med innan jag fick barn, sedan lade jag av med det igen. Men det är rätt kul... Vi äter dock inte så mycket av det själva men det kan alltid fungera som presenter vid någon av sommarens och sensommarens alla fester och middagar och grejer. Saft är jag sugen på att göra också av rabarber och jordgubbar men snålheten i mig har hittills hindrat mig från att köpa en såndär silgrej med ställning, och jag minns från tidigare år att försök med alternativa lösningar blev rätt meckigt ;-) Vi får väl se om plånboken släpper till nästa gång vi handlar. Nåväl.

Tomatchutney är hur gott som helst både till ostbrickan eller till grillmiddagen, eller kanske på en bit bröd som aptitretare. Såhär gör du "min" variant:

Ta ½ kg tomater, skär ett kryss genom skalet, sänk ner dem i kokande vatten i ca 

10 sekunder och lägg dem sedan i iskallt sådant. Efter en kort stund kan ni dra av skalen. 

Hacka sedan tomaterna ganska 

grovt. Hacka även en gul lök medelgrovt. Skålla 50 g mandel och hacka den fint. 

Lägg alla ovanstående ingredienser i en kastrull. Tillsätt en nypa salt, ½ dl råsocker, 

1 dl vitvinsvinäger samt en nypa chiliflakes eller ½ tsk finhackad färsk chili. Koka upp 

och låt småputtra tills chutneyn tjocknat, ca en timme kanske. 

Smaka ev. av med mer socker. Häll upp på rena burkar och tillslut. 

Förvara svalt.

Satsen kan dubbleras eller tripplas utan problem, och vid stora mängder som gärna 

får hålla lite längre kan ni tillsätta konserveringsmedel (t ex Atamon) 

efter kokningen avstannat.

Man kan om man vill ha i mer chili för lite mer sting, eller byta chilin mot finhackad 

paprika om man vill ha en mild chutney. Man kan också t ex prova med lite färsk 

riven ingefära. 

Blåbärsmarmeladen fick jag recept på av en väninna och där användes färdigblandat syltsocker. Smaken blev det absolut inget fel på, tvärtom. Jag ska dock testa en gång till med sötning, konservering och "gelering" var för sig eftersom jag ville ha den fastare utan att få den sötare, plus att jag tänkte söta med Stevia. Så jag återkommer med eventuellt recept när jag gjort nästa omgång.

Sylten dock, den kan ni få recept på:

Ta ca 200 g jordgubbar och 100 g blåbär direkt ur frysen och lägg i en kastrull. 

Tillsätt saften från ca 1/3 citron och ½ dl Stevia i ströform (eller vanligt socker för den som vill). 

Låt bären först halvtina på svag värme, koka sedan upp och sedan puttra friskt i några minuter. 

Mosa ev. jordgubbarna med en gaffel. Tag av från värmen och rör ner 1/3 flaska (60 ml) 

fruktpektin och ½ tsk Atamon konserveringsmedel. Rör sakta i ca 5 minuter. 

Smaka av och tillsätt ev. mer Stevia (socker). Häll upp på väl rengjorda burkar 

(ev. sköljda med en blandning av 1 stk Atamon per dl vatten), förslut och förvara svalt. 

Det kan ta några dagar innan sylten fått sin fulla tjocklek. Är den då ännu för lös kan 

man koka upp sylten igen och sedan tillsätta ytterligare pektin.

Gårdagens strandmat: pannkakor med hemkokt sylt

Fröknäcket fuskade jag med :-) Jag tog Risentas färdiga frömix och följde instruktionerna bara. Man blandar enkelt fröblandningen med kokande vatten och lite olja, låter det stå och dra i 10 minuter, plattar ut på bakplåtsapper, tillsätter ev. smaksättning/kryddning och kör i ugnen på 175 grader i ca 40 minuter. Jag valde att strö rikligt med flingsalt över och det var ett lyckokast. Från en ganska unket luktande sörja till gott krispigt knäcke på trekvart är inte helt fel. Nu ska bara krispigheten bevaras också. På något sätt.

från mathem.com

Nej nu är det slutreceptbloggat för denna gången. Jag ska ge mig ut i solen för en sista liten påfyllning av solbränna innan det är dags för allvaret igen. På återseende! Återläsande? Eller något sådant...

Och nu blir det matblogg!

Ja ja jag FÖRSTÅR  om ni har svårt att lita på mig med tanke på föregående inlägg men försök ge mig en andra chans när jag nu vill ge tips om det godaste vitlöksbrödet ever!

Det florerar en variant av detta bröd på Internet just nu och jag tar på inget sätt åt mig äran eller så, men det är så jäkla gott och min portionsvariant måste bara testas!

Såhär: köp franskbrödliknande bullar fast utan frön, en per skalle. Skär djupa snitt, men inte helt igenom, på snedden av bullen och sen  på andra hållet så ett rutmönster bildas. Sen ta ca 2 teskedar rumsvarmt smör per bulle och blanda med pressad vitlök, flingsalt, nymalen peppar och hackad persilja. Tryck ner blandningen i brödet. Gör likadant med någon msk riven mozarellaost och svep in bullen i alluminiumfolie. In i ugnen på 175 grader i ca 10 minuter, därefter öppna folien och kör ytterligare 5 minuter, Klart! Jag serverade som förrätt ihop men tomat- och löksalsa. 

Jo det blev en trerätters igår. Varmrätten bestod av karrékotlett resp. sojafile´, blandad sallad, rödvinssås och räfflad potatis av sonens första skörd för året. Finfint! Till dessert blev det en klassiker: grillad chokladfylld banan! Och en klick vamiljglass, so 00'ies...

Alltså på min tid, när jag var ung på riktigt, grillade vi bananerna direkt i glöden när vi grillat vår grillkorv och vårt pinnbröd ute i skogen. Och så hade en del av oss geléhallon i också, som smälte härligt och kladdigt. Men, geléhallon innehåller vanligen gelatin vilket jag inte äter så det fick bli några röda och lila "godisbär" i stället. Och de smälte då inte...eftersom det inte var gelatin i dem. Men, bananerna blev goda ändå! Och nostalgiska. Eller jag var nostalgisk, bananerna var ganska ... döda...

Ära vare Gud i höjden.

Detta har jag gjort i slöjden.

Tanken var att det skulle städas i sovrum och tas omhand semesterpackningen och sådant idag. Eller egentligen, tanken var att det skulle gjorts igår men det blev inte så mycket med det nej. Så nytt försök idag var det tänkt. Och visst städar jag! Nej inte just nu (ni vill inte veta vad jag gör under tiden jag skriver detta) men, ni hajar. Fast det är inte resväskor och sovrum jag städar utan köksskåpen. Överskåpen ovanför kyl, frys och städskåp samt skåpet ovanför kaffekokaren. Att det är en väldans röra i dem skyller jag helt på att vårt kök saknar riktigt skafferi, då blir det sådär utan min/vår förskyllan. 

Nu har de skåpen i alla fall tömts och innehållet gåtts igenom och delvis rensats ut. Och det kan konstateras att vi behöver inte köpa sugrör på de närmsta tio åren ungefär, inte knäck- och bakformar heller, och att julen i år är räddad av en oöppnad pepparkakshusbyggsats jag glömt att jag köpt.

Jag hittade också ett fat som borde vara värt en förmögenhet. För det är jag som har gjort det! I slöjden på gissningsvis mellanstadiet. Mycket mycket välgjort, det syns att jag var perfektionist redan då :D Eller inte... Men OK, sitt sentimentala värde har det i alla fall så det får stanna kvar i huset. 

På tal om städning så borde jag bli bättre på sätt sätta etiketter på burkar och sånt. Jag tyckte idag att mandelmjölet såg ovanligt grovmalet ut och att mandelmjölsplättarna jag skulle testa för första gången smakade konstigare än förväntat. Vilket sedan fick sin förklaring: det var inte mandelmjöl utan skorpmjöl!!

Jag fick en god pannkaksbrunch ändå eftersom jag snabbt svängde ihop en beprövad variant av bara mjölk, ägg och fiberhusk och de blev goda som vanligt. Men nån annan dag ska jag prova de andra igen. MED mandelmjöl.

Bry er inte ;)

Bara för att kunna visa ett foto på annat forum...

Det är inte riktigt OK känner jag...

.... att semesterfirandet går ut över mitt bloggande. Men jag har ingen bra lösning på problemet för närvarande, Kanske till nästa år?

Jag har i alla fall nu haft semester i 2½ vecka. 1½ vecka återstår. Mindre än hälften. Hilfe!! Fast, vi har hunnit uppleva en hel del under denna tiden ändå, första veckan bara jag och Simon och därefter alla tre (minus i onsdags då maken jobbade). Jag hann t ex tvingas gå till tandläkaren. Akut. Till fel tandläkare eftersom min har semester, jag fick gå till hennes kollega i stället. Ni som känner mig vet vad jag tycker om tandläkare; att de måste vara födda sadister och egentligen inte borde få lön eftersom deras plågande ger dem sådan njutning. Ungefär. Jag var i alla fall så illa tvungen då en stor bit av en framtand gått av, och hade med mig Sandra och gudsonen Melvin som moraliskt stöd. Och tack vare dem, samt en tandläkare som är ovanligt mjuk för att vara sadist, så överlevde jag. Sen att sköterskan trodde jag var Melvins mormor/farmor (trots att Sandra var med och väl knappast ser ut att kunna vara min dotter men ganska uppenbart var Melvins mamma) fick jag liksom stå ut med ;-) 

När Peter till slut sedan gick på semester så åkte vi iväg en vecka. Första delstoppet var Bohuslän och västkusten, andra var Törebodatrakten kan man säga. Och lite av det vi var med om under den veckan var:

bergsklättring

båt-åkning

loppis-shopping

broöppning över Göta Kanal

blåbärsplockning

umgänge med vänner och familj

kvällspromenad

fotbad

matning av höns

klappning av katter och hundar

sällskapsspelande

bilåkning genom evighetslång skog

mördarsnigelspaning

undersökande av mystiskt föremål i havet

vandring i Arns fotspår

elektricitetsfelsökning

flugjakt

och en hel del till...

och mycket gott att äta och dricka...

Det är nu jag saknar en hemsida litegrann. Jag har byggt upp grunderna till en sådan flera gånger men inte haft ork och tid att fortsätta men en fördel där är fotoalbumen. Här nöjer jag mig med att lägga ut några collage denna gången. Mest för att skona er faktiskt :-D

Västkusten 1

Västkusten mat & dryck i urval ;)

Västkusten 2

Törebodatrakten 

Törebodatraktens mat & dryck i urval ;) 

 Vi kom hem igen i tisdags. Nu är det lördag. Är väskorna upp-packade? Nej! Jo, Simons är. Det gjorde han idag. Men alla andra? Förrutom matvarorna? Näpp! Det är ju så trååååååkigt. Men nu har vädrets makter sagt åt oss att hålla oss inne och fixa till saker och ting så det får vi väl göra. Snart. Om en stund. Jag ska bara...

Sovmorgon...

.... skrev jag om i förra inlägget. Nu hoppas jag att Simon lärt sig vad det betyder, för jag har 2 arbetsdagar kvar innan semestern och båda de dagarna börjar jag sent. Strax före lunch. Därför tänkte jag på kvällarna före låtsas som att jag redan har semester och t ex äta sen middag, avnjuta nåt gott vin och sitta ute halva nätterna.

Gott om sömn är det ont om för närvarande. Det har ju vart rejält varmt i en veckas tid ungefär, lite knappt, och klibbiga heta nätter sover jag inte gott (finns det ö h t nån som gör det?). Framåt morgontimmarna brukar det vara hyfsat okej, men då kommer de: Skatorna! Alltså inte bitchiga tjejer, utan fjäderfäna. Så fort det börjar ljusna sätter de igång utanför sovrummet, jag tror de tjuvlyssnar så att de vet att jag somnat innan de börjar. De steppar på plasttaket på altanen, antagligen med högklackat eller militärkängor eller möjligen spikskor på fötterna. De hoppar rundor på trädäcket, så mycket i otakt som bara är möjligt. De skriker som om de vore med i en dålig skräckfilm från nittonhundrafrösihjäl. Och de tjattrar som ett gäng 17-åringar på fredagseftermiddagen som misstagit gymet för ett förfest-ställe. För att ö h t få minsta promilles chans att somna om måste jag stänga sovrumsdörren, och då blir det sådär olidligt varmt igen.

En fläkt vore kanske bra? tänker ni. Och ja, absolut. Vi har en. Men den är inte tyst inte... Förvisso är dess ljud sjutton resor mindre hemskt än pippifåglarnas, men ändå: Förbjud skator före klockan nio åtminstone! Eller de kan väl få finnas till om de hemskt gärna vill, jag är inte den som är den, men absolut inte höras.

Nu sitter jag ute under taket och njuter av att det bara är runt 20 grader, mulet och friska vind. Det verkar som att det kommer lite mer regn också. Åskan som var i natt räcker och blir över för resten av säsongen tack, men lite mer vätska uppifrån är helt okej.  NU skulle jag nog kunna sova om jag lade mig ner här i utemöbelsoffan, men det verkar som att familjen vill umgås lite med mig. Krävande typer...

Sorry Povel.

Jag lyder inte din uppmaning att ta av mig skorna. Jo inomhus möjligen och när jag badar, men det är aldeles för många tistlar och små glasbitar och vassa stenar och spottloskor och annat otrevligt som har en förmåga att hamna just under mina fötter för att jag ska lockas av att springa barfota.

Och på tal om skor, när jag fyllde år fick jag lite pengar som nu kommit till användning. De fick bli grundplåten till två par nya jympadojjor. Mycket mycket välbehövligt. Ett par till "vardags" och ett par att gå längre rundor och jogga (hahaha!) i. Resten stod en del av skatteåterbäringen för. Staten, mina fötter tackar er för att ni sparat lite kosing åt mig! 

Vardagsskorna invigdes i söndags när vi spelade årets första runda minigolf. Och på direkten ställde det faktum att "alla" gympaskor är i skarpa grälla färger till det. Jag kunde bara inte ha knallrosa dojjor till de röda ursköna favvobyxorna. Så det fick bli motvilligt klädbyte. Som tröst fick jag bli 2:a av fem spelare. Tjohoo, inte sist! 

Och igår stod jag inte ut med det låga stegtalet på mitt aktivitetsarmband efter en slöööö semesterdag, så jag snörade på mig de nya gå- och jogga(hahahahohihihi)skorna för att ta en liten testrunda. Den lilla testrundan råkade bli nästan 7 1/2 km lång och precis under tio tusen steg. I nya skor alltså. Men än så länge såhär dagen efter protesterar inte mina fötter mer än jag kan stå ut med, de är bara lite allmänt ömma. Fråga mig igen ikväll :-P

Ögonen är tröttare än fötterna. Det finns två syndabockar till det. Dels Simon som inte begripit det här med sovmorgon när man är ledig, och när jag väl vaknat av att han sagt gomorron eller stängt luckan till mikrovågsugnen obeskrivligt högljutt har jag jättesvårt att somna om hur självgående och tyst han än är. Och dels allerimöget rent ut sagt. Naturen må vara vacker och fascinerande men långt ifrån alltid snäll. 

Nej nu ska jag på mina småömma fötter traska in på Blomsterhuset och se om de har några tomatplantor åt oss. Våra egna dog en utdragen och troligen plågsam död efter att i späd ålder ha åkt i backen p g a en överenergisk son. Nu hoppas jag få adoptera några mer mogna och stabila exemplar men tror att risken är stor att jag är för sent ute. Wish me luck! 

Johanssons testkök rapporterar.

Dagens produkt: ProteinToast från va'gott.

Näringsinnehåll (per skiva): 90 kcal. 3,9 g fett (varav 0,6 mättat). 3,7 g kolhydrater. 8,1 g protein.

Jag köpte efter ett tips hem brödet för ett tag sedan och glömde sedan bort det. Som tur är har det lång hållbarhet i oöppnad förpackning (nej jag vågar inte tänka på varför) och idag blev det så dags att prova.

Det står att brödet är gott att rosta så det gjorde jag och åt sedan i all enkelhet med  lite Bregott och ost. Inget rekord i hälsokost direkt men jag var mest ute efter att prova smak och konsistens. 

Omdömet då? Jo, det var gott! Det smakade inte "proteinigt" eller så utan som vanligt fast riktigt grovt osötad bröd. Smaken av sojaprodukterna trängde inte igenom. Konsistensen var heller inte så kompakt och torrt som annat kolhydratsnålt bröd jag provat. Men det är klart, ogillar man mycket frön och bitar i bröd så lär man inte gilla detta heller.

Nästa gång blir det lite mer genomtänkt ;) Kanske en god röra med ägg och cottage cheese på? 

Alltså ni får ursäkta...

... bloggstiltjen, men nu har jag faktiskt ett försvar för den. Jag har blivit gammal! Yes, the big four är passerad med 2 veckor idag. Och när man uppnått den höga åldern måste man faktiskt ta det lite lugnt, tänka på hjärtat och sådär.

Nej men på riktigt, nog för att jag passerat 40 men inte sjutton är jag gammal inte. Jo, på morgonen efter en fest eller så är jag det ;-) men inte annars.

En positiv effekt av att bli 40 och jobba kommunalt är att man får extra semesterdagar. Hela 31 om året i stället för 25. Plus att jag bytt semestertillägg mot ytterligare dagar. Så i år tog jag bl a semester midsommarveckan, alltså veckan som ligger framför oss. Som grädde på moset är Peter ledig varje fredag under sommaren p g a ett tillfälligt avtal, och eftersom fredag är midsommarafton (=arbetsfri dag) är han ledig på torsdag också. Den dagen ska vi göra till en familjedag med lunch på indisk restaurang och sedan biobesök.

Och från att för en vecka sedan ha haft noll planer för själva midsommarafton har vi nu ett firande ihop med bl a vänner vi träffar aldeles för sällan framför oss. Kul för oss vuxna och kul för Simon som får sällskap av 3 härliga barn.

Sommar ja... Jag är ju som sagt inte soldyrkar-typen (dock vill jag mer än gärna vara solbränd vilket komplicerar saken) och värme är inte min grej riktigt. Åtminstone inte så länge jag inte kan bada. Igår var det drygt 20 grader i skuggan enstaka moln och svag bris, det räcker fint för mig. Aldeles lagom sommar tacksåmycket. Idag har det blåst lite mer men doppet i poolen var nästan lika skönt som att äntligen kunna gå på toa efter att ha fått knipa i en timme :-D

Nåt som är lika givet på sommaren som badande är minigolfspelande. Och säsongens första runda står på agendan för kvällen. Hejja mig!!