I'm back on the road again!

Ja så heter bl a en gammal (OK allt är relativt) låt med R.E.O Speedwagon. Men det passar också in på min dag idag. Jag har ätit bra, rätt, regelbundet och allt det där. Och jag har tränat dessutom. Med andra ord: första dagen på resten av mitt liv gick bra. Nu hoppas jag på en god natts sömn och därefter på att andra dagen går lika bra.

Och ni som peppar mig här och på diverse nätforum: tack för att ni finns.

Ållrajt!!!

Jag tror jag får börja om från noll. Eller, egentligen inte för jag har ju en massa erfarenheter och vunna slag och en himlans massa minuskilon i ryggen nu som jag inte hade i januari. Men jag får nog börja om från noll när det gäller inställning och tankemotion eller vad man ska kalla det, och att ta dag för dag. Eller t o m måltid för måltid. Nu har det ju "bara" varit några dåliga veckor, jämfört med i januari när jag hade många dåliga ÅR bakom mig, så förhoppningsvis kommer jag in i rullorna snabbare nu. Men tills dess... Börja om från början, börja om på nytt. För att citera en gammal slagdänga.

Så... hej allesammans! Jag heter Jennie och jag är matmissbrukare. Imorgon är första dagen av resten av mitt liv....

Vilka svordomar kan ni?

Jag tror att varenda av dem passar in här...

Sparka mig i röven, stånga mig, gör vad ni vill med mig... bara jag får eld i baken, eller motivationen åter i alla fall. För ÅH vad svårt jag har att komma igång efter semestern. Det är rena turen att jag inte gått upp i vikt alltså. Jag förtjänar inte att ha stillastående på vågen. Träning har det inte blivit mycket av och maten har funkat bra ungefär varannan dag, och varannan har det varit bläää oxh dubbel-bläää... Två VAB-dagar med sonen har inte direkt minskat på slöheten om man säger så.

Jag har ju 10 kg kvar. Ungefär. Målet är fortfarande 65 kg i alla fall, d v s just 10 kg kvar. Och även om jag skulle göra som nu och stå still i vikt ska jag ju göra det i sällskap av goda vanor ändå ju, inte på ren tur eller nåt.

Jag kände inför denna veckan att det skulle bli lättare med rutiner och grejer nu när jag börjat jobba, och så kommer då VABen och förstör allting. Ja jag vet, det är typiskt att skylla på VABen, jag ska ju klara att äta och leva sunt ändå såklart. Och under första halvan av detta året lät jag inte lite VABande sabba mina rutiner med mat och träning, så varför gör jag det nu då?

Så, sparka, skäll, peppa, whatever...

Idag är det ännu värre, har bara ätit och ätit och frossat och vräkt i mig skräp. Och mår såklart därefter, både fysiskt och mentalt. Är trött och har ont i magen och ont i huvudet, och känner mig äcklig, ful, fet och värdelös...

Ska jag ramla dit igen? Jag VILL INTE!

Nördvarning?

Är det dags för en sådan om man köper en kortlek... en tAKiDA-kortlek? Ja, det är det va? Men det är OK, jag bjuder på den. Generös som jag är.

Ett linne blev det också från shopen på deras hemsida. Ett linne som kommer att sitta perfekt om kanske 5 kg eller så men som funkar nu också. Najs!

Jag inser att det blivit rätt mycket klädsnack på den här bloggen på senare tid, kanske inte så konstigt eftersom garderoben förändras i takt med att kilona minskar och att det lustfyllda med kläder ökar i ungefär samma takt. Så, jag får väl skapa en ny etikett som heter kläder helt enkelt. Ja, så får jag göra. Och gå igenom alla gamla inlägg och lägga till de som hör hemma där. *pust* Tur att jag har aldeles för mycket fritid. Fritid som dock inte ska ägnas åt att gå på detta fiket:

Rena ketchupeffekten!

Först kommer inga inlägg, sen kommer inga inlägg, och sen kommer MASSOR av inlägg. Man skulle kunna kalla det för blogg-diarré. Skulle kunna...

Dels måste jag bara lägga in lite mer av Takida. Att låta bli är fullkomligt omöjligt.


Dels har jag börjat uppladdningen för nästa stora musikupplevelse: Dead by April på Malmöfestivalen den 20:e.
Och denna gången hoppas jag få Peter med mig, det är bara barnvaktsfrågan som står i vägen.

Dels måste jag dela med mig av ett mat-tips. Tacogratäng a la vego och lågkolhydrat. Till såna som mig som äter sjuttiofjorton gånger om dagen blir detta 6 portioner, för vissa andra blir det 3, kanske 4 ;-) med extra grönsaker till.
Blanda 100 g philadelfiaost (jag hade den 5%-iga men kolhydratinnehållet är ganska lika oavsett) med 50 g creme fraiche (den fullfeta) och lägg i botten av en ugnsfast form. Fräs 400 g soja- eller quornfärs i 1 msk olja och krydda som tacofärs. Lägg också i formen. Strö sen över en tärnad gul paprika, 2 skivade tomater och ½ skivad rödlök. Och strö över riven ost, ca 80 g (26%-ig gouda blev det här).


Grädda sen i ugnen på 200 grader i sisådär 20 minuter.


Apgott!! I min variant med min portionsstorlek blev det ca 200 kcal, 13 g fett, 16 g protein och knappt 4 g kolhydrater. Fjuttigt för medelsvensson, men medelsvensson kan ju dubbla ;-) Dock inte fjuttigt för mig som äter typ 6 gånger till under en dag...

Och dels så... så... Äh... dels så har jag en svacka. En efter-semestern-svacka kanske. Jag sjönk lite som en sten när vi kom hem från Blekinge, kanske har jag omedvetet stressat upp mig över att alla skulle få det så bra som möjligt eller nåt. Men men, jag klättrar snart igen. Det har jag ju gjort förr :-)

Nej ni inbillar er inte.

Jag har ändrat utseende på bloggen lite. Jag behövde förnyelse helt enkelt. Och kanske lite extra inspiration att sätta full fart mot de sista tio kilona, därav grönsakerna :-D

Men OK, jag ska vara ärlig. Det har jag lärt mig att man ska vara. Så jo, egentligen gick jag bara in bland designalternativen för att jag ville öka bredden på textfältet. Och trodde att jag behövde byta mall helt för det för jag har inte lyckats hitta nån sådan enskild funktion. Och så bytte jag... Och SEN hittade jag var man enkelt kunde justera bredden själv :-D Jaja, det får vara såhär nu. Ett tag.

Idag har jag lärt mig två saker.
Nr 1: regn är vått. I alla fall visst regn. Bl a det regn som varit nu i eftermiddags. Jag har sällan varit med om så vått regn, möjligen kan lördagens ösregn konkurrera men det är tveksamt.
Nr 2: Takidas nya skiva blev på nåt magiskt sätt mycket bättre efter att jag sett dem live. Det finns säkert nån psykologisk förklaring till det, eller så kan det förklaras med mer runda ord som mickstativknullande och frikort, men det viktigaste är att det skett. Analysera kan jag göra när jag blir gammal och har för mycket fritid.

Apropå nåt helt annat så faller visst äpplet inte så långt från päronträdet. Jag lämnade kameran obevakad ett ögonblick bara, typ 5 minuter, och sen fann jag detta:




Oh yes, that´s my boy!

Jag vill också!!!

Jag vill också kunna göra BRA videoinspelningar. Men när jag ska överföra klipp från telefonen till datorn försvinner ljudet, och den vanliga kameran har åkt i golvet för många gånger för att vara att lita på. Förvisso finns youtube, och där hittade jag ett par Takida-klipp från i lördags. Av Curly Sue. Ingen annan låt tyvärr. Men ni kan få smaka på den! Det är inte min favoritlåt, men det var en mäktig stämning absolut. Och varenda kotte kunde vartenda ord i princip. Och Robbans röst är ju bara underbar.


28 juli spelade de i Göteborg och därifrån är detta klipp. Haven Stay, från senaste skivan.

Vit helg? Jomen tjena...

Jag hade bestämt mig för att avsluta semestern med en vit helg. Och det gick jättebra. I alla fall på fredagen då vi bl a hade Thomas och Stellan här på lite korvgrillning och sen tog en tripp till Gislövs Marknad. Till hälften av ren vana, och till hälften för Simons skull :-)

Sen blev det lördag, och det var dags att dra på rockkonsertbrallorna igen. Fast nu i 2 storlekar mindre än senast ;-)


På schemat stod Europe och Takida. Sista spelningen på deras tältturné. Och jag var fortfarande vit när vi kom dit åtminstone. Till skillnad från de andra två.


"Men jag kan ju ta EN öl, jag ska ju inte köra hem på många timmar". Sagt och gjort... Skål!

Ja bara den ena är min faktiskt. Och om ni tittar noga kanske ni ser ett par hånglande B-kändisar där bak till höger om mig.
(Fotot lånat från Marlenes blogg)

På tal om B så tyckte vi att det var lite B-igt att Takida skulle behöva signera skivor på dass ;-)


Som tur är visade det sig att de slapp det också...


I alla fall, det måste ha varit hål i botten på mitt ölglas, för plötsligt så var det tomt. Och jag var sugen på mer. Så, det blev så att jag efter avcheckande med maken beslöt att låta bilen stå kvar och sova över i Malmö. Det ÄR nåt visst med rockkonserter och öl...


Förbandet före första bandet var Carpark North, en grupp vi aldrig hört talas om tidigare. Omdöme: en jäkligt duktig sångare, och det lät bra musikaliskt men lite sådär halvskumt syntrockigt. Fast vad ska man förvänta sig när den ena gruppmedlemmen är en kopia av Martin Rolinski och sångaren ser ut som Erik Amarillos yngre bror?

Sen var det Europes tur. Och visst, det lät bra. Både de gamla och de nya låtarna. De är skickliga musiker, i synnerhet herr Norum. Men det var så uppenbart att publiken, såklart, var mest ute efter de gamla hitsen, efter nostalgin, så stämningen blev inte riktigt den rätta när de körde varannan ny och varannan gammal. Den hann precis lyfta innan den sjönk igen. Dock, det var kul att se/höra dem, och allsången under Carrie kan få Skansen att slänga sig i väggen.

Under tiden Europe spelade så drog ösregnet in över sta'n. Jag vet inte om det riktigt framgår här nedan, men det fullkomligt vräkte ner och stundtals läckte tält-taket. Fast, det sket väl vi i, vi hade tak :-D Och i alla fall jag lyckades tajma kisse-pauserna med de stunder då det regnade något mindre.


Och SEN, mina vänner, var det dags för Takida. Ett band jag varit spänd på men inte hade jättehöga förväntningar på eftersom de i många låtar låter ganska "mesiga" på skiva. Men OJ, mesiga var det sista de var live. Nej det var verkligen fullt ös och ett enormt tryck i publiken (vilket kanske hjälptes av regnet också, alla tryckte ju in sig i tältet). Och jag har läst en hel del negativa kommentarer på nätet om att det låter som om grabbarna nyss lärt sig spela på kommunala musikskolan typ, men jag vete katten om det är omdömen baserade på spelningar långt bak i tiden... Jag håller i alla fall inte med. En grym stensäker sångare med bra kontakt med publiken och ett gäng killar med stor spelglädje och som dessutom lät bra. Jag är SÅ nöjd!


Tyvärr tog ju spelningen slut så småningom, och det var dags för oss att gå till bilen och flytta fram parkeringstiden och ringa efter en taxi in till sta'n. Och då kom åskan, med dunder och brak! Det var skönt att till slut komma in i bilen... och jag måste ha varit bra på att springa mellan regndropparna för sådär jättevåt var jag inte.


Vi hamnade sen på Fagans, en pub dårå, där Marlenes Peter (ja, P2 alltså ;-)) redan befann sig. Och det blev mer öl, massor av skratt, nattamat på BurgerKing, vadning i megavattenpölar och hickbekämpning innan jag till slut kröp till sängs vid halv fyra kanske i sällskap av Marlene :-) Ja det var rena hotellet där hemma, förrutom mig och Thomas fick de ytterligare en kompis med sig hem. Som dock nog inte blev helt nöjd med efterfesten :-D

Man skulle kunna tro att vi skulle vara jätteslöa sen, idag alltså. Men nejdå, jag och Thomas tog en promenad över halva Malmö (kändes det som ;-)) för att komma till min bil och piggnade till rejält. Och väl hemma var jag helnöjd med kvällen/natten. Det var absolut värt den megaäckelblåsa jag skaffat mig på ena hälen...


För att göra en lång historia kort: får ni chansen att se/höra Takida live, och får ni chansen att gå på Fagans med goda trevliga vänner en regnig natt, så JUST DO IT!

Fler foton från Blekingeresan...

... finns att se på mitt Picasa Webbalbum där ni hamnar om ni klickar på bilden. Om det funkar. Vänligen hojta om det inte gör det.

"Vårt giftermål har födelsedag."

Ja ungefär så försökte jag förklara för Simon varför jag och Peter firar vår bröllopsdag varje år. Kanske fattade han grejen... men han vill aldrig gifta sig säger han. Inte få barn heller. Och vi kan inte tvinga honom! Nä, det kan vi inte... men det finns ju en viss sannolikhet att han hinner ändra sig ;-)

13-åriga bröllopsdagen sammanföll i alla fall med första dagen av vår 3-dagars Blekingetripp. Och det är också första gången vi inte är ensamma den dagen, första gången sedan vi fick Simon som vi inte hade barnvakt. Och detta blev mysigt också, på sitt sätt :-) Vi anlände till Sturkö Campingplats och efter vattenparksminigolf...


... och glassätning...


... fräschade vi upp oss lite och skålade sen i mousserande persikovin.


Därefter begav vi oss till Restaurang Storken, som ligger på campingen, för vin/läsk, varmrätt, dessert och sen mer vin ute i kvällssolen.

Och därute, i kvällssolen alltså, träffade vi ett annat par som vi snackade en god bit av kvällen med. De var i motsats till oss vana campingplatsare, med husvagn och allt.

Vi passade också på att ta nya foton till släktträdet. Låt mig presentera: familjen Johansson.
Mamma...


... pappa...


... barn.