3 down, 3 to go.

Kommer inget, kommer inget, kommer allt. Das ketchupeffekt strikes again!

Redan i höstas köpte jag biljetter till Skid Rows gig på KB imorgon. Jag var då lite bekymrad med tanke på att det liksom inte är nån sittplats-konsert utan mycket stående kommer att krävas och jag kunde omöjligen veta hur min status skulle vara så långt fram i tiden. Men eftersom kalenderns såg ut att kunna hållas tom både veckan före och veckan efter så kändes det ändå inte helt orimligt.



Sen hände grejer för ett par månader sedan, fler saker dök upp under samma vecka och så har det fortsatt. Och eftersom jag har så nedrans svårt för att välja bort något slutade det med 6 saker under 8 dagars tid, saker jag vanligen är noga med att ta en i taget ... Nu är i alla fall 3 av dem avklarade, och jag står fortfarande på benen. Ja inte just NU i denna stund då, men ni fattar.

Sak ett var Tysklandstrippen i fredags med maken och pappa. Tanken var att jag ö h t inte skulle bära eller lyfta, och den tanken följdes åtminstone nästan. Och min kropp skonades extra av att det var nästan vindstilla, det var länge sedan jag var med om en så lugn och stabil färjetur. Och retur. Väl hemma däckade jag sedan i princip omedelbart, kroppen var inte så slutkörd men huvudet var. Det hade liksom inte funnits läge att dra mig undan och bara få det tyst och stilla på hela dagen.

Se'n var det 70-årsuppvaktning på lördagen, smidigt nog i gatan bredvid vår så det var lätt att bryta upp när som helst. Den möjligheten utnyttjades dock inte utan vi stannade till slut kvar längst av alla. Det var himla trevligt och avslappnat liksom. Väl hemma slocknade jag minst lika snabbt som dagen innan, jag hann inte ens få av mig klänningen eller rulla ner för fönstren.

Därefter följde två lata dagar. Eller nej, så ska jag inte säga. Jag gjorde inte mycket mer än att vila, men inte p g a lathet utan p g a sjukdomsinsikt och lite smarthet 😉. Ja faktiskt, sluta se så tvivlande ut! Då det var två soliga dagar så försökte jag bygga på solbrännan lite, och trots att jag tål solen dåligt och inte kan vistas i den längre stunder i sträck har jag faktiskt lyckats bli lite brun om benen! Det händer nästan aldrig. Det mesta av färgen kom nog i söndags när jag låg med enbart benen i solen, resten av kroppen skuggade jag med parasollen för att inte börja koka.

Och igår kväll var det dags för sak 3: avslutningen i korpen. Bowling alltså. Jag var ganska orolig för det då mina händer den senaste veckan varit sämre än på länge, både vad gäller smärta och kraft. Men spelformen med 3-mannalag där man slår vart tredje slag passade tydligen högernäven i alla fall, det blev ju aldrig två slag i rad hur mycket jag än strikade (d v s nästan inte alls 😁). Och eftersom vi blev näst sist så var det dessutom slutspelat efter grundomgången.

Återstår innan jag kan bli liggandes i sängen ett par veckor om det vill sig illa utan att jag missar nåt viktigt gör alltså konserten imorgon, och sen klubbmästerskap plus avslutningsmiddag på lördag. Med andra ord har jag de tuffaste sakerna kvar, så jag är tacksam att det är några dagar däremellan då jag inte behöver göra ett skvatt mer än att andas och äta i princip. Möjligtvis gå på toaletten också. Man kan ju också se det som att jag är bra uppvärmd vilket minskar risken för skador, eller nå't.

På tal om uppvärmd så lär det bli en varm dag idag också. Inget moln så långt ögat kan nå och redan före kl 9 var det 17 grader i skuggan. Jag lär nog ligga på laddning här inne i sängen större delen av dagen.