Jag har en kompis.

Eller visst, jag har flera kompisar. En hel del faktiskt. Men en av dem sticker ut lite från mängden.

Han är liten, blå och ofta smutsig. Han är även ofta ganska full, rätt så så trög och seg, samt har fått stryk flera gånger. Men han är trogen och väntar snällt på mig där jag lämnat honom, och han ger både värme och skydd. Dessutom låter han mig alltid välja musiken vilket är en fin egenskap. Han heter Sune, är snart 9 år gammal och av arten Mazda 2.

(och här skulle ett tjusigt foto av Sune funnits om jag pallat gå ut och ta ett 😊)

Utan Sune, och körkortet, hade mitt liv varit ännu mer tomt. De sämsta dagarna, i synnerhet vad gäller utmattningen, kör jag absolut inte och när koncentrationsförmågan är borta har jag inte bakom ratten att göra, men ofta går det bra att köra bil och därmed ta mig till ställen där jag kan få mitt sociala behov tillfredsställt för en stund. Det ger också en viss självständighetskänsla då jag de flesta dagar inte är beroende av någon annan för att t ex handla hem något jag behöver, hämta ut paket och sådant.

Han är lite dyr i drift dock, den där Sune, den absolut mest kostsamma vänskap jag har. Men, än så länge är han värd det 😏.

Annars är läget här ganska orkeslöst, att jag tog mig iväg på julfesten med mera i fredags kostar på. Tanken är att vi ska välta lite käglor med några kompisar på lördag och det står väl skrivet i stjärnorna hur det ska gå. Och på tal om stjärnor så börjar det bli ont om tid för adventsförberedelserna också. Jag var ute i så god tid ju! I huvudet alltså. Men rent konkret har det inte hänt mycket. Tanken jag hade i början av förra veckan när orken började återvända, tanken att göra en liten sak per dag för att inte stå med allt kvar på lördag, har inte alls omsatts i handling. Lådan med de 4 adventsljusen är klar för påtändning, men that's it. Förra veckan hände det inte så mycket p g a "äh jag tar det imorron i stället". Och nu finns som sagt inte orken. Julklappar har jag ö h t inte ens skänkt en tanke än. Nåväl, advent och sedan jul blir det väl ändå antar jag.

Eftersom första advent närmar sig är det också hög tid för årstidens viktigaste film.


Själv har jag varken vitmossa eller fönsterlav i min stake. För säkerhets skull 😉