Det tar sig! som pyromanen sa.

(Jamen förlåt, men efter alla års bloggande börjar det ta slut på rubrik-idéer. Då FÅR man återanvända. Faktisk.)

Vad är det som tar sig då? Jo, adventsförberedelserna. Helt allena lyckades jag igår sila/filtrera glöggen och hälla på flaskor! Jag är djupt impregnerad...  Och sen med hjälp av maken som vikarie/assistent och med hjälp av morsans gamla antika köksmaskin blev lussebullar bakade och pepparkakshus både monterat och dekorerat.

Eftersom vissa, inga namn nämnda, tydligen tycker att det känns helt normalt att käka dammiga pepparkakshusrester i januari så ville jag i år inte använda limpistol för monteringen. Och när jag för några år sedan försökte använda smält socker svor jag så mycket att jag nog är svartlistad vid Pärleporten ett bra tag framöver. Då mina händer dessutom är väldigt uselt fungerande så bestämde jag att maken i år skulle få stå för själva husbygget, och detta på valfritt sätt så länge det var ätbart. Då hade han sån tur att han hittade ätbart Baking Glue i affären. Han svor bara pyttelite.



Under mycket gnäll. stång och stön (inte av den trevliga sorten) dekorerade jag sedan huset och fixade färdigt hela arrangemanget. Det blev nog tveklöst det slarvigaste och misnst ambitiösa pyntandet sedan urminnes tider, pilleri och klämmande på tuber och sådant gifter sig väldigt illa med klena och krampande händer. Men när mörkret faller och kvällsbelysningarna är på så ger det nog en viss mysfaktor trots allt. Ni får väl själva avgöra när jag publicerar slutresultatet någon gång från söndag och framåt 😉.

Recept på lussebullarna får ni inget, för de blev inte särskilt bra. Alltså det gjorde ju inte direkt ont att äta dem men wow-känslan var långt borta. Förra gången jag gjorde helt aninmaliefria blev de mycket godare, kruxet med mig är att jag inte sparar eller antecknar vilka recept som blev bra och vilka som blev mindre lyckade. Årets variant tillhör alltså den senare sorten.

Idag ska jag försöka göra pepparkaksdegen. Det är egentligen varken svårt eller tidsödande, men jag väntar nog ändå tills vikarien/assistenten är hemma. Om utifall nävarna skulle gå i totalstrejk mitt i allt.

2½ av 6½ nya liter 

Glöggen ja. Jag har nog skrivit här förr att jag brukar föredra den lagrad, att den är godast året efter att den gjorts, men att förra årets tagit helt slut? Och att jag därför gjorde dubbelt så mycket som jag brukar så att det räcker denna julen OCH nästa? Det var ju smart tänkt, och att jag snodde tänket från en väninna behöver vi ju inte låtsas om. Innan hon sa det hade jag tänkt göra samma mängd som vanligt, så dum är jag...

I alla fall, 6½ liter blev det och det borde räcka. Knappt har sista droppen runnit ner i sin flaska förrän maken kläcker ur sig att vi faktiskt har tre flaskor kvar sedan förra året! De har jag absolut inte sett när jag inventerade förrådet i garaget, och då tyckte jag ändå att jag kollade väldigt noga. Med andra ord: vi har plötsligt jättemycket glögg! 👍