Men hur blev det med fisksoppan då?

Jo tydligen blev den god, tackar som frågar.

Hur jag gjorde? Jo såhär: skalen från ca 2 hg räkor rostades i en gryta ihop med lite rivet limeskal. Det luktade apa, ungefär, kan meddelas. Hur det gick till vågar jag inte ens spekulera i. Men men... När skalen rostats i ca 10 minuter under omrörning (viktigt) så tillsatte jag en rejäl klick tomatpuré, ca 1 dl, rörde om och lät det fräsa i kanske 5 minuter. Fortfarande under omrörning. Sen, mina vänner, tillsattes ca 3 cl vermouth (i mitt fall Martini), ½ dl vatten, lite peppar och rejält med dill. Alltsammans fick sedan koka upp och småputtra ca 5 minuter. Därefter silades fonden.

1 liten gul lök och en morot tärnades fint och frästes i en klick smör tills de blivit nästan mjuka. Därefter tillsattes 2 dl vitt vin, 1 dl vatten samt räkfonden. Detta fick sedan reducera till ca hälften. Därefter tillsattes ca 1½ dl grädde... jag smakade av med mer dill, stängde av spisen... och lämnade soppan åt sitt öde i kylen efter att den svalnat. När Peter kom hem värmde han upp sopp-basen samt laxen tillsattes i tärningar a' ca 2x2 cm. Efter ca 5 minuters puttrande tillsattes de skalade räkorna som bara precis ska bli varma samt en gnutta curry.

Hur mår jag då? Tackar som frågar...Det är upp och ner. Jag kämpar hårt för att sätta mig själv främst lite då och då för att kunna bygga upp mig själv, men det tar fortfarande så mycket själslig energi för mig att göra det att jag liksom sätter krokben för mig själv. Igår t ex satte jag för första gången på länge mig själv i främsta rummet och fikade på stan med en väninna, tog en promenad i min ensamhet och shoppade lite kravlöst under tiden make och son var på tippen och besökte en vän. Efteråt var jag slut i skallen, fast på ett "bra" sätt. Framsteg! tänkte jag. Men idag är jag helt dränerad på energi och trött på det dåliga sättet så att säga och har förrutom när jag fick trevligt besök och uppmuntran å jobbets vägnar har jag i princip bara legat. Och även sovit flera timmar på eftermiddagen. Och den dumma sidan av mig ångrar därför att jag tänkte på mig själv i första hand nån timme igår och försöker överrösta den smartare sidan av mig som säger att det är absolut nödvändigt för mig att göra det. Jag måste jobba med mig själv långsiktigt, små steg i taget, för att inte fortsätta hamna i berg- och dalbanan och köra på i 190 så fort jag fått minsta droppe bränsle i tanken för att sedan spåra ur helt i nästa kurva...

Första advent närmar sig, så hur går det med glöggen? Jotack, tackar som frågar. Det går bra. Eller, jag har inte satt årets omgång än (fast jag planerat att göra det nu i helgen). Men det gör inget eftersom jag numera gör "riktig" glögg från grunden typ med svagdricka och potatis och sånt och den nog gör sig bäst året efter... Jag har kvar en hel del av 2014 års omgång som ska börja avsmakas första advent i år. Den jag sätter i år behöver inte vara färdig förräns till jul och då mest för att ha som reserv ifall den andra tar slut innan julfesten i januari. Annars ska den alltså drickas _nästa_ år.... Men imorron ska jag försöka få tummarna loss och sätta årets badrumsglögg. Ja den får väl kallas så eftersom den normalt sett "heter" garderobsglögg men i vårt fall får stå och jäsa i badrummet. Som tur är väl övertäckt och skyddad m t p toaletten ;-) Den jäsande glöggen fungerar förresten utmärkt som luktneutraliserare där inne. Bara så ni vet.