Jag ser ljuset!

Långt där borta i änden av tunneln. Men den är lång. Tunneln alltså.

Ett rejält bakslag kom när det var dags för suturtagning. Såret var inte läkt så som planerat utan det glipade på några ställen. Inte som ett öppet sår, men tillräckligt för att kunna skapa störande hudflikar om inte sårkanterna får hjälp att hålla sig ihop. Detta syntes inte förrän en bit in i proceduren och eftersom såret var sytt med löpande stygn kunde sköterskan inte avbryta mitt i. Så det blev att tejpa såret rejält och sen försöka få tejpen att stanna där. Sedan dess har jag fått hjälp med ny tejpning en gång, och då hade det hänt saker i rätt riktigt i alla fall. Sårområdet är ömt, jag kan t ex inte luta armen mot ett bord eller mot madrassen t ex utan att det gör ont utan en mjuk kudde t ex under, men det finns inga tecken på infektion eller andra problem med såret. Det är bara långsamt.

Inuti armen så att säga har jag också ont men de flesta dagarna klarar jag mig utan mediciner fram till sängdags och några dagar behöver jag inte alls. En liter mjölk kan jag lyfta utan att det gör ont, lyfter jag 1½ liter däremot.... Där nånstanns går gränsen. På måndag ska jag på återbesök, då får jag väl veta mer om vilka smärtor som är okej att trotsa så att säga och vilka smärtor som signalerar att jag bör ta det försiktigt ett tag till. Förhoppningsvis kan jag jobba igen sen.

Jag har i alla fall sett till att hålla kontakten med jobbet, både barn och kollegor, och även varit inne några gånger för att ta mina utvecklingssamtal. Det är ju inte munnen jag opererats i :-D

Något kul har jag haft att se fram emot under denna tiden: gospel! Ikväll är det genrep, och imorron är det dags för konsert x 2. Med ingen mindre än Sarah Dawn Finer som gästartist! Ett par av låttexterna har jag fortfarande problem med, jag förstår inte det för texter brukar sätta sig på skallen hos mig vare sig jag vill eller ej, men förhoppningsvis tappar inte alla 500 i kören bort sig på samma ställen som jag :-)

Och på tal om Sarah så har jag nu hört alla bidragen till årets Eurovision Song Contest. Om ni inte gjort detsamma säger detta er ingenting ;-) men mina egna favoriter är Sverige (inte alls givet), Australien (jo ni läste rätt, nej de har inte flyttat landet till Europa), Israel, Azerbajdzjan och Makedonien. Över lag sådär tycker jag det är många mellanmjölkslåtar, låtar som inte är dåliga men inte nåt wow heller, ett fåtal riktigt bra och så några riktiga bottennapp. Tysklands bidrag, som ö h t kom till ESC för att den riktige vinnaren gav bort segern till finalmotståndaren, är nog det sämsta jag hört (och sett) på flera år.

Sveriges chanser? Jo om scennumret sitter ordentligt tror jag det finns goda chanser till vinst. Blir det sämre än top tio blir jag rejält förvånad. Bland mina favoriter tror jag dock Israel har allra störst chans.

Nej, dags för mig att göra mig redo för genrep. Amiralen, here I come!