Så mycket jobb för så lite.

För ett tag sedan trollade jag ju så att det avlånga köksbordet blev runt, och nu var det dags att fixa en ny vit duk. Jag köpte en duk på rea, och fick 8 tygservetter till också förresten, och fick sen klippa av den på två sidor för att få rätt storlek. Och så skulle det sys... Med en symaskin som den senaste tiden bara velat sy baklänges. Helt knäppt! Och väldigt störigt. Men, hellre sy baklänges med maskin än att sy framlänges för hand, eller vad man ska säga... Så fram med min Yamata! 

Och steg 1: spola upp undertråd... Jo för jag har bara en såndär undertrådsrulle så jag måste spola upp tråd på den varenda gång jag ska sy. Och den hoppar liksom gärna av sin "pinne". Så även nu... men bara en gång. Faktiskt. Så, undertråden är fixad och jag trär maskinen och börjar sy... och nu, plötsligt händer det! Den syr åt rätt håll!!! Himmel och pannkaka... Och jag tänkte "bäst att sy snabbt som en anka bajsar innan den ångrar sig igen" så jag tog fart. Och tyckte att tyget liksom hängde lite löst, som om den där mataren underifrån var för kort i rocken. Men jag sydde vidare, Yamata kunde som sagt när som helst ändra sig och börja sy åt fel håll igen. Och med bara max 5 svordomar, varav 3 för att jag stack mig själv i magen med knappnålarna, så var båda sömmarna ganska snart klara...

... och DÅ ser jag att jag sytt alltihopa utan pressarfot! Tacka sjutton för att tyget hängde löst ;-)

Nåja, hela processen slutade i alla fall med att köksbordet har en (än så länge) vit duk, tillräckligt kort för att Simon inte ska lyckas sätta sig på den varje gång ändan ska ta plats på stolen. Mycket väsen för ganska lite, men såhär blev det:














Imorgon påstås det vara julafton och det är så spännande just nu: vem somnar först ikväll? Maken eller sonen?
En annan spännande sak: kommer snön att ligga kvar under morgondagen eller ej?
Och inte minst: kommer maten att räcka?