Mitt i mörka november...

... sitter vi efter intagen middag och diskuterar julen. Ja det är mitt fel eftersom jag råkade undra var julgranen ska stå i år och sen var det kört *tar mig för pannan* I alla fall, lyssna nu för det här är viktigt: Peter ska fixa julafton i år. Inte jag, julnazi nummer ett, utan Peter! Själv, eftersom jag baske mig inte har tid till mer än att jobba, plugga, skita å sova. Jomen ni som känner mig fattar va? Jennie släppa kontrollen? Kontrollen över julen? För att citera Janice, The Moniker och ungarna på jobbet: oh my God!

Alltså maten skiter jag i (men inte bokstavligt då), det kan man fixa med knytis och sådär och Peter är väl hyfsat hemma i köket. Men allt det viktiga... Dukningen t ex. 10 pers = matrumsbordet räcker. 11 eller fler: ett bord till behövs. En baggis tycker Peter, vi har flera extra bord. Jomen, de måste ju vara lika breda (och höga) för att det ska bli snyggt, för det första. Och så måste de såklart ha likadan duk, annars blir det katastrååååååf! För att inte tala om att färgen på dukarna måste matcha årets julfärgtema (som om sanningen ska fram lär vara samma som förra årets). Ja det där är bara en av de viktiga sakrna som jag förväntas släppa kontrollen över. Hallå, känner min familj inte mig alls??

Tacka vet jag vår traditionella julfest, som i år blir i januari (ja vadå ni har väl hört talas om julgransplundring?) Den är MIN till 100%. Om det så ska kosta mig ett krav på komplettering av januaris tenta. Det gäller att veta vad som är viktigt här i livet.

Nå, ett foto ska ni få, föreställande mina föräldrar som för dagen var ännu tjusigare och mer uppsnofsade än vanligt. På schemat stod ett 125-årsfirande av logen pappa är med i och engagerad i. Av nån anledning så ville de inte ha bilen med sig dit utan anlitade Johanssons limousineservice.